Fru talman! Vi behöver inte ställa sådana krav.
Däremot bör vi ställa krav på att man kommer ihåg
vad man läste för åtta månader sedan. Åtta månader
före styrelsesammanträdet står det i den norska rege-
ringens tolkning av avtalet att just de speciella röst-
rättsreglerna ska gälla för exakt den typ av beslut vi
talar om när det gäller styrelsesammanträdet den
8 december.
Då säger vi kritiker av Björn Rosengren - och det
är jag som använder begreppet nonchalans, och det
gör jag gärna ytterligare en gång - att han var non-
chalant i hanterandet av vad han naturligtvis visste
var en helt avgörande punkt för framgången i fusio-
nen. Då säger Kenneth Kvist att man inte får ha nå-
gon synpunkt på det när man sitter i konstitutionsut-
skottet. Men, som Ingvar Svensson sade, vem ska
annars ha någon synpunkt på det?
Vi är företrädare för hälften av ägarna i Telia-
Telenor. Vi är kritiska till att vår företrädare i förhand-
lingarna har gjort blankt ingenting för att avlägsna det
som han och alla andra visste var en avgörande svå-
righet för att få till stånd ett fungerande företag. Den-
na nonchalans knäckte så småningom företagsfusio-
nen. Detta är knuten i hela denna diskussion. Vi är
kritiska mot Björn Rosengren därför att han visste
och ingenting gjorde. Han satt på sin kammare och
inväntade nederlaget. Detta är inget bra sätt att vårda
en viktig och för landet kanske avgörande fusion med
ett stort och värdefullt företag.