Fru talman! Låt mig inledningsvis yrka bifall till
reservation 1 under mom. 1 och reservation 2 under
mom. 2. Naturligtvis står vi bakom övriga reservatio-
ner, men för tids vinnande ska vi votera bara på des-
sa.
I snabb takt sker en omvandling i Sverige från ett
industrisamhälle till ett globalt kunskapssamhälle.
Den inledande delen av omvandlingen har gått bra. I
vissa regioner har den gått riktigt bra. Kunskapsklus-
ter av både Europaklass och världsklass har vuxit
fram. Några viktiga framgångsfaktorer ska vi diskute-
ra i dag, nämligen en bra högre utbildning och en
riktigt bra och relevant forskning. Tyvärr kommer vi
dock mycket lite att diskutera någonting annat som
också har varit en definitiv framgångsfaktor, nämli-
gen de stora forskningsföretagen. Det är företag som
Ericsson, Pharmacia och Astra som vi ska lyfta på
hatten för. De tillsammans med det övriga näringsli-
vet står för tre fjärdedelar av den forskning som vi i
Sverige är så stolta över. Det betänkande som vi be-
handlar i dag står för ungefär 25 % av den svenska
forskningen.
Det är lite synd att vi inte ägnar lite mera tid åt de
75 procenten. Vad är det vi måste göra för att se till
att företag som Ericsson, Astra och Pharmacia, som
egentligen kan ses som globala företag, ska finnas
kvar i Sverige, ska trivas här och lägga sin forskning
här? Tyvärr finns det ingenting om detta i propositio-
nen.
Propositionen var oerhört emotsedd. Det var stora
förväntningar. Vi har hört många vackra ord om
forskningens frihet från utbildningsministern. Vi såg
fram mot en samlad forskningsproposition som vi ser
bara en gång vart fjärde år. Framför allt efter Carl
Thams förödande insatser var det många som var
mycket spända över vad vi skulle kunna se i denna
forskningsproposition.
Jag låter mig säga att det är något bättre än under
Carl Thams tid. Tyvärr är det långt ifrån konkurrens-
kraftigt. Det behövs mer. När den här forskningspro-
positionen presenterades var det i en kaskad av artik-
lar och pressmeddelanden. Det var nya miljarder till
forskningen. Det var stora satsningar på bioteknik och
materialvetenskap, humaniora och samhällsveten-
skap. Sakta men säkert när vi tittade på vad som
fanns bakom de fina orden var det inte så mycket.
De nya forskningsmiljonerna har presenterats som
nya en, två och t.o.m. tre gånger förut. Jättesatsning-
arna på bioteknik och materialvetenskap m.m. visade
sig vara ganska små satsningar. De statliga forskar-
skolorna visade sig vara både underfinansierade och
dessutom centralstyrda.
Dessvärre saknades många av de viktiga frågorna
i forskningspropositionen. Det är frågor om målupp-
fyllelse, hur det har gått, vad vi har gjort och vad vi
kan göra bättre. Allt sådant lyser med sin frånvaro.
Det som var mest märkvärdigt var att den mest cent-
rala av alla frågorna, nämligen hur resurserna ska
fördelas inom Vetenskapsrådet, sades det ingenting
om. Att veta hur många hundra miljoner som ska
satsas på medicinska forskningen, hur många hundra
miljoner som ska gå till naturvetenskap och teknik
och hur många hundra miljoner som ska satsas på
humaniora och samhällsvetenskap under budgetperi-
oden är naturligtvis oerhört avgörande för den svens-
ka forskningen, inte bara för debatten här i dag.
Fru talman! I en tid när länderna i vår omvärld
satsar mycket stora summor på grundforskning och
högkvalitativa forskningsinstitut, vissa lägger fram
planer på att dubbla sina forskningsanslag, är det
oroande att se att den forskningsproposition och den
budget vi har i dag med lite nöd och näppe klarar av
inflation och löneökningar.
Jag är övertygad om att vad Sverige behöver är en
politik som gör att varje individ får möjligheter att
förverkliga sina drömmar och sina livsprojekt. Det
betyder att vi måste se till att individen sätts i centrum
i den högre utbildningen och forskningen.
