Fru talman! Hyllningen till privatiseringen av Te-
lia var närmast gripande med tanke på att socialde-
mokratin under mängder av år har bekämpat exakt
den succéhistoria som nu är på väg att breda ut sig.
Välkommen i familjen, kära socialdemokrater! Den
fråga som anmäler sig är följande: Om detta var det
resultat ni eftersträvade, varför i hela friden drev ni
igenom fusionen mellan Telia och Telenor in the first
place? Men som sagt, gratulerar hem till högerburen!
Kenth Högström har vältaligt beskrivit bakgrun-
den till Telia-Telenor-affären men sorgfälligt undvi-
kit att tala om saken. Som många av oss har påpekat
var det inte vid styrelsemötet den 8 december som
man först blev varse att norrmännen ville åberopa den
särskilda beslutsregeln. Detta stod klart redan när
propositionen om avtalet lades fram i det norska stor-
tinget respektive den svenska riksdagen. Den fråga
som återstår, och som Kenth Högström inte har be-
rört, är varför näringsministern inte gjorde någonting
åt den uppenbara motsättningen i tolkningen som låg
i dagen redan vid undertecknandet? Det är den frågan
som konstitutionsutskottet har granskat, och det är på
den punkten som det finns anledning att rikta kritik.
Rosengren gjorde intet, trots att det var uppenbart
att tolkningarna var olika. Det är fullt möjligt, Kenth
Högström, att det sakligt korrekta var att lägga hu-
vudkontoret för mobiltelefoni i Kista. Det har jag
ingen kunskap om. Vad jag däremot har kunskap om
är att det från början fanns diametralt motsatta upp-
fattningar om hur beslutet om förläggningen av mo-
biltelefoni skulle fattas. Det var till slut detta som
spräckte fusionen. Varför gjorde Rosengren ingenting
i tid? Det är den avgörande fråga som ställs av ut-
skottets minoritet, och det är på denna avgörande
punkt som det finns skäl att rikta utomordentligt stark
kritik, även om utgången enligt Högström blev så
lycklig att det bevisar att det ursprungliga beslutet var
felaktigt.