Fru talman! När det gäller de specifika anslag
som Berit Andnor tar upp hänvisar jag till det svar
som jag gav till Hans Andersson. När man ser på ett
regionalpolitiskt saldo är det inte bara enskilda an-
slagsposter det handlar om. Det gäller också att und-
vika pålagor.
Sedan var Berit Andnor bekymrad över att inte ba-
ra Folkpartiet utan också Moderaterna föreslår redu-
cering av ett anslag. Eftersom Berit Andnor så hårt
kritiserar det vill jag fråga varför hon, i detta fall
tillsammans med moderaterna, inte vill behålla de
nedsatta socialavgifterna för jordbrukare där uppe. De
gäller skogsbrukare, de som odlar vinbär i trädgårds-
skötselnäringen i Norrbotten, jägarna eller fiskarna.
Vad är det som gör att socialdemokraterna tycker att
dessa skall få en faktisk skattehöjning? Det tycker jag
skulle vara intressant att få besked om.
Sedan skall Berit Andnor hållas räkning för att
hon ändå säger att ekonomisk tillväxt är viktigt inte
bara för välfärdssystemens säkring utan också för att
regionala skillnader skall kunna utjämnas. Det är
viktigt att det sägs. Men jag tycker kanske att det är
litet onödigt att nostalgiskt se i backspegeln och tala
om hur förskräckligt det var under förra mandatperio-
den. Man får inte helt glömma bort att vi då hade den
värsta lågkonjunkturen i modern tid efter ett ekono-
miskt vildsint 80-tal. Industrinedgången var den
största i modern tid. Socialdemokraterna sade nej till
varje besparing när den regeringen försökte restaurera
ekonomin.
Nu säger Berit Andnor att vi långsamt tar tag i si-
tuationen igen och bygger upp landet, med den skill-
naden att man nu i allt väsentligt har oppositionens
stöd. Jag tror att vi skall göra en riktig beskrivning.
Sedan får vi ledsamt nog konstatera att vi har en säm-
re sysselsättning i dag i skogslänen än för bara ett par
tre år sedan.