Fru talman! Den här debatten avser granskningen
av regeringens ämbetsutövning. Granskningens före-
mål är alltså hur regeringen under lagarna har utövat
regeringsmakten. Den är alltså egentligen inte så
mycket en innehållslig kritik. Den ska förbehållas den
allmänna politikens debatt.
Den rågången har konstitutionsutskottet lyckats
hävda ganska väl i det här betänkandet. Med några
undantag. De finns tyvärr på reservationernas sidor.
Ett av undantagen är, som också framgår av debatten,
kring reservation 4 Vissa frågor i samband med Te-
lia-Telefon-affären.
Vi måste ställa frågan: Vilka författningsmässiga
förpliktelser hade ministern? Har han brutit mot några
av dem i sitt agerande? Vi kan alltså ha synpunkter på
det innehållsliga agerandet åt ena eller andra sidan,
men det är faktiskt inte konstitutionsutskottets
granskningsuppgift. Det är den allmänna politiska
debattens uppgift att granska detta.
Konstitutionsutskottets granskning måste hävda
att även om man tycker att en minister har agerat fel
kan han ändå ha agerat i enlighet med lagarna och
gjort det som han har mandat att göra.
Låt mig exemplifiera detta med den borgerliga re-
servationen.
Man säger: Av de redovisade omständigheterna
framgår att Björn Rosengren och regeringen haft
tillgång till information som klart visade att den nors-
ka regeringen hade en annan uppfattning om röst-
ningsbestämmelsens omfattning än den svenska rege-
ringen redovisat för utskottet. Frågan blir då om
Björn Rosengren vidtog några åtgärder med anled-
ning av detta.
Björn Rosengren hävdade Sveriges tolkning. Om
den norska tolkningen var annorlunda, finns det ing-
enting i det konstitutionella ansvaret för Sveriges
regering att den måste backa för den norska tolkning-
en, eller kompromissa med den norska tolkningen när
det finns en svensk tolkning.
Man kan säga att det är lämpligt eller olämpligt,
rätt eller fel att inte backa från den svenska hållning-
en. Men konstitutionellt sett har Sveriges regering rätt
att hävda sin tolkning och inte ändra den.
Sveriges regering har t.o.m. rätt att välja taktiken
att låta avtalet stå som det är underskrivet, och hävda
att detta är grunden för avtalet - det brukar det ju
också vara - och inte vidare beröra frågan. Regering-
en har rätt att välja den taktiken. Man må tycka att det
är fel taktik, men det är inte en konstitutionell
granskningsuppgift att diskutera huruvida detta är rätt
eller fel taktik. Det är att missförstå utskottets upp-
gifter. Det är att förvandla den här konstitutionella
debatten till en allmänpolitisk debatt.
Man har många uttryck från den borgerliga sidan.
Man säger att det är en häpnadsväckande nonchalans
att man inte ser att norrmännen har en annan tolkning
än svenskarna. Varningsklockor borde ha ringt, säger
man, för att man inte skulle notera att norrmännen
gjorde en annan tolkning.
Det är mycket möjligt att de skulle ha gjort, men
även om de hade ringt har den svenska regeringen
konstitutionell rätt att välja olika taktiker. Oavsett om
man väljer taktiken att söka en kompromiss med
norrmännen eller väljer taktiken att inte kompromissa
med norrmännen eller något annat alternativ är man i
sin fulla konstitutionella rätt att göra detta val. Det är
inget som strider mot formalia i regeringsutövandet.
Regeringen har t.o.m. rätt att, om den så vill, ligga
lågt, att förhålla sig passiv och inte gå in i förhandling
när man märker att en motpart har en annan stånd-
punkt eller tolkning än man själv.
Det är en lämplighetsbedömning. Den lämplig-
hetsbedömningen kan man gärna diskutera, nagelfara,
kritisera och öppet debattera fram och tillbaka, men
det är inte den konstitutionella granskningens uppgift,
menar jag, fru talman.
Det står vidare i reservationen från de borgerliga
partierna: Enligt vad som framkommit vid utfråg-
ningarna har det inte lämnats några instruktioner till
de styrelseledamöter som nominerats av de svenska
ägarna. Jo, det har lämnats en instruktion. Man har
sagt att frågan om affärsområdena ska skötas enligt
affärsmässiga principer. Det är en instruktion. Man
kan tycka att det är en allmän instruktion, att det är en
dålig instruktion, att den inte är tillräckligt konkret,
men det är likväl en instruktion.
Å andra sidan är det ju enligt avtalet så att ägarna
i vissa kritiska lägen ska kunna lämna instruktioner.
Regeringen är i sin fulla konstitutionella rätt att göra
bedömningen att det inte behövs någon ägarinstruk-
tion i det här läget.
Även om man inte har gjort någon instruktion har
man konstitutionell rätt att inte göra instruktionen.
Det kan inte vara föremål för ett konstitutionsutskotts
kritik av regeringen. Om den däremot hade agerat på
ett sätt som strider mot berednings tvång eller något
sådant hade vi kunnat rikta anmärkningar. Men var-
ken att man hävdar svenska intressen, låter bli att
kompromissa med norska intressen eller väljer den
ena eller andra taktiken kan vara föremål för en kon-
stitutionell kritik. Den kan, och ska naturligtvis också,
vara föremål för en öppen, kritisk allmänpolitisk
debatt. Men den får man föra i annat sammanhang.
Detta fall, och några andra som jag inte ska ex-
emplifiera, visar att den borgerliga sidan inte riktigt
alltid behärskar att hålla rågången för vad som är
granskningens uppgift och vad som är den allmänna
politikens uppgift. Detta är beklagligt, fru talman.
Det är nämligen så att man har rätt att göra olika
bedömningar i en komplicerad affär när man är i en
regering. Man har rätt att låta bli att dansa efter mot-
partens pipa och man har också rätt att välja att söka
en kompromiss - vilket som helst. Inget av alternati-
ven som väljs innebär något konstitutionellt fel.
Med detta, fru talman, och med instämmande i allt
väsentligt i det som Kenth Högström har sagt tidigare
yrkar jag på godkännande av utskottsmajoritetens text
också i detta avseende, och avslag på reservationerna.