Fru talman! Jag går till det första i Per Unckels
senaste inlägg, nämligen att socialdemokraterna inte
går tillbaka till moderaterna och begråter det som har
varit. Det har väl aldrig hänt. Möjligen har vi omfam-
nat varandra i någon utrikespolitisk fråga med någon
säkerhetspolitisk bedömning eller så.
I det här fallet är det en helt annan bedömning
som har lett fram till Telias börsintroduktion än den
moderaterna gjorde för fem år sedan, när man senast
försökte börsintroducera Telia till ett klart undervärde
av vad marknaden t.o.m. i dag värderar Telia till. Det
hade varit oklokt att följa den moderata utgångs-
punkten den gången. Det var tur att vi väntade.
Det var också tur att vi vid två tillfällen försökte
äkta samman Sveriges Telia med norskt Telenor -
även om det bägge gångerna fanns svårigheter på
vägen. Men om det nu var svårigheter av den art vi
var överens om, nämligen tolkningssvårigheter, är det
så säkert att det är den norska tolkningen som har
företräde före den svenska? Om det var så att man
strax före styrelsemötet den 8 december blev varse att
de norska ledamöterna möjligen hade fått en ägarin-
struktion vet vi inte. Det var först efter beslutet den 8
december som det noterades till protokollet att man
hade velat ta upp frågan i enlighet med § 4.3. Vi vet
alltså inte hur den norske ministern hade informerat
sina ledamöter. I det läget gjorde ministern, enligt
mitt sätt att se det, helt rätt. Han sade till sina leda-
möter - i varje fall till styrelseordföranden Jan-Åke
Kark - att ta frågan som en affärsmässig bedömnings-
fråga. Det var klokt. Ingenting annat hade, enligt alla
bedömare, varit klokt.
Nåväl! Hade det gått att kunnat reparera detta ef-
teråt? Nej, naturligtvis inte. Den norska ståndpunkten
var bergfast. Man ville ha mobiltelefoni till Fornebu -
av någon anledning som jag inte begriper.