Herr talman! Jag tror att min replik kommer all-
deles lägligt. Jag hade hoppats att Inger Lundberg
tillika med några av oss andra hade dragit nytta av
beräkningar som har gjorts av vår personal på utbild-
ningsutskottets kansli.
Vi kan mycket väl följa penningströmmarna från
den gamla organisationen till den nya och se att med
de löneförändringar som har skett är det inte så
mycket av en ökning. Det måste väl ändå vara ett
etiskt problem för Socialdemokraterna och stödparti-
erna att man så kraftfullt går ut i pressmeddelanden
och i andra lägen och talar om denna jätteökning som
har skett samtidigt som man kanske inte har förhört
sig om hur löneförhandlingarna har utvecklats och
om att medlen som lärosätena får är inkluderade lö-
neuppräkningar. Vi kan ju räkna om en hel del av de
poster ni talar om, och då är det inte mer än 2,1-
2,2 % löneuppräkning. Och man räknar ju med 2,5-
3 % i många fall.
Jag kan dessutom säga att det enbart är utbild-
ningsvetenskaplig forskning, pengar för dyrbar veten-
skaplig utrustning och övrig forskningsfinansiering
som har fått tillskott.
Det här tycker jag är viktigt när man går ut brett
och säger att det har blivit så oerhört mycket mer
pengar. Mina erfarenheter när jag har varit ute på
lärosätena är inte att man jublar över forskningspro-
positionen rakt över. I stället undrar man över hur
regeringen har tänkt sig att man ska överleva på de
olika lärosätena med andra kostnader som inkluderas.
Hur ser ni på detta? Jag tycker att det är ett etiskt
problem att man går ut oerhört starkt med någonting
som folk sedan kommer att uppleva som: Vad var det
egentligen vi fick?