Fru talman! Forskning handlar om frihet och
mångfald. Den fria och kritiska forskningen är det
viktigaste inslaget i ett öppet samhälle. Det är en
huvuduppgift för forskningspolitiken att slå vakt om
det öppna samhället och att stimulera ett fritt kun-
skapssökande. Många av de viktigaste upptäckterna
som gjorts är ju resultatet av att det fria och förutsätt-
ningslösa sökandet har skett i form av grundforsk-
ning. Det är genom upptäckterna inom grundforsk-
ningen som basen läggs för en framgångsrik framtida
tillämpad forskning och för utvecklingsarbete.
Mångfalden i forskningen är också avgörande.
Det handlar självfallet om en mångfald av forskare
och forskning men lika mycket om en mångfald av
högskolor och olika inriktningar. Utifrån det gäller
det att vi ger högskolorna en chans att utvecklas och
profilera sig och framför allt att vi ger dem ekono-
miska friheter och förutsättningar för det.
Centerpartiets uppfattning är att de fasta forsk-
ningsresurserna är en förutsättning för möjligheterna
att, genom hög kvalitet, konkurrera om de rörliga
medlen.
Precis som Yvonne Andersson var inne på har den
här fördelningen under ett par decenniers tid förskju-
tits mellan de fasta forskningsresurserna och de övri-
ga. Givetvis gäller detta för samtliga högskolor och
för de nya universiteten, som måste ges möjligheter
att bygga upp konkurrenskraftiga forskningsmiljöer
inom något eller några områden.
Därför anser jag och Centerpartiet att de fasta
forskningsresurserna till landets högskolor ska öka i
både absoluta och relativa tal. Att ge större - inte
villkorade, som regeringen föreslår - resurser direkt
till forskare och lärosäten är just ett av de viktigaste
sätten att öka den forskarstyrda forskningen och där-
med den akademiska friheten.
Utifrån dessa grundprinciper anser Centerpartiet
att regeringens proposition Forskning och förnyelse
är en besvikelse - den centraliserar resurser och be-
slut och minskar universitetens och högskolornas
frihet. Men forskningspolitiken ska ju syfta till att
stärka forskarnas och lärosätenas makt över resurser-
na, vilket också innebär att det fria kunskapssökandet
stärks. Den bör också syfta till att fler högkvalitativa
forskningsmiljöer byggs upp vid fler lärosäten.
Därför ser vi propositionen som ett nederlag. Re-
geringen stärker sitt grepp om forskningen i stället för
att öka forskningens frihet. Resurserna centraliseras,
som sagt, och detaljstyrs också i viss mån.
Det mänskliga perspektivet på kunskap och ut-
veckling som här får representeras inom humaniora
och samhällsvetenskap sätts i vissa fall på undantag.
Jag skulle vilja fråga utbildningsminister Thomas
Östros, som många gånger tidigare har pratat om
ökad frihet och om goda och starkare resurser till
högskolorna och universiteten, hur de tidigare orden
kan stämma överens med den proposition som vi i
dag kan se framför oss.
Fru talman! I våras ställde sig Centerpartiet av-
vaktande till den organisationsproposition som då
kom. Vi menade, liksom flera gånger tidigare, att en
bredare parlamentarisk förankring skulle komma till
stånd när det gäller så stora frågor som de om organi-
sationsförändringar och om den framtida forsknings-
politiken. Vi vill ha en hållbar och stabil forsknings-
politik. Så blev tyvärr inte fallet.
När forskningspropositionen kom i höstas visade
det sig i stället att regeringen utelämnat en av de
viktigaste punkterna i förslaget, nämligen den om
resursfördelningen för den nyinrättade centrala forsk-
ningsfinansieringsmyndigheten, Vetenskapsrådet.
Detta innebar att regeringen själv ansåg sig stå för de
ramar som riksdagen tidigare satt upp. Vi, liksom
flera partier, ansåg detta helt orimligt. Och en kort tid
därefter kom regeringen med ett förslag till fördel-
ning.
I Forskning och förnyelse anger regeringen vidare
hur det beslutade resurstillskottet de närmaste åren i
stort sett i detalj ska fördelas till förmån för Veten-
skapsrådets egna prioriteringar. Regeringen tar med
andra ord på sig uppgiften att själv agera vetenskaps-
råd och stå för de bedömningar som forskarsamhället
rimligen självt borde göra. Trots vackra ord om för-
nyelse och förändring inom forskningen, om nya
forskningsområden och forskningens frihet är priori-
teringarna dessutom ganska konventionella och förut-
sägbara. Regeringens agerande innebär, som vi ser
det, ett ingrepp i den fria forskningen och sprider
osäkerhet om statsmakternas ambition att även framåt
låta forskningen vara fri i Sverige. Regeringen borde
därför ha avstått från att i detalj reglera hur resurstill-
skottet till Vetenskapsrådet ska användas den kom-
mande perioden.
