Fru talman! Jag kan också se att ni har försökt
finna en balans men jag menar att de som sitter med i
Vetenskapsrådet, så som detta har organiserats,
kommer att få en sådan makt över lärosätena och den
grundforskning som ska bedrivas att den fria forsk-
ningen är i fara. Jag tror att det finns många småska-
liga projekt och annat som inte kan konkurrera och
kämpa med storskaliga projekt men som har ett stort
värde för samhällets utveckling och framtid.
Jag skulle vilja passa på och ta ett exempel när det
gäller balansen mellan naturvetenskap och teknik
samt humaniora och samhällsvetenskap. Vi har satsat
på en nollvision inom trafiken och det tycker jag är
jättebra. Det har vi ställt oss bakom. Enligt den se-
naste rapporteringen är vi nu nere i 580 dödsolyckor i
trafiken men samtidigt är det mer än 1 500 personer
som har begått självmord och 15 000 personer som
har försökt att göra det. I det sammanhanget har vi de
mänskliga aspekterna, meningen med livet. Jag menar
att vi ska satsa på att inte få dödsolyckor i trafiken
men vi ska också satsa på att människor omkring oss
upplever meningen med livet och inte upplever att de
försvinner i en teknifiering där de inte känner igen
sig.
Därför tror jag att de mänskliga värdena också är
viktiga. Det är vad jag hävdar när jag säger att jag vill
åstadkomma en balans. Det ena utesluter inte det
andra. Däremot kan vi satsa hårt på båda fronterna.
Därför vill jag ha en balans och dessutom föra ned det
så att vi får en meningsfull akademisk frihet för dem
som arbetar på respektive lärosäte.