Herr talman! Först och främst vill jag instämma i
Kjell Ericssons anförande tidigare i dag. Han redo-
gjorde på ett föredömligt sätt för Centerpartiets syn på
de regionala utvecklingsfrågorna. Jag instämmer
också i Kjell Ericssons yrkande om bifall till ett antal
av de reservationer som Centern står bakom i detta
betänkande.
Sverige koncentreras. Så kan man kortfattat säga
om den utveckling som pågått under en lång följd av
år i Sverige. Om man roar sig med att titta tillbaka
och titta på statistik och utveckling finner man att
befolkningen i Sverige sedan 1975 fram till i fjol
ökade med 640 000 människor. Men hur är ökningen
fördelad över landet? Ett antal län och regioner har i
dag lägre befolkningstal är för drygt 20 år sedan.
Enbart i Stockholms län har befolkningsökningen
uppgått sedan 1975 till drygt 270 000 personer eller
42 % av hela den befolkningsökning som vi har fått i
Sverige. Om man lägger därtill de två övriga tidigare
storstadslänen, Göteborgs och gamla Malmöhus län,
finner man att tre län under tiden från 1975 till 1997
fått 68 % av Sveriges totala folkökning, medan andra
regioner har fått stå tillbaka.
Det här är inte bra vare sig för storstäderna eller
för de områden som har drabbats. Jag tycker att frå-
gorna om regional utveckling måste engagera hela
Sverige, såväl människor som bor i storstadsområden
som de som bor i mera glesbefolkade områden. Det är
ganska betecknande för den här debatten om regional
utveckling i kammaren att det är förvånansvärt glest
på Stockholmbänken. Man visar då att de frågorna
inte är särskilt angelägna. Jag tycker det är synd. Vi
borde se ett engagemang kring de regionala utveck-
lingsfrågorna även från människor som företräder
storstäderna, för det är till gagn för hela landet att vi
får en bättre regional balans.
Landsbygden blir glesare och åldersstrukturen blir
alltmer ogynnsam. Jag tvekar inte att säga att i de
mest utsatta områdena i Sverige präglas många byar
av de äldre. Det bor mest äldre människor där. För att
inte dessa byar och samhället skall dö ut krävs det en
befolkningsökning, befolkningsinflyttning och en
ökad ekonomisk aktivitet så att dessa byar, samhällen
och regioner kan utvecklas. För det behövs det en mer
kraftfull politik som inte bara blir ett konto på Nä-
ringsdepartementet som kallas Regionalpolitik. Det
måste också på sektor efter sektor tas regionalpolitis-
ka hänsyn. Bara det att man får en friare användning
av arbetsmarknadspolitiska medel - ett krav som
Centerpartiet m.fl. har drivit - vore ett sätt att flytta
makten från de centrala verken ut till regionerna. Jag
beklagar att de län - t.ex. det län som jag represente-
rar, Norrbottens län - inte har hörsammats i sin väd-
jan om att få använda de arbetsmarknadspolitiska
medlen något friare.
Det behövs också långsiktiga beslut, inte kortsik-
tiga lösningar. Ett sådant långsiktigt beslut har varit
det beslut som riksdagen fattade i början av 90-talet
om lägre arbetsgivaravgifter i Norrlands inland. Det
var från början tänkt att gälla i en tioårsperiod. Nu har
inte denna tioårsperiod gått till ända, men nu skall
beslutet ändras. Beslutet från början av 90-talet var ett
tydligt uttryck för den långsiktighet som måste prägla
regionalpolitiska stöd och reformer av skilda slag.
I början av 90-talet visste företagen vad som
skulle gälla under de närmaste tio åren. Det är en
styrka för näringslivet, för enskilda företag, för en-
skilda företagare och berörda regioner att veta vad
som gäller, inte bara idag, i morgon eller nästa vecka
utan ett antal år framåt i tiden.
Jordbruk, skogsbruk, fiske och företag inriktade
på personlig service är viktigt för Norrlands inland.
Marknaden i den delen av landet är mycket begränsad
på grund av det låga antalet invånare som bor där.
Men nu föreslår socialdemokraterna med stöd av
moderaterna att detta tioåriga beslut skall upphävas.
För vissa näringar - som är något av ryggraden i den
här delen av landet - skall man höja arbetsgivaravgif-
terna med åtta procentenheter. Jag tycker, herr talman,
att det är förvånansvärt. Och motiveringen i utskottets
betänkande är minst sagt anmärkningsvärd. Jag skulle
kunna använda kraftfullare ord, men jag nöjer mig så
långt.
Man uttalar: "Nedsättning av socialavgifter bör
koncentreras till de delar av näringslivet som kan
förväntas expandera, som industri och tjänsteföretag
med vidareförädling av varor och tjänster". Med den
motiveringen har vi i ett utskottsbetänkande fått en av
de mest cyniska motiveringar för ett riksdagsbeslut
som jag under mina snart 16 år i riksdagen har sett.
