Fru talman! Det står i våra förhörsprotokoll att
Jan-Åke Kark, Dag Detter och jag tror även Gunnar
Lund har sagt ungefär detsamma, dvs. att detta var
minerad mark.
Men det är inte säkert att minorna bestod av det
som Ingvar Svensson tror, nämligen att man hängde
upp allt på 4.3-paragrafen och att den så att säga
utgjorde minfältet. Jag tror snarare mineringen bestod
av att det fanns en uttalad norsk vilja att få mobil
telefoni till Fornebu, där man hade satsat miljardbe-
lopp på en ombyggnad av den nya flygplatsen. Man
ville fylla teknikbyn och helst med mobil telefoni.
Det var detta som ansågs vara minerad mark. Av
protokollet framgår också att Jan-Åke Kark så sent
som dagen före styrelsemötet frågade Björn Rosen-
gren hur man skulle förhålla sig till möjligheten att
frågan kom upp vid styrelsemötet för tredje gången.
Då svarade ministern att det var en affärsmässig be-
dömning som han inte lade sig i.
Det är väl ett tillräckligt besked? Det var ett klokt
besked visade det sig, åtminstone senare. Det hade i
alla fall inte gått att få de olika viljorna att samsas.
Det är möjligen däri som tragiken ligger. Det hade
inte gått, eftersom man från norsk sida så hett och
gärna ville få mobil telefoni till Fornebu.
Marknaden och andra bedömare, McKinsey och
alla andra som bedömt frågan, ville naturligtvis - för
börskursens skull - att den mobila telefonin skulle
ligga i Kista. Där jobbar 30 000 människor inom den
hetaste av sektorer, telekommunikation.