Fru talman! När det gäller doktorandtjänsterna är
det lite lustigt. Vi är kolossalt eniga om argumenten.
Vi talar för forskningens frihet, kreativa miljöer osv.
Vi har en organisation som vi alla är överens om i
varje fall inte kan lägga något hinder för att få just det
som vi önskar. Frågan är då om resurserna är tillräck-
ligt stora för att man ska få en utveckling som går
tillräckligt snabbt då det gäller t.ex. doktorandtjäns-
terna. Där har man uttalat tydligt i forskningsproposi-
tionen från regeringen att man avser att bygga ut
antalet doktorandtjänster framöver i den takt natur-
ligtvis som man har ekonomin för det. Men utbygg-
naden har varit relativt stor, och den sker fortöver
också. Det finns även i den här propositionen en ut-
byggnad av antalet doktorandtjänster. Det är viktigt.
Men det är riktigt att ni ska driva på på den punkten.
Vi får hålla oss inom ramen nu när vi fördelar med-
len. Jag tror att vi i varje fall har markerat tydligt att
vi också arbetar för att få fler doktorandtjänster.
Kort om forskarskolorna. Det är alltså så att fors-
karskolorna är någonting som har varit på försök dels
i FRN:s regi, dels i stiftelseregi - någon högskola
också. Det försöket har utfallit väldigt väl.
När det nu är fråga om hur man ska få i gång
forskarutbildning och forskarkontakter mellan de små
och medelstora högskolorna och universiteten när den
aktualiseras, är det naturligt att ta ett initiativ för att få
i gång verksamheten snabbt. Det var inte så att rege-
ringen hittade på ämnena själv för forskarskolorna,
utan det skedde ett förarbete där universitet och hög-
skolor fick ge sina synpunkter och lämna förslag. Jag
tror att det här är en bra start. Det ska sedan utveck-
las vidare och gå över i den ordinarie universitets-
verksamheten, decentraliserat beslut. Det räknar man
ska vara gjort inom fyra fem år.