Fru talman! I Telia-Telenor-affären har utskottet
verkligen nagelfarit alla göranden och låtanden in i
detalj. Det finns en del ärenden där vi inte har blivit
riktigt tillfredsställda, men här tror jag att vi har allt
material vi har kunnat tänka oss att få fram.
Även om jag inte alls, med det material och den
genomgång vi har haft i utskottet, har kunnat hävda
att näringsmininstern i egenskap av ägarrepresentant
och statsråd har brutit mot regler och avtal och för det
fått konstitutionell kritik finns det förstås någonstans
en brist och någonstans ett ansvar. Man brukar ju
säga att konflikter mellan parter aldrig beror enbart på
den ena parten. Det går väl att använda i den här
misslyckade affären. Jag har i mina överväganden
ändå inte kunnat bli övertygad om att Björn Rosen-
gren direkt misskött vården av aktieägaravtalet.
Däremot vill jag understryka de meningar i majo-
ritetstextens bedömning som pekar på näringsminis-
terns möjligheter att ha vidtagit åtgärder för att över-
brygga meningsmotsättningarna under vägen. Infor-
mation om de tolkningarna fanns faktiskt tillgänglig.
En noggrannare genomgång av den norska proposi-
tionen skulle uppenbara skillnaden i synen på de
särskilda omröstningsreglerna för styrelsen och visa
att dessa inte stämde överens med det bilagda aktie-
ägaravtalet. Här fanns underlaget. Det fanns också för
oss i riksdagen. Det får vi inte glömma.
Jag menar att en affär, fru talman, av det här gi-
gantiska slaget där två grannationer är huvudaktörer i
första hand borde bygga på ömsesidigt förtroende och
månande om att vara överens, inte på krassa af-
färsprinciper. Detta är ett gemensamt ansvar. Att
styrelsens beslut om lokalisering av affärsområdenas
huvudkontor skulle ske på rent affärsmässiga grunder
enligt avtalet fritar inte enligt min mening ministern
helt från allt ansvar för misslyckandet. Man bör kun-
na begära av en minister att vara mer förutseende och
ta vara på alla chanser att stämma i bäcken vad gäller
eventuella oklarheter för att hålla överenskommelsen
på högsta möjliga nivå.
Det är möjligt att vi är ute i gråzonen här, att vi
talar om politisk kompetens. Det gör jag också. Jag
menar att det här kanske mer visar på bristande kom-
petens än på något brott mot konstitutionen. Det
handlar givetvis om kompetens och näsa för vad som
skulle kunna hända och som det sedan visade sig
faktist hände - tyvärr.
Utskottets majoritet säger i slutet av bedömning-
en: "Utskottet vill framhålla vikten av att på alla sätt
försöka förvissa sig om att man är helt överens med
den andra avtalsparten om avtalsinnehållet innan en
affär av detta slag genomförs."
Även om detta i sin tur inte direkt leder till någon
kritik av näringsmininstern från konstitutionell ut-
gångspunkt säger vi samtidigt indirekt att affären
skulle ha kunnat skötas på ett annat sätt, förmodligen
också på ett bättre sätt.
För min del är den kritiken tydlig. Det var därför
jag också kunde ställa mig bakom majoritetstexten
när vi hade ändrat den på det här sättet. Att inte göra
direkt fel, fru talman, behöver ju inte betyda att man
därför gör rätt. Kompetensbrist är ett annat ord, med
eller utan filttofflor.