Fru talman! Det är en dåraktig politik att ha kvar
ett rigitt arbetsmarknadspolitiskt system som är cent-
ralstyrt och sedan godkänna godtyckliga frizoner,
frilän och frikommuner. Det kan inte vara rätt metod.
Här borde man i stället ha tagit ett systematiskt grepp.
Det finns också förslag på detta.
I övrigt kommer Berit Andnor med mer allmänt
filosofiska synpunkter, som jag till en del kan in-
stämma i. Men det är så oerhört litet konkretion i
propositionen.
Jag vill gärna ta upp en annan synpunkt, som
handlar om inflytande. Det finns reservationer där
man för fram att vi från riksdagen inte bör lämna ifrån
oss besluten om stödområdena. Vi har framfört väl-
digt stark kritik av den beslutskraft som EU har över
oss när det gäller vilka områden vi får göra regional-
politiska satsningar på.
I kap. 10, ett litet avslutande kapitel i propositio-
nen, pratar man om ett program för regional närings-
politik. Även där är det som att man har lyft beslut-
skraften från länen och riksdagen till regeringen. Man
talar just om det bemyndigande om 500 miljoner
kronor som man skaffade sig för att kunna genomföra
ett program för regional näringspolitik. Nu finns det
en särskild ledningsgrupp på departementet för att
planera detta program. Man redovisar så att 100 mil-
joner nu har förbrukats på flygplatsen i Kallax, på
kulturvisionen och litet annat.
Det här är en väldigt farlig utveckling. Man lyfter
bort det regionalpolitiska jobbet från dem som, också
i enlighet med regeringens synsätt, borde göra det,
nämligen regionerna. I övrigt borde det väl göras här,
i riksdagen, där vi har att göra de avgörande priorite-
ringarna. Det finns en tendens hos regeringen - jag
skulle vilja att Berit Andnor kommenterade detta - att
vilja frigöra medel för att ändå ha ett handlingsut-
rymme som regering, eftersom man inte anser sig
kunna genomföra större anslag för regionalpolitiken.
Jag menar att detta sker på bekostnad av riksdagen
och de berörda länen.