Fru talman! Jag håller absolut med om det senare.
Denna kammare ska nogsamt pröva saken. Det kunde
vi ha gjort för tre år sedan eller för fem år sedan och
därmed inte haft Telia som ett av de sista nationella
telebolagen i Europa att gå ut på den konkurrensut-
satta marknaden. Nu har Telia tappat fart och tid. Gud
bjude att Telia har förmågan att ta igen det. Men om
Telia inte har det och om Telia blir utkonkurrerad av
andra starkare och mer förutseende bolag säg inte till
moderaterna att det var moderaterna som sölade. Det
var socialdemokratin som inte i tid gav upp sitt mot-
stånd mot att arbeta i detta hänseende på marknadens
villkor.
Så tillbaka till huvudfrågan i granskningen. Det är
alldeles entydigt, Kenth Högström, vad som stod i
den norska propositionen. I den norska propositionen
stod den tolkning av det avtal vi nu talar om som står
i direkt strid med den svenska regeringens tolkning.
Den tolkning som stod i den norska propositionen är
exakt den som styrelseledamöterna från Norge gjorde
vid det beramade styrelsesammanträdet den 8 decem-
ber, nästan ett år efter det att avtalet var undertecknat.
Den fråga vi ställer oss - även vi som var emot avta-
let från början och som tycker att avtal ska skötas när
de väl är ingångna hur dumma de än må vara - är
varför Rosengren ingenting gjorde. Varför denna
nonchalanta attityd när han själv säger att han såg att
det stod en annan tolkning i den norska propositionen
än den han hade? Vad gör han som ser? Jo, han drar
ned en påse över huvudet och säger att han inte vill
veta mer. Så gör inte en ansvarskännande minister. Så
gör inte en regering som känner ansvar för det som
Kenth Högström beskriver som möjligheten till en
mycket lyckosam affär. Så gör bara en minister som
är nonchalant inför de svårigheter han möter och
hoppas att svårigheterna ska gå ifrån honom om han
ingenting gör. Sedan fick han stå där med den miss-
lyckade affären när det visade sig att svårigheterna
inte försvann med decembermörkret.