Fru talman! Jag har inte använt nonchalansens
taktik. Det har varit utskottets ordförande som två
gånger har försökt smeka de allmänna fördomar som
finns om vissa regeringsföreträdare medhårs. Jag
tycker att vi borde avhålla oss från detta. Tidigare
gällde det ett annat uttryck som brukar hänsyfta på
statsministerns karaktär, och det här brukar man klist-
ra på näringsministerns karaktär.
Om två parter har olika tolkning - vad ska man då
göra? Den borgerliga sidan säger och önskar: De
borde ha agerat, och de borde ha gjort något! Men
vad skulle de ha gjort?
Sverige hade en tolkning, och Norge hade en
tolkning. Vad skulle då regeringen ha gjort? Det enda
som fanns att göra var att kompromissa med den
norska tolkningen. Men är det säkert att det hade varit
rätt? Är detta en konstitutionell fråga? Det är en
lämplighetsfråga. Den kan man ta i den allmänna
politiska debatten. Regeringen har rätt att vika för och
kompromissa med den norska tolkningen, och den har
rätt att inte göra det - vilket som.
När det gäller instruktionen om vilka rösträtts-
regler som skulle tillämpas är det ju en fråga som inte
fanns - det är en icke-fråga, om man får tala EU-
språk - före det här styrelsesammanträdet. Den väcks
inte av den norska parten före det här styrelsesam-
manträdet. Den uppstod snarast efter det att omröst-
ningen var gjord på styrelsesammanträdet. Man
skulle behöva ålägga ministern att ha snarast synska
egenskaper för att kunna förutse vad som skulle kun-
na hända på styrelsemötet. De kraven ställer vi inte
ens på socialdemokratiska ministrar.