Fru talman! Förutsättningarna för att bedriva en
effektiv närings- och regionalpolitik har förändrats.
Konkurrensen hårdnar till följd av en tilltagande in-
ternationell ekonomisk integration. Den tekniska
utvecklingen går allt snabbare. Avstånden krymper
och vi har en allt större rörlighet av varor, tjänster,
kapital och arbetskraft.
Vi ser också att nya verksamhetsområden växer
fram och ger förändrade behov av forskning, utbild-
ning, kompetensutveckling, nätverk, kommunikatio-
ner, stöd och utvecklingsinsatser. Dessa förändrade
förutsättningar för produktion av varor och tjänster
gör att vi hela tiden måste utveckla och anpassa de
insatser som vi gör från samhällets sida för att stimu-
lera förutsättningarna för tillväxt och arbete.
När de nya arbetstillfällena nu växer fram och till-
växten kommer, skall detta komma hela landet till
godo med de nya förutsättningar som växer fram då
möjligheterna att leva och bo i hela landet förbättras.
Men det förutsätter ett väl fungerande välfärdssamhäl-
le, en god service och en väl utbyggd infrastruktur.
Den regionalpolitiska propositionen, som vi be-
handlar här i dag i vårt betänkande, ger enligt min
uppfattning en god grund för oss att ta ytterligare steg
framåt för att förbättra den regionala balansen i lan-
det.
Sverige har under 90-talet genomgått oerhört dra-
matiska förändringar. Arbetslösheten steg till nivåer
som vi inte haft sedan 30-talet. Vi hade stora budge-
tunderskott som i sin tur också ökade statsskulden år
efter år. Våra investeringar var på rekordlåga nivåer.
Det fanns inget förtroende för vår ekonomi, och det
resulterade som vi vet i att räntorna rakade i höjden.
Vi hade under några år en negativ tillväxt i vårt land.
När övriga länder inom OECD hade en tillväxt på
i snitt 5,7 % under åren 1992-94 minskade tillväxten i
Sverige med 0,4 %. Jämfört med dessa andra OECD-
länder tappade vi 6,2 % i vår BNP-tillväxt. Under