Fru talman! Jag skall fatta mig kort. Det som Elver
Jonsson nu sade var, välvilligt tolkat, att Folkpartiet
är berett att stödja positiva förslag till regional till-
växt, dvs. egentligen Vänsterpartiets politik i regiona-
la frågor. Men då måste det få kosta litet grand. An-
nars blir det en dyster stämning i den utredning där
några representanter för våra partier tillsammans
kommer att sitta.
Jag har ingenting att invända mot det som Elver
Jonsson sade sist, om de sju k:na etc. Det är bara det
att dessa k:n inte är gratis. Det finns inga gratismålti-
der. Skall vi höja kompetensen får vi en kostnad för
investeringar i högskolor och distansundervisning.
Skall vi ha bättre kommunikationer - och det är dyrt,
Elver Jonsson, om det är fråga om långa avstånd -
kostar också de investeringar som görs i järnvägar,
vägar eller vad det nu handlar om.
Därför är det viktigt att man vågar ta ansvar för
sin politik, så att det inte bara blir munväder. Det
måste också kunna bli siffror i ett tabellverk som
uttrycker hur partierna vill fördela budgetmedlen. Jag
är då tillbaka vid det som jag inledde mitt anförande
med, nämligen att regional politik inte bara handlar
om den lilla bäck av regionalpolitiska medel som
skall fördelas utan också om det grundläggande per-
spektiv i vilket vi är beredda att fördela resurser.
Folkpartiet är berett att fördela ungefär 30 % lägre
resurser i det regionala perspektivet än vad regeringen
är. Vi är beredda att fördela ytterligare ungefär 30 %
resurser, av omsorg om de sju k:na och av omsorg om
Sveriges utsatta regioner. Men efter en utredning skall
vi nog ha klarat ut den här frågan även för Elver Jons-
son.