Man lyfter ut den del av näringslivet i Norrlands in-
land som är så viktig för att människorna skall kunna
bo kvar där.
Jag vill ställa en rak fråga till dem som ställt sig
bakom detta: Vet ni vad det betyder? Vet ni vad det
kommer att få för konsekvenser för berörda regioner?
Det kan hända att ni vet det, men ni bryr er kanske
inte om de sämst ställda regionerna. Jag har många
gånger haft anledning att rikta både beröm till olika
partier för deras agerande vid olika svåra beslut. Men
när socialdemokraterna tillsammans med moderaterna
är med om att höja arbetsgivaravgifterna med åtta
procentenheter finns det anledning att rikta stark kri-
tik. Ert agerande är cyniskt och vittnar om ett totalt
ointresse för den verkliga glesbygden.
Sedan säger ni att det skall satsas på expanderande
näringar, det är dessa som man skall prioritera. Men
de expanderande näringarna klarar sig kanske utan
sänkta arbetsgivaravgifter. Det är de näringar och
bygder som har det svårt som man skall stötta, det är
inte dem som skall beskattas ytterligare.
Jag vill också ha ett svar på frågan: Vad är det
som skall expandera i dessa bygder, om inte basnä-
ringarna? Jordbruket, skogsbruket och en del annan
lokal serviceverksamhet kommer att ha framtiden för
sig. Vad ni gör med ert uttalande är att ni sätter en
stämpel: Denna bygd hör inte framtiden till. Jag tyck-
er att ni borde skämmas.
Jag har statsministerord på att lantbruk är en
framtidsnäring. Jag måste då fråga: Gäller icke denna
högtidliga deklaration för hela landet eller skall den
bara omfatta vissa delar? Hur är det på den punkten,
Berit Andnor? Eller är den stolta deklarationen om att
lantbruket är en framtidsnäring förbehållen södra
Sverige? För att klara sysselsättningen, lantbruket i
Norrlands inland, livsmedelsindustrin och livsme-
delsarbetarnas framtid behöver vi också en levande
primärnäring.
När det sedan gäller sysselsättningen undrar jag
hur man bedömer att detta riksdagsbeslut om att höja
arbetsgivaravgifterna - om det nu blir riksdagens
beslut, än så länge är det bara ett förslag i ett betän-
kande från arbetsmarknadsutskottet - kommer att leda
till att arbetslösheten kommer att öka i Norrlands
inland. Har man gjort någon uppskattning? Har vi för
liten arbetslöshet i den delen av landet? Står det för få
människor i kö för ett arbete? Eller känns det angelä-
get att ytterligare beskatta den del av landet så att fler
människor får stå i kö för ett arbete? Berit Andnor
kanske kan svara på frågan hur hon bedömer att ar-
betslösheten kommer att öka.
Detta kommer också att drabba kvinnorna. Många
kvinnor i Norrlands inland har startat företag med
inriktning på personlig service. Många kvinnor har
också startat företag baserade på produkter som
kommer från de areella näringarna. Nu vänder ni
dessa glesbygdens kvinnor och företagare ryggen.
Moderater brukar vanligtvis tala om skattesänk-
ningar, kanske mer än något annat parti. Men här
medverkar man aktivt till att höja skatten. Patrik
Norinder, Olle Lindström, Ulla Löfgren och Ola Sun-
dell på Norrlandsbänken brukar vanligtvis skriva
artiklar och göra ett och annat uttalande om vikten av
att ha låga arbetsgivaravgifter. Jag har förstått det och
läst dessa artiklar. Då måste jag ställa frågan: Gäller
inte detta den mest utpräglade glesbygden? Eller är
det så att man där skall ha höga arbetsgivaravgifter?
Är det dessa människor som skall beskattas? Nej,
Patrik Norinder m.fl., ni talar i en sak, men i konkret
handling går ni motsatt väg. Ni är avslöjade. Ni vill
att man skall sänka skatten för högavlönade, för stora
aktieägare och för dem som har det bäst ställt, men
för glesbygdens företag - jord- och skogsbruket,
fisket och den typen av verksamhet i Norrlands inland
- vill ni nu ha högre arbetsgivaravgifter.
Herr talman! Jag vill rikta en uppmaning till dem
som hade för avsikt att stödja majoriteten. Tänk om,
innan det är för sent! Tänk om, innan ni trycker på ja-
knappen i dag! Om ni fullföljer detta skapar ni en stor
besvikelse i denna del av landet, men det är inte bara
där som det kommer att bli högre arbetsgivaravgifter.
Det kan också få återverkningar på andra områden. Ta
inte den risken!