Herr talman! Socialdemokraterna har de senaste
åren vidtagit en rad åtgärder som försämrat glesbyg-
dens möjligheter och som driver på utflyttningen från
landsbygd och mindre städer. Man har bedrivit en ren
flyttlasspolitik. I mitt län förlorar alla kommuner utom
två invånare.
Höjningen av bensinskatten fördyrar pendling, lik-
som höjningen av gränsen för reseavdrag. Den förtida
avvecklingen av kärnkraften äventyrar många jobb i
redan utsatta delar av Sverige, t.ex. Bergslagen. Sla-
get mot försvarsindustrin drabbar företrädesvis mind-
re orter som Karlskoga, som dessutom drabbas dub-
belt i och med kärnkraftsavvecklingen. Redan höga
skatter till stat och kommun har höjts, vilket fördyrar
boende och företagande.
De ekonomiska problem som en gång började ses
i glesbygden har efter hand flyttat in till större städer
och t.o.m. till residensstäder. Vi ser också begynnan-
de tecken i Stockholm, där vart femte tillfrågat före-
tag räknar med att flytta utomlands under de kom-
mande fem åren. Det är en femdubbling sedan 1993.
Den gamla devisen "Hela Sverige skall leva"
måste kompletteras med en annan, nämligen: Sverige
skall leva. När företags staber och huvudkontor - och
för den delen också myndigheter - lämnar länen,
försvinner köpare av privata tjänster. Därmed minskar
skattekraften och den kommunala ekonomin urholkas.
Det gör att beskattningen av dem som bor kvar ökar.
Det blir en ond cirkel. Kvar av storföretagen blir i
många fall bara rena produktionsanläggningar. De är
självfallet viktiga, då de ger många människor arbete,
men de är inte samma tillväxtmotorer som de mer
kunskapsdrivande funktionerna. Utan fler jobb med
stort kunskapsinnehåll kan inte den lokala skattekraf-
ten hållas uppe, och de kommunala ekonomierna
kommer därmed att fortsätta att urholkas.
Socialdemokraterna har skapat ett Sverige som
befinner sig i strukturell kris. Det sägs ofta i debatter-
na att vi genomgår en strukturomvandling, men det
stämmer inte. Kanske kan man säga att vi snarare ser
en halv strukturomvandling. Vi förlorar de gamla
arbetsplatserna, men alltför få nya kan komma i stäl-
let.
Herr talman! Regeringens regionalpolitiska pro-
position kommer inte ens i närheten av att kompense-
ra de direkta försämringar för glesbygden som rege-
ringen tagit initiativ till de senaste åren. Regionalpo-
litiken måste därför fortsättningsvis inriktas på att dels
undanröja de socialdemokratiska slagen mot glesbyg-
den, dels stärka skattekraften lokalt genom bästa
tänkbara förutsättningar för företagande.
Bristerna i förutsättningarna för företagande drab-
bar glesbygden i särskilt hög grad, där sten läggs på
en redan tung börda. Inga regionalpolitiska åtgärder i
världen kan kompensera ett bristfälligt näringsklimat.
Framför allt är det de små företagens förutsättningar
som är eftersatta. Fram till 1995 ökade antalet egenfö-
retagare i landet, för att sedan börja minska. Enligt
ekonomen Stefan Fölster minskade antalet företagare
med 39 000 mellan 1995 och 1997.
Konkurrenskraften styrs av förvärvade komparati-
va fördelar. Förr var konkurrenskraften styrd av var
skogen och gruvorna fanns. I dag styrs den av var
kunskapen och den rätta attityden finns. Detta gäller
för länder, regioner och städer. Sverige som land
fortsätter att förlora i konkurrenskraft. Sedan 1993 har
Sverige rasat från 9:e till 17:e plats i det ansedda
institutet IMD:s konkurrenskraftsundersökningar. I år
har vi passerats av Taiwan och halkat ned från 16:e
till 17:e plats.
Internationaliseringen gör att världsekonomin som
helhet fungerar effektivare. Genom informationstek-
niken är vi för första gången någonsin på väg att se en
teoretiskt fullt fungerande marknadsekonomi. Hindren
för information om varor och produktionsförutsätt-
ningar minskar, och rörligheten för kapital är total.
Om en viss stad eller del av Sveriges land vinner
eller förlorar på internationalisering beror på hur väl
man lyckas förvärva och bibehålla konkurrensförde-
lar. Ingen region eller inget land är på förhand vinnare
eller förlorare. Ingenting är givet, utan det ligger i
våra egna händer. Det är nödvändigt för varje region
och stad att finna och förvärva specifika komparativa
fördelar. Det finns inte ett och samma näringsklimat i
hela landet, utan det finns över 280 olika. Det finns
inte en enda nivå på Sveriges konkurrenskraft. Den
varierar från kommun till kommun.
