Fru talman! I dag, den 8 juni år 2000, är det exakt
sex månader sedan fusionen mellan Telia och Telenor
sprack, i varje fall i praktiken. Det dröjde några dagar
efter den 8 december till dess att de bägge regering-
arna kom överens om att bryta upp det långt gångna
fusionsarbetet i det nybildade bolaget.
Det var just lokaliseringen av affärsområdet mobil
telefoni som var anledningen till att fusionsarbetet
sprack och som var anledningen till att styrelsemötet
den 8 december tog närmare nio timmar i anspråk och
t.o.m. föranledde en protokollsanteckning av ganska
allvarlig art, dock inte en reservation.
Mobiltelefoniförläggningen av affärsområdet hade
alltså föregåtts av ett stort antal konsultutredningar
som tagits fram av både ledning och styrelse i Telia
och Telenor. Marknadsbedömare av skilda slag i
Skandinavien och sådana med mer internationell
positionering pekade på att det bara fanns ett ställe att
förlägga denna mobila telefoni till och det var Kista,
Stockholm och Sverige, av marknadsskäl, av affärs-
mässiga skäl.
Nu är det inte konstitutionsutskottets sak att vär-
dera eller granska de affärsmässiga bedömningar som
legat till grund för vare sig fusionsplanerna, fusions-
arbetet i sig eller fusionsupplösningen. De bedöm-
ningarna har andra instanser haft i uppdrag att göra,
dels två nationella regeringar, dels två nationella
parlament och dels två nationella utskott med speci-
alinriktning på näringspolitik, för att nu inte tala om
alla de juridiska och ekonomiska konsulter som varit
inhyrda från bägge håll. De har varit verksamma och
aktiva i den här affären och har gjort kvalificerade
och affärsmässiga bedömningar.
Nej, det är konstitutionsutskottets sak att granska
regeringens och i det här fallet näringsminister Björn
Rosengrens tjänsteutövning, eftersom Folkpartiets
ordförande Lars Leijonborg den 23 december inläm-
nade en granskningsanmälan till utskottet som hand-
lar om just tjänsteutövning, specifikt Rosengrens
kännedom om den norska avtalstolkningen och vilka
åtgärder ministern har vidtagit. Dessutom ska utskot-
tet göra en granskning av avtalet med Jan-Åke Kark
som arbetande styrelseordförande eller som det kallas
på det internationella språket, Chief Corporate Advi-
ser.
Denna granskning har utskottet sannerligen lagt
ned stor möda på. Inget ärende i årets granskning har
samlat en sådan mängd inläsningsmaterial. Mer än
300 tryckta A4-sidor har legat på vårt bord för inläs-
ning. Endast det ännu inte avslutade Sydafrikaärendet
har samlat fler personer till utskottets öppna förhör,
bl.a. minister Rosengren själv, departementsrådet Dag
Detter, företagsjuristen Gunnar Nord och Telias verk-
ställande direktör Jan-Åke Kark. Jag lovar, fru tal-
man, att vi har gått noggrant och grannlaga till väga i
vår granskning.
För min del har jag haft nytta av egna erfarenheter
från mer än två decenniers arbete i skilda funktioner i
svenskt näringsliv, där jag har varit delaktig i avtal-
skonstruktioner mellan ägarparter såsom konsorti-
alavtal, aktieägaravtal och kompanjonsavtal. Senast
ett förra veckan.
De erfarenheterna har också lett till att jag inser
hur svår en avtalskonstruktion är, oavsett på vilken
nivå i näringslivet man befinner sig. Och hur lätt det
är att trots att man har kommit överens ändå komma
till en punkt där det bränner till, där man inte kan
reparera sin oenighet eller man måste gå skilda vägar,
vilket ju har belysts i vår granskning.
Vi har för det första fördjupat oss i frågan varför
det första försöket att slå samman Telia och Telenor
gick om intet vintern 1998. Det samfällda besked vi
fått är att det mer berodde på personliga relationsstör-
ningar mellan ledande figurer än på det affärsmässiga
innehållet.
För det andra har vi granskat hur minister Rosen-
gren har uppfattat den norska intentionen i samband
med att norska regeringen behandlade sin proposi-
tion. Vi kan också konstatera att hela den svenska
propositionen föranleddes av en noggrann behandling
av vårt eget näringsutskott i Sveriges riksdag. Vi har
alltså en delaktighet i hur vi tolkade avtalen och in-
tentionerna då.
För det tredje har vi granskat integrationsriktlin-
jerna och hur de processades mellan ägarparterna
efter det att respektive riksdag hade fattat sina beslut.
För det fjärde har vi granskat den relativt omfat-
tande brevväxling som förekommit mellan de inblan-
dade parterna, dvs. mellan de svenska och norska
departementen och mellan den svenske och den nors-
ke ministern.
