Fru talman! Hur stort intresse Björn Rosengren
har haft för detta återstår för historieskrivare att teck-
na ned. Uppenbarligen bröt ändå Björn Rosengren ny
is. Björn Rosengren tog över en fallen stafettpinne,
där den förra regeringen med Anders Sundström i
spetsen inte lyckades.
Trots att Jan Stenberg, SAS-ledaren - en av de
skickligaste företagsledare vi har i Sverige, och som
jag för övrigt känner ganska väl - tillsammans med
Lars Berg inte lyckades få den norska parten med sig,
lyckades Björn Rosengren och en ny norsk minister
öppna upp för förhandlingar. Han har haft ett mycket
aktivt deltagande. Man kan naturligtvis säga mycket
om Björn Rosengren, och det gör vi nog lite till mans
i många avseenden, men i just det här fallet tror jag
att han har gjort alldeles rätt, nämligen att hävda en
affärsmässig princip och den svenska ståndpunkten.
När det gäller statligt företagande blir jag förvå-
nad över att både Helena Bargholtz, som företrädare
för Folkpartiet liberalerna, och Per Unckel som före-
trädare för Moderata samlingspartiet, åtminstone i sitt
inledningsanförande, säger att statlig företagsamhet är
av den arten att den misslyckas från början nästan
oavsett vad man gör.
Man ska då komma ihåg att alla civiliserade sam-
hällen i hela världen, som vi har att jämföra oss med,
har statlig företagsamhet, mest i Japan och Frankrike.
Alla har det. Franska Renault är fortfarande delvis
statligt ägt.
Man måste hantera sina ägarpositioner så bra som
möjligt och inte ideologisera det förhållandet att varje
modern stat har de redskap, företag och institutioner
som man fordrar från tid till annan. Man måste göra
bästa möjliga av det. Ibland börsintroducerar man.
Ibland deprivatiserar man. Ibland kanske man för-
statligar någonting för att det ska bli bättre.
Ha inte en så rigid hållning i den frågan. Det kan
också leda fel.