Herr talman! Många av de tidigare talarna har sagt
att det är en efterlängtad proposition. Det är ett stort
steg som tas när det gäller finansiering av svensk
forskning. Vi får en ny organisation för finansiering-
en. Min uppfattning är att många av de problem som
fanns med den gamla organisationen har lösts. Myck-
et av styrningen av medlen ligger i organisationens
struktur. Jag skulle vilja säga några ord om de stora
fördelarna med den nya organisationen.
Vi kan påminna oss hur den gamla organisationen
såg ut och hur den har vuxit fram. Vi började någon
gång på 60-talet, då utbyggnaden av svensk forskning
hade sin start. Sedan har den successivt byggts på, så
att Sverige nu är en av de främsta nationerna i världen
när det gäller satsningar på forskning.
Utbyggnaden skedde i små steg. Vi gjorde sats-
ningar inom olika områden av den tillämpade forsk-
ningen. Det var skolforskning och arbetslivsforsk-
ning. Man startade särskilda små råd eller organisa-
tioner som delade ut pengar till forskare som arbetade
med arbetsmiljö, kommunikationsforskning, trafiksä-
kerhet osv. Det ledde till en mycket splittrad organi-
sation för finansiering. Den var splittrad på en mängd
olika tillämpningsområden. Det ledde också till att
grundforskningen kom på efterkälken.
Den snabba utbyggnaden av tillämpad forskning
hade inte full motsvarighet när det gäller grundforsk-
ningen. Det var en farlig utveckling. Den ledde till en
risk för att grundforskningen inom vissa sektorer
skulle halka efter och framför allt för att forskarut-
bildningen inte höll den takt som krävdes för att den
tillämpade forskningen skulle få en bra utveckling
med god kvalitet. Forskarutbildning sker som regel
inom grundforskningens ram.
Det fanns två problem när arbetet på den nya or-
ganisationen för finansiering tog fart. Det ena var en
obalans mellan grundforskning och tillämpad forsk-
ning. Det andra problemet var en splittrad, otydlig
och kanske inte alldeles effektiv organisation för
finansiering av tillämpad forskning.
Med det nya systemet har vi fått en tydlig struk-
tur. Vetenskapsrådet har fått uppgiften att finansiera
grundforskningen. Det är en fördel för regering och
riksdag, när pengarna ska styras ut, att vi har ett tyd-
ligt mål för grundforskningen. Vetenskapsrådet har
ansvaret. En majoritet i styrelsen är forskare, vilket
borgar för att grundforskningens kvalitet kan komma
att utvecklas på ett riktigt sätt framöver. Vi har också
de tre ämnesråden inom Vetenskapsrådet, tidigare
forskningsråd, för områdena humaniora-
samhällsvetenskap, naturvetenskap-teknik och medi-
cin.
I den tillämpade forskningen samlas flera av de
små råden. Man samlade kraften i två forskningsråd
för tillämpad forskning, med en bra fokusering på de
två områden som i t.ex. regeringsdeklarationen har
angivits som viktiga för utvecklingen av det svenska
samhället. Man talar ju om en utveckling mot ett
socialt och ekologiskt långsiktigt hållbart samhälle.
Vi har fått ett forskningsråd med tonvikten på de
sociala frågorna och ett forskningsråd med tonvikten
på miljöfrågor, ekologiska frågor. Det är en enkel och
tydlig struktur. När vi nu fattar beslut om hur pengar-
na ska gå ut till forskningen leds de tydligt till grund-
forskningen och till två väsentliga områden för till-
lämpad forskning.
Miljöforskningen är speciellt intressant ur Miljö-
partiets synvinkel. Den hittar vi i ett av tillämpnings-
områdena. Den finns naturligtvis också med i grund-
forskningsproblematiken. Vi är nöjda med satsningen
på miljöforskning. Vi tycker att vi har fått bra gehör
för de problemen. Det har inte alls varit någon strids-
fråga.
Miljöpartiet står bakom budgetförslaget i dess
helhet, eftersom vi har samverkat med regeringen på
den punkten, och naturligtvis också forskningsbud-
geten. När det gäller forskningspropositionen har vi i
högsta grad varit med i samverkan. Det samarbetet
har skett på ett fruktbart sätt, tillsammans med Väns-
terpartiet och regeringen.
Nu har vi en bra struktur. Samtliga borgerliga
partier har sagt att Vetenskapsrådet skulle vara en
hårt styrande instans. Per Bill nämnde att rådet styrde
varje krona till forskningen. Det är inte alls vad som
står i förslaget i forskningspropositionen. Tvärtom
betonas hela tiden forskningens frihet. Forskarna är i
majoritet. Dessutom delar riksdagen ut pengar direkt
till de tre ämnesråden. Dem ska inte Vetenskapsrådet
dela ut. Däremot är det viktigt att Vetenskapsrådet
behåller en del pengar för att kunna göra insatser av
övergripande karaktär, för att få tvärvetenskaplig
forskning att fungera på ett bra sätt. Det är precis
samma organisation som vi i riksdagen tidigare har
beslutat om ska gälla ute på universiteten, när vi delar
ut pengar till vetenskapsområdena. Då kan universi-
tetets styrelse behålla en viss procent för att göra
insatser som gynnar tvärvetenskaplig forskning. Det
är oerhört viktigt. En allt större del av forskningen får
en tvärvetenskaplig eller mångvetenskaplig karaktär.
