Fru talman! För andra gången har KU behandlat
en anmälan från mig angående kronförsvaret 1992.
Jag börjar faktiskt känna mig som något av Don
Quijote i den här frågan. Som jag ser det är en
grundläggande förutsättning för politiken i en repre-
sentativ demokrati att ansvar kan utkrävas. Så har inte
skett när det gäller kronförsvaret. Det är alldeles
uppenbart att kronförsvaret har varit av väldigt stor
både ekonomisk och politisk betydelse för den svens-
ka utvecklingen. Det innebar 50 000-60 000 konkur-
ser och att en halv miljon människor gick ut i arbets-
löshet. Det innebar kostnader i storleksordningen 100
miljarder.
Det är svårt att säga hur mycket det handlat om
ackumulerat över tiden. Senast i höstas fick jag t.ex.
uppgift om ett företag som hade gått i konkurs som en
direkt följd av kronförsvaret.
Den andra viktiga aspekten av kronförsvaret är lä-
randet. Dels har vi mycket att lära oss när det gäller
allmänt stabiliseringspolitiska slutsatser kring kron-
försvaret, dels kan vi dra slutsatser om vad ett ERM-
medlemskap innebär. Sverige är ju på väg in i EMU.
Vad vi gjorde under tiden maj 1991 till november
1992 var att vi de facto var med i ERM. Vi har alltså
provat EMU-konceptet i svensk politik med ett för-
färligt resultat. Eftersom vi är på väg att bli medlem-
mar i EMU tycker jag att det är högst anmärknings-
värt att vi inte får en ordentlig kartläggning av vad
kronförsvaret innebar. Kronförsvaret och dess följder
var ett av de mest dramatiska ekonomiska förlopp vi
hade i Sverige under 1900-talet.
Jag är missnöjd med att KU inte gör ett tillkänna-
givande i den här frågan och beordrar regeringen att
gå till botten i frågan. Jag är också mycket missnöjd
med tredje statsmakten. Den har verkligen inte borrat
i denna fråga. Det måste vara en av mediernas första
och största uppgifter att gå till botten, kräva ansvar
och kräva klarhet och tydlighet i dessa frågor.
Jag är medveten om de konstitutionella svårighe-
terna att gå till rätta med detta. Men jag vill påminna
om konstitutionsutskottets möjlighet att ta ett initiativ
i den här frågan. När tredje statsmakten inte tar sitt
ansvar måste konstitutionsutskottet känna ett ansvar
för att vår styrelseform fungerar, är effektiv och kan
leva upp till människors förväntningar.