Därför måste kommunpolitiken inriktas på att
stärka den lokala skattekraften genom bästa tänkbara
förutsättningar för företagande och kunskapsutveck-
ling. Därigenom kan flyttlasspolitiken på sikt stoppas.
Många av de faktorer som påverkar kommunernas
långsiktiga konkurrenskraft och därmed också fram-
tidsmöjligheter bestäms lokalt. Den kommunala skat-
tesatsen, skolans kvalitet och samarbete med närings-
livet, kommunikationer, förekomsten av snedvridande
offentlig konkurrens med privata företag och inte
minst de lokala politikernas och tjänstemännens för-
ståelse för företagandets villkor är exempel på detta.
Det paradoxala i de senaste årens internationalisering
i ekonomin är alltså att den lokala politiken vuxit i
betydelse.
Att byta namn på bidrag eller skapa nya regionala
delegationer, tillväxtavtal eller att fördela pengar
enligt annorlunda modeller än tidigare ger ingen växt-
kraft alls för framtiden. Det leder tvärtom tanken fel -
till slutsatsen att staten kan reglera fram tillväxt där
staten så önskar och planerar.
Herr talman! Informationstekniken kan kompense-
ra för avstånd och ge bättre förutsättningar för företa-
gande och kunskapsinhämtning på mindre orter. Den
regionala ekonomiska tillväxten i de regioner som har
en stor infokomsektor är dubbelt så hög som i de
delar av landet som har minst infokomsektor. Det har
en direkt bäring på kommunernas skattekraft.
Det finns ett tydligt samband mellan investering-
arna i informationsteknik och tillväxt i ekonomi och i
sysselsättning. USA ligger i topp vad gäller investe-
ringar i informationsteknik - 12 % av de totala inves-
teringarna - och ligger också i topp i sysselsättnings-
tillväxt, som uppgår till nära 3 ½ %. USA som är så
kritiserat av regeringen för så mycket är det land i
världen som har bäst fungerande ekonomi, störst
ekonomisk frihet och bäst förmåga att producera nya
arbetstillfällen. Informationsteknik och kommunika-
tion är numera den starkaste motorn för tillväxt och
sysselsättning i ekonomin. Den fysiska infrastrukturen
är fortfarande viktig, men inte längre viktigast. Det är
oerhört viktigt att politiker på alla nivåer lär sig att
förstå den nya ekonomins villkor och agera utefter
dessa nya villkor. IT har passerat den fysiska in-
frastrukturen som en tillväxtfaktor nummer ett.
År 1995 kom 25 % av de nya jobben i Sverige i
företag inom det samlade IT-området. Året före stod
branschen för 16 % av de nya arbetstillfällena. Tre
gånger fler svenskar arbetar i dag inom infokomsek-
torn än i fordonsindustrin. De anställda i infokom-
branschen är nära en kvarts miljon, vilket motsvarar
hälften av de anställda i pappers-, stål- och verkstads-
industriföretagen. De berörda företagen inom info-
komsektorn omsätter motsvarande hälften av vad de
gamla basnäringarna omsätter. Det är en ny spelplan.
Jag skriver mer om detta i min motion A19, som
behandlas i dagens betänkande.
När Sverige måste ta steget in i IT-samhället blir
regeringens svar statlig styrning, ungefär som om
uppgiften handlade om att bygga ett visst antal mil ny
väg. Regeringens IT-satsningar riskerar att bli ett
informationsteknikens svar på Stålverk 80. I stället är
statens uppgift att tillse att hela landet får tillgång till
bredbandsteknik genom att upphandla tjänsten bred-
band i de delar där underlaget är för svagt för kom-
mersiella satsningar, om det visar sig finnas sådana.
Alltså gäller det att ge förutsättningar för lokal ut-
veckling, inte att styra hur den skall se ut.
Utmaningen för att hela Sverige skall leva är att
skapa bästa möjliga förutsättningar för företagande i
landet som helhet och i samtliga dess delar. Det är
tråkigt att behöva konstatera att Sverige står svagare
nu än när socialdemokraterna tog över. Man bär an-
svaret. I riksdagen är man i majoritetsställning ihop
med samarbetspartner, i landstingen utom i ett och i
en stor del av landets kommuner. Det är dags för
socialdemokraterna att ta företagarnas förutsättningar
på allvar. Det är bara det som kan vara en livskraftig
regionalpolitik för framtiden.