Det är ett bra förslag och ett steg i rätt riktning. Vi
ser också att det har skett förstärkningar på samtliga
områden. Ingen har sagt att det är försvagningar. Från
oppositionens sida talar man naturligtvis om att för-
stärkningarna inte är tillräckligt stora. Det ska man
väl göra.
Ramen har vi tagit i vårbudgeten, så den var gi-
ven. Nu handlar det om fördelningen inom ramen.
Det är inte rätta tillfället att diskutera ramens storlek.
Det är två andra frågor som är de stora problemen.
Ingen har berört dem. Jag kan kort beröra dem. Det
gäller de pengar för finansiering av forskning som vi
inte disponerar i riksdagen eller regeringen. Det är en
mycket stor del av forskningsresurserna i landet. Jag
tänker på stiftelsepengarna, löntagarfondsstiftelserna.
De sågs under förra mandatperioden som ett stort
problem. Den andra delen är EU-medlen. Tillsam-
mans utgör de medel som är betydligt större än det
som totalt sett delas ut av samtliga forskningsråd.
EU-medlen t.ex. ligger i storleksordningen 2 miljar-
der, varav hälften går till näringslivet. Det kan jämfö-
ras med Vetenskapsrådets 1,7 miljarder.
Jag kan kort säga när det gäller stiftelserna att
samarbetet med de forskningsråd som har funnits
tidigare har varit mycket gott. Det har utvecklats på
ett bra sätt. Man kan säga att stiftelserna genom den
här samverkan har inordnats i den svenska forsk-
ningspolitiken, har en naturlig plats där och en tydlig
funktion - även om vi inte kan hantera den direkt från
riksdagen, vilket jag tycker hade varit en fördel om vi
hade gjort. Den utvecklingen har varit gynnsammare
än vad vi som har varit skeptiska mot det kanske
kunde tro.
När det gäller EU-pengarna är det däremot ett
stort problem. Ni vet att det ska ske en motprestation
av den som tar emot pengar från EU. Låt oss säga att
Uppsala universitet får 100 miljoner. Då ska man
alltså själv skaka fram 100 miljoner från någon finan-
siär i Sverige. Universitetet självt lär knappast orka
med det. Dessutom är EU den enda organisation som
är befriad från de administrativa kostnaderna.
"Befriad" är inte rätta ordet, för de säger helt enkelt
att de inte ställer upp på att betala administrativa
kostnader. De 18 % som vi nu kommer att besluta ska
gälla för overhead-kostnaderna betalar inte EU, inte
heller lokalkostnaderna. Säg att vi lägger till 7 % för
lokalkostnaderna, vilket är i underkant, blir det 25 %.
Detta betyder att om Uppsala universitet får 100
miljoner ska man skaka fram ytterligare 100 miljoner
från någon annan bidragsgivare. Därtill kommer 25 %
av 200 miljoner, som är 50 miljoner. Det är då 150
miljoner som ska skakas fram för varje 100 miljoner
som man får in. Det är klart att det är ett oerhört in-
grepp när det gäller styrningen av svensk forskning.
Forskarna söker bidrag i EU, och man bestämmer
nere i Bryssel, beroende på vilka områden som har
prioriterats och vad som kan sökas, vem som får
anslagen. Det ligger alltså utanför det som direkt kan
styras från forskningsråden. Vetenskapsrådet och
forskningsråden har ingen direkt påverkan.
Jag tror att det skulle löna sig om man ägnade
större intresse åt hur man ska organisera den EU-
finansierade forskningen. Det är alltså en mycket stor
del av pengarna det handlar om. Jag ser det som nästa
steg att det blir en bra styrning från svenskt håll när
det gäller t.ex. ansökningarna: att underlätta ansök-
ningarna inom vissa områden, gå samman och kraft-
samla och få en lösning på det problemet.
Jag hade tänkt att inte gå in på några detaljer i
propositionen - det är så många som har gjort det. Vi
i Miljöpartiet har alltså varit med i utarbetandet av det
här förslaget och står helt bakom det. Vi tror att det är
ett bra förslag. Det ska bli spännande att se hur forsk-
ningsråden och Vetenskapsrådet nu kommer att han-
tera de nya resurserna. Friheten är stor, som sagt var,
och vi kan gissa att det kommer att bli en bra utveck-
ling framöver.
(forts.)
Ajournering
Kammaren beslutade kl. 11.43 på förslag av förste
vice talmannen att ajournera förhandlingarna till
kl. 13.00.
Återupptagna förhandlingar
Förhandlingarna återupptogs kl. 13.00.