Universiteten och högskolorna har i socialdemo-
kraternas Sverige alltmer blivit någon typ av tayloris-
tiska produktionsapparater, där det ska produceras x
läkare, y tandläkare och z veterinärer. Om den typen
av politik någonsin har fungerat, gör den det inte
längre. Vi lever i ett globalt kunskapssamhälle där
människor flyttar ut från Sverige, flyttar in till Sveri-
ge, där universitetsutbildning ofta bara är en grund
för det man ska ägna sig åt när man är arbetsverksam.
Fru talman! I det moderata förslaget anslår vi till
högre utbildning och forskning nästan 5 miljarder
kronor mer än regeringen och stödpartierna. Av dessa
medel satsar vi drygt 1 miljard kronor på ökad
grundutbildning, nästan 2 miljarder på ökad grund-
forskning och ca 1½ miljard går till strategiska sats-
ningar på två nya stiftelsehögskolor. Dessutom av-
sätter vi en halv miljard kronor som grundbelopp för
att skapa ett nationellt institut för hälsa och medicin.
Starka och självständiga universitet och högskolor
är en förutsättning för forskningens frihet. De senaste
sex åren har anslagen till grundutbildningen urholkats
med 15-20 %. Denna utveckling måste vända. Vi vill
nu påbörja en successiv återuppbyggnad av anslagen
till grundutbildning genom att tillföra universitet och
högskolor ökade resurser med över 1 miljard kronor
under den kommande treårsperioden. Anslagen ska
utgå till universitet och högskolor som en ökning per
plats. Vi vill dessutom aktualisera en annan princip
för platsfördelning och resursfördelning som bygger
på dels en grundresurs till universitet och högskolor,
dels för övrigt att studenternas fria val och kvaliteten
i utbildningen ska väga tungt.
Vi vill också öka anslagen till forskning och fors-
karutbildning vid universitet och högskolor, de s.k.
fakultetsanslagen. Dessa åtgärder ska ses som en
förstärkning av den fria forskningen och en förstärk-
ning och viktig finansiering av Sveriges doktorander.
Vi vill avskaffa det vetenskapsråd som är på väg att
införas. Vi vill i stället skapa tre självständiga ämnes-
råd. Vi vill substantiellt öka anslagen till ämnesområ-
den för teknik och naturvetenskap, framför allt för att
kunna möjliggöra ökade satsningar på IT och materi-
alvetenskap. Sedan vill vi satsa extra pengar på medi-
cin. Senare vill vi dessutom utveckla till en ny orga-
nisation en motsvarighet till USA:s National Institu-
tes of Health. Även humaniora och samhällsveten-
skap får avsevärt större resurser i det moderata för-
slaget.
Vi är övertygade om att den typen av breda sats-
ningar på breda områden är betydligt mer effektiva än
att försöka att i detalj med pekpinne styra forsknings-
resurser till enstaka områden.
Våra satsningar syftar till att ge svensk forskning
möjlighet att mäta sig med de allra bästa konkurrent-
länderna.
Sverige behöver en forskningspolitik som med-
verkar till att vårt land får en möjlighet att bli en
framstående aktör i det snabbt framväxande globala
kunskapssamhället. Det behövs starka och självstän-
diga universitet. Det behövs också en mångfald av
forskningsfinansiärer. Det är därför vi med ganska
stor oro ser framväxten av Vetenskapsrådet - singula-
ris - som ska tycka till om i stort sett varenda krona
som finansieras via Vetenskapsrådet.
Det behövs också ett företagsklimat som gör att vi
kan behålla de stora företagens forskning i Sverige,
locka hit andra företag samt göra det möjligt för en ny
generation av små och medelstora företag att växa
upp och bli Sveriges nästa Ericsson.
Att förmå utveckla och behålla attraktiva forsk-
ningsföretag är en väldigt viktig del av en nationell
forskningsstrategi, kanske t.o.m. viktigare än flera av
de saker som vi ska diskutera här de kommande tim-
marna.