Fru talman! Jag tror på konkurrens, på en balans
mellan konkurrens och en gedigen resurstilldelning så
att vi får forskningsmiljöer. Vi har ju börjat få en
obalans i systemet som innebär att det inte finns till-
räckligt mycket medel och resurser för att bygga upp
forskningsmiljöer på lärosätena, som jag menar ska
garantera grundforskningen. Detta gäller även de
områden som andra intressenter inte är lika intresse-
rade av, nämligen humaniora och samhällsvetenskap
samt andra ämnen som är viktiga för samhället men
som kanske inte direkt är viktiga i fråga om ett slags
tillväxtpotential i materiell bemärkelse.
Jag tror alltså på att det ska finnas konkurrens.
Det ska finnas forskningsråd av olika slag där man
kan söka projekt men det hindrar inte att tillräckligt
med resurser ges för en rejäl grundforskning på läro-
sätena. Detta är särskilt viktigt för de mindre univer-
sitet och forskningsinstitutioner som vi har och som
ännu inte har hunnit bygga upp den forskningsmiljö
som krävs.
Vad gäller den andra frågan kan jag säga att det
inte finns någon rädsla hos kristdemokraterna för en
utveckling i sig av naturvetenskap och teknik. Men
om den ensidigt får utvecklas tror inte jag att den
bringar till ett mjukt och mänskligt samhälle. Tvärt-
om är jag orolig för att det mitt i den materiella väl-
färden blir alltfler människor som inte orkar leva utan
som på eget grepp slutar sitt liv därför att de inte
finner meningen i livet - de mänskliga värdena har
inte uppmärksammats. Därför tror jag på en balans
också här.
Jag är bekymrad över att t.o.m. Vänsterpartiet
stöder regeringen i en alltför ensidig utveckling. Sta-
ten måste, menar jag, ta ett extra ansvar för de
mänskliga värdena och för de kulturella värden som
vi behöver.