Fru talman! Jag kommer i mitt anförande i denna
försvarsdebatt i huvudsak att ägna mina minuter till
Försvarsmaktens grundorganisation och försvarsin-
dustrins framtid.
Till skillnad från tidigare försvarsbeslut har detta
betänkande tillkommit och styrts av en i förväg be-
stämd ekonomisk nivå. Utskottsmajoriteten har
tvingats att anpassa försvarspolitiken efter detta, och
därav resultatet.
Verkligheten har förvanskats och hotbilden har
ändrats så att den passar en i förväg beslutad ekono-
misk nivå. De positiva signalerna i vår omvärld har
värderats högre medan det negativa har förbisetts.
Det innebär en betydande obalans mellan målen,
uppgifterna och den ekonomiska nivån. Moderata
samlingspartiets ekonomiska femårsram för totalför-
svaret är 19,7 miljarder kronor högre än regeringens,
vilket innebär en handlingsfrihet i framtiden.
Vår uppfattning har varit och är fortfarande att
Försvarsmakten borde givits uppdrag att lägga fram
ett förslag också på den ekonomiska nivå som Mode-
rata samlingspartiet föreslagit. Något sådant underlag
har inte redovisats i utskottet. Mot den bakgrunden är
det inte särskilt meningsfullt att peka ut det exakta
grundorganisatoriska konsekvenserna.
Vi utesluter inte att våra förslag också skulle inne-
bära förändringar i grundorganisationen, även om de
skulle ha en annan omfattning än det som föreslagits
av regeringen och som utskottsmajoriteten har ställt
sig bakom. Moderata samlingspartiet har därmed
ingen anledning att nu ta ställning till framtiden för
enskilda förband inom ramen för den av Socialdemo-
kraterna och Centern förda politiken.
Den förutbestämda ekonomiska ramen har begrän-
sat, för att inte säga förhindrat, nästan alla möjligheter
till samsyn mellan partierna i utskottet.
I den beredningsprocess som regeringen anvisade
inför -96 års försvarsbeslut ingick bl.a. en försvarse-
konomisk värdering och en samhällsekonomisk vär-
dering. Regeringen skulle lämna sina avvägningar
som grund för förslaget i propositionen. Dessa tre
parametrar har inte fullödigt redovisats, vilket vi
moderater påpekat. Under utskottsbetänkandets
framtagande har vi blivit alltmer övertygade om den
uppenbara brist som finns särskilt vad det gäller de
ekonomiska underlagen.
I den ekonomiska analys som utskottet gjort kon-
stateras att den försvarsekonomiska värdering som
Försvarsmakten genomfört avseende förändringar i
grundorganisationen till väsentliga delar är tillfreds-
ställande. Däremot är det inte möjligt att med ledning
av förslagen i propositionen utläsa i vilka delar rege-
ringen gjort en annan ekonomisk bedömning än För-
svarsmakten, och vad en sådan bedömning grundar
sig på. Även om vissa korrigeringar gjorts i efterhand
ger analysen inslag av stor osäkerhet.
Fru talman! Vårt förslag innebär att Försvarsmak-
ten ges i uppdrag att med de förutsättningar som följer
av att de moderata förslagen vinner gehör snarast
lämna ett underlag för grundorganisationens inrikt-
ning. Därför avvisar vi nu, liksom i vår partimotion,
samtliga nedläggningar av produktionsplattformar
enligt utskottsmajoritetens förslag.
Vi avvisar förslaget att lägga ned krigsflygskolan i
Ljungbyhed. Den grundläggande flygutbildningen bör
utredas i samband med övrig utbildningsverksamhet.
Fru talman! Jag skall nu gå över till en specifik del
i grundorganisationsförändringen. Enligt min mening
är utarmningen av försvaret i norra Sverige ett allvar-
ligt och oroande problem. Med en nedläggning av
Lapplandsbrigaden och NB 20 i Umeå blir hela Väs-
terbotten utan militärt försvar. 40 % av landets yta
skulle endast ha en brigad tillgänglig om något all-
varligt skulle hända.
Däremot har jag sagt, och jag säger det än i dag,
att jag inte har förstått varför man har ställt Östersund
och Umeå mot vartannat. Jag har aldrig kunnat accep-
tera det resonemanget. Vi borde ha båda kvar om vi
skall kunna försvara hela Norrland.
Den enda landgräns Sverige har österut finns i
norra Sverige. Om en invation eller något väpnat
angrepp skulle inträffa skulle Norrbottensbrigaden
och befolkningen utsättas för oerhört stora risker när
avståndet till närmaste hjälp ligger 70 mil bort.
Den frustration, besvikelse och ilska som norr-
länningar nu ger uttryck för är befogad. Många frågar
sig om Västerbotten och norra Sverige inte är värt att
försvara.
800-900 hemvärnsmän har bestämt sig för att
lämna in utrustningen och tacka för sig om NB 20
läggs ned. För de försvarsanställda i Umeå är nog
Socialdemokraternas och Centerns motiv och argu-
ment för bevarande av vissa utbildningsplattformar
mot nedläggning av andra det mest frustrerande.
Det måste vara svårt att acceptera att en färdigut-
vecklad och rationell garnison som Umeå läggs ned,
medan garnisoner som är möjliga att utveckla bibe-
hålls. Jag tror att man kan säga att försvarspolitik inte
har kommit i första hand.
Den andra delen i mitt anförande gäller för-
svarsindustrin. Svensk försvarsindustri har betytt och
betyder fortfarande mycket för vårt säkerhetspolitiska
förtroende. Genom vår kompetenta och högteknolo-
giska försvarsindustri visar vi i handling vår vilja och
vår förmåga och skapar på så sätt ökad trovärdighet
och tillit till vårt lands säkerhetspolitik. Det förtroen-
dekapitalet måste vi förvalta väl även i framtiden.
1992 års försvarsbeslut innebar att den nödvändi-
ga materielförnyelsen kunde påbörjas, men också
genomföras. Den lägre förnyelsetakt som blir följden
av utskottsmajoritetens förslag är därför oroande.
Kravet på att försvarsindustriell kompetens bibe-
hålls ökar med behovet av anpassning och tillväxt.
Därför föreslår vi att det avsätts 750 miljoner kronor
årligen för anspassningsinriktade tekniksatsningar i
stället för de föreslagna 550 miljoner kronorna.
Den nedgång som sker på den försvarsindustriella
marknaden innebär att svensk försvarsindustri fullt ut
måste ta steget in i internationellt samarbete. Detta är
en förutsättning för industrins överlevnad, för framti-
da produktutveckling och för att man skall kunna
förse Sverige med högkvalitativ utrustning till rimliga
priser.
I näringsutskottets yttrande påpekas behovet av ett
fördjupat europeiskt samarbete på försvarsindustriom-
rådet. Regeringen och utskottet skriver också positivt
om det internationella samarbetet. Men för att det
skall kunna fungera på marknaden, där olika af-
färskulturer möts, måste svensk försvarsindustri få
nödvändigt stöd och support både vad gäller export
och samverkan. I detta avseende måste vi bli bättre.
Fru talman! Jag står givetvis bakom samtliga mo-
derata reservationer. Jag instämmer i Henrik Lander-
holms yrkande samt yrkar bifall till reservation 18,
mom. 43.