Fru talman! Det är, som tidigare sagts, något
egendomligt att Peter Eriksson söker sin förebild i
USA. Jag har inga svårigheter att som förebild ta den
penningpolitik som Federal Reserve har drivit under
mycket mer än tio år nu. Föreskriften i Federal Reser-
ve Act bär ju prägel av att den här lagstiftningen är
gammal och i det avseendet omodern. När Volcker
blev centralbankschef i USA blev det alldeles klart en
prioritering av inflationsmålet. Det har också framgått
vid utfrågningar av den nuvarande chefen Alan Gre-
enspan, vilka mycket utförligt redovisas i pressen, att
det är inflationsmålet som är överordnat, helt enkelt
av det skälet att en myndighet som Riksbanken bara
kan ha ett mål för att med den uppsättning instrument
man har till sitt förfogande kunna bedriva sin verk-
samhet.
Sedan är det en helt annan sak att Riksbanken lik-
som ECBS, vilket också står i förarbetena till den
nuvarande lagstiftningen, vid utövandet av sitt pen-
ningpolitiska arbete för att trygga prisstabilitetsmålet
också skall ta hänsyn, i den mån det inte äventyrar
prisstabilitetsmålet, till andra förhållanden i den eko-
nomiska politiken. Jag är glad över att detta inte be-
lastar lagen utan står i förarbetena. Därvidlag är vi
moderna. Och det bör vi vara, eftersom detta är en
lagstiftning som nu kommer till i ett sent stadium.