För det femte har vi särskilt granskat det omskriv-
na aktieägaravtalet med sin speciellt svårtolkade
portalparagraf 4.3.1. Till vår hjälp därvidlag har vi
haft en av landets kunnigaste företagsjurister, Gunnar
Nord, anlitad vid ett tiotal tillfällen av olika regering-
ar i Sverige, borgerliga såväl som socialdemokratiska.
Han har varit med och marknadsfört och börsintrodu-
cerat statliga bolag. Han har varit med och snickrat
ihop komplicerade avtal. Hans entydiga besked är att
den särskilda aktieägarparagrafen inte kan tolkas på
annat sätt än det som Sveriges näringsminister har
gjort, dvs. att begreppet affärsområde inte är föremål
för ett särskilt s.k. mer landslagsmässigt omröstnings-
förfarande. Det är hans ord. Det står i protokollet på
ett mycket vältaligt och tydligt sätt.
Jag kan för min del och jag tror för många som
har varit med på förhören i utskottet i vår säga att
Gunnar Nord kanske gav det starkaste intrycket av att
kunna sin sak, av att vara påläst och att ha referenser.
Jag upplevde det så och jag vet att många andra också
gjorde det.
För det sjunde har vi granskat det s.k. händelse-
förloppet före och under det beramade styrelsemötet
den 8 december. Vi kan konstatera att det tog nio
timmar i anspråk, och först sedan klubban hade sla-
gits i bordet noterade de norska ledamöterna till pro-
tokollet att man gärna hade sett att den s.k. paragrafen
4.3.1 hade gällt i det fallet. Men man reserverade sig
inte. Kom detta ihåg!
Det var Gunnar Hoffstad, vice ordföranden, som
för Jan-Åke Kark på styrelsemötet berättade att de
norska ledamöterna hade uppfattningen att portalpa-
ragrafen skulle gälla - då, på styrelsemötet, inte före.
För det åttonde, slutligen, har vi haft anledning att
fundera över varför ägarna inte lyckades reparera de
skador som hade uppstått på grund av protokollsan-
teckningen. Vi kan notera att ingendera parten i det
läget kunde ta över bedömningen av var mobil telefo-
ni skulle placeras annat än på affärsmässig grund,
eftersom båda ministrarna hade haft uppfattningen att
detta var styrelsens sak att besluta, åtminstone fram
till styrelsemötet den 8 december.
I det här läget har jag väldigt svårt att förstå delar
av den reservation som har riktats mot och som
egentligen innehåller kraftig kritik av näringsminis-
tern. Han är betraktad som nonchalant av Per Unckel.
Han är att betrakta som nära nog omdömeslös, om jag
förstår det hela rätt, när han inte tidigare hade upp-
fattat att norrmännen hade en annan åsikt och gjorde
en annan tolkning än den svenska uppfattningen.
Men vad är det som säger att vi i Sveriges riksdag,
efter att vi har beslutat i ärendet på våren 1999, se-
dermera ska säga att vår minister har haft fel och
Norges minister rätt. Jag har väldigt svårt att förstå
det.
I dag, den 8 juni år 2000, kan vi mycket konkret
beskåda en sorts facit över Telias och Telenors åtskil-
da vägval. Det som för ett halvt år sedan betraktades
som ett ödesdigert, nästan pinsamt och mycket kost-
samt sammanbrott ser i dag ut som ett ganska lycko-
samt vägval för båda de inblandade företagen. De
närmast uträknade liken tycks leva i högönsklig väl-
måga.
I går, den 7 juni, kunde vi notera att det norska
Telenor sammanvigde sitt stora och välmående dot-
terbolag Bravida med Sveriges största installationsfö-
retag BPA. Bravida och BPA bildar därmed Nordens
största installationsföretag, inte minst viktigt med
tanke på den växande marknaden för installation av
local area net, alltså bredband i fastigheter.
I kväll, den 8 juni kl. 18, går teckningsrätten ut för
att förvärva aktier i det nästa vecka börsintroducerade
Telia AB. Det är första steget i Nordens största bör-
sintroduktion. I går kväll hade mer än 400 000 svens-
ka medborgare tecknat sig för förvärv. I dag kommer
säkerligen 100 000 till att göra det. Lägg därtill att de
institutionella placerarna hade tecknat sig långt över
kvot redan i måndags. Börsintroduktionen synes likna
en succé. Alltså: Telia och Telenor skadades inte, i
varje fall alltför mycket, av sammanbrottet i decem-
ber. Det kanske med en historikers synsätt så små-
ningom kommer att betraktas som en mycket lyckad
skilsmässa, vilket vissa skilsmässor är då kärleken
mellan parterna har falnat och dött.
Jag yrkar på godkännande av anmälan i konstitu-
tionsutskottets betänkande.