Propositionen tar också upp ett antal andra delar.
Det kan handla om en diskussion om de s.k. over-
headkostnaderna. Vi i Centerpartiet har i princip inget
emot att externa forskningsfinasiärer ska stå för upp-
komna kostnader, men vi har sett det som orimligt att
definitivt slå fast en nivå för hur stort påslaget ska
vara mot bakgrund av den mångfald av former för
extern forskningsfinansiering som finns. I stället
borde man göra en genomgång för att visa vilka kost-
nader som ska kompenseras.
Fru talman! Det behövs en bättre koppling mellan
grundutbildning och forskning inom högskolan. De
högre studierna ska vara forskningsförberedande, och
det behöver satsas mer resurser på att finansiera dok-
torandtjänster inom samtliga prioriterade områden.
Regeringen sätter upp relativt höga mål för antalet
doktorander, och det tycker vi är väldigt bra, även om
det är svårt att se hur medelstilldelningen motsvarar
målet. Regeringen stärker också sitt grepp över
svensk forskning och vidare centraliserar beslutsfat-
tandet över forskningen och forskarutbildningen till
de stora universiteten genom sitt förslag om forskar-
skolor. Partnerhögskolorna kommer med förslaget att
hamna i en beroendeställning i förhållande till fakul-
tetsnämnderna vid de utsatta universiteten.
Det är ju lite bekymmersamt vad gäller de nya
universiteten och högskolorna med vetenskapsråd,
som rimligen borde få än större möjlighet att själva
styra över resurser för forskning och forskarutbild-
ning. Det bör t.ex. innebära att forskarskolor etableras
även vid de nya universiteten och högskolorna. Det
bör också innebära att man garanterar lärosätenas
möjligheter att rekrytera till forskarskolor och läro-
sätenas lika inflytande över dem. Regeringen bör
därför återkomma till riksdagen med förslag som
innebär en organisation enligt vad jag beskrivit ovan.
Forskarutbildningen bör också utvärderas, och de
forskarstuderandes situation ser vi ska funderas över
och diskuteras i en föreslagen studiesocial utredning,
som vi återkommer till i nästa avsnitt.
Vad gäller resursfördelningen anser vi att det är
angeläget att öka resurser till teknik, medicin och
naturvetenskap och att se till att dessa balanseras av
ökningar också till samhällsvetenskap och humaniora,
inte minst för att belysa vad de tekniska och medi-
cinska framstegen betyder ur ett mänskligt perspektiv
för att främja ett tvärvetenskapligt förhållningssätt i
alla discipliner där all forskning bör belysas allsidigt.
Utifrån den utgångspunkten höjer vi anslaget för
samtliga tre ämnesråd.
För att få överblick av forskningspolitiken har vi
lagt fram ett förslag, som vi gjort många gånger tidi-
gare, om att föra fram en samlad forskningsbudget
där all offentlig forskningsfinansiering redovisas. Det
förslaget har vi som sagt lagt fram även detta år.
Fru talman! Centerpartiet har drivit på utbyggna-
den av högskolorna och utbildningsplatser runtom i
landet. Det absolut viktigaste är nu att satsa på
grundutbildning och forskning. Därför behöver hög-
skolorna och universiteten ett andrum för att kunna
satsa på nya lärartjänster och kvalitetsutveckling.
Dagens forskningsfinansieringssystem anser vi
bör förändras. Men forskningens framtid beror inte
helt och fullt på hur vi organiserar den utan på hur vi
kan säkra den akademiska friheten och forskarnas
möjligheter. Det beror också på resurser till forsk-
ningen. Centerpartiet vill decentralisera och stärka
den fria forskningen. Vi vill ha en stark grundforsk-
ning, ge större, inte som regeringen villkorade, resur-
ser direkt till forskare och lärosäten. Vi vill ha en
ökad högre utbildning i hela landet, där många får
möjlighet till utbildning och forskning av hög kvali-
tet.
Fru talman! Jag står självfallet bakom alla Center-
partiets reservationer, men jag väljer att yrka bifall till
reservation 1 under mom. 1 och reservation 4 under
mom. 2.