Fru talman! Skälet till att folkpartiledaren Lars
Leijonborg har anmält affären Telia-Telenor till kon-
stitutionsutskottet för granskning är bl.a. att han för
framtiden vill få vissa ansvarsfrågor utredda och få en
fördjupad granskning av vissa delar av avtalet. Det
handlar alltså om en konstitutionell granskning.
Det var inte förrän efter styrelsesammanträdet den
8 december som Björn Rosengren insåg att den nors-
ka sidan hade missuppfattat aktieägaravtalet när det
gällde tolkningen av bestämmelserna om vilka beslut
som krävde särskild majoritet, detta enligt hans egen
utsago vid förhöret i konstitutionsutskottet. Det är ju
detta som har fått så tråkiga konsekvenser i form av
spruckna förhandlingar. Det har blivit ett riktigt poli-
tiskt magplask.
Det är ytterligt anmärkningsvärt att näringsminis-
tern säger att han inte kände till det viktigaste pro-
blemet kring affären, nämligen det som gällde lokali-
seringen av mobiltelefonin, förrän i samband med det
ödesdigra decembermötet. Det borde han och den
svenska regeringen ha gjort långt innan dess. Många
varningsklockor borde ha ringt. Redan våren 1999
borde det ha stått klart för honom att det skulle bli
stora svårigheter att bilda det svensk-norska bolaget,
framför allt när det gällde mobiltelefonin och lokali-
seringen av den. Det borde han ha kunnat förutse
mycket tidigt.
Redan i februari 1999 aktualiserades olika tolk-
ningsfrågor av norrmännen. Den norska uppfattning-
en i tolkningsfrågan hade också redovisats i ett
pressmeddelande i samband med undertecknandet av
samgåendeavtalet. Redan innan sammanslagningen
godkändes var det alltså uppenbart att svenskarna och
norrmännen tolkade detta på olika sätt. Också i det
brev som norske ministern Fjaervoll skickade i sep-
tember till Björn Rosengren framgick den norska
tolkningen. Och Teliachefen Jan-Åke Karks uttalande
i en norsk tidning visar också att han var medveten
om de olika tolkningarna långt före styrelsesamman-
trädet den 8 december.
Så visst har näringsministern och regeringen haft
tillgång till information som klart visar att den norska
regeringen gjorde en annan tolkning av röstningsbe-
stämmelsernas omfattning än den svenska. Men
Björn Rosengren vidtog inte några åtgärder med
anledning av detta. Det lämnades inte någon infor-
mation om det till riksdagen inför godkännandet av
sammanslagningen. Inte heller har det efter vad som
har framkommit vid utfrågningarna lämnats några
instruktioner till de styrelseledamöter som har nomi-
nerats av den svenska ägaren, detta trots att aktieäga-
ravtalet föreskriver att instruktion ska ske när det
behövs för att man ska uppfylla det som anges i ak-
tieägaravtalet. Över huvud taget vidtog Björn Rosen-
gren före styrelsemötet den 8 december inte några
som helst åtgärder med anledning av den norska tolk-
ningen av aktieägaravtalet. Inte heller försökte han
undanröja meningsmotsättningarna mellan den
svenska och den norska regeringen när det gällde den
här affären.
Fru talman! Tidigare talare i den här frågan - Per
Unckel, Ingvar Svensson och Åsa Torstensson - har
mycket vältaligt framfört den kritik som vi från den
borgerliga sidan har i den här frågan. Jag vill bara
instämma och säga att Björn Rosengren i sin egen-
skap av statsråd och chef för Näringsdepartementet,
med ansvar bl.a. för struktur- och ägarfrågor, borde
ha vårdat det här aktieägaravtalet. Det kan han verk-
ligen inte sägas ha gjort på ett tillfredsställande sätt.
Därför instämmer jag i den kritik som de borgerliga
KU-ledamöterna riktar mot honom.