Fru talman! När det gäller Birger Hagårds liknelse
om tåg är det väl snarast han som har hoppat på tåget.
Han vill inte ens ha en stämpel på biljetten som säger
vart den skall föra. Det överlåter han åt experterna,
dvs. Riksbankens ledning, när det gäller penningpoli-
tiken.
Jag vill också säga något om den moderata politi-
ken. Den är mer klar. Man vill in i EMU, man ser
detta som ett steg på den vägen och tycker att det är
bra. Därför är det en mer tydligt formulerad politik.
Det framgår också av de särskilda yttrandena. När
de som har hög ställning i direktionen i Riksbanken
åläggs att redovisa sina ekonomiska intressen varnar
moderaterna för detta. Om de skall redovisa för
mycket kan det dämpa rekryteringen, dvs. alltför rika
personer blir kanske ointresserade av uppdragen.
Moderaterna visar bockfoten. Man behöver inte läsa
mycket för att se var moderaterna egentligen står.
Jag begärde ändå ordet därför att det alltid är in-
tressant att studera hur en majoritet förenar sig. Från
Pär-Axel Sahlberg kunde vi förut höra att den här
frågan inte alls har med EMU att göra. Men jag note-
rar att Birger Hagård säger att det bara är att leva upp
till det vi har förpliktat oss till, nämligen EMU:s and-
ra etapp. Om jag tolkar det riktigt har Birger Hagård
en helt annan uppfattning än den Pär-Axel Sahlberg
ger uttryck för när det gäller den här frågans anhäng-
iggörande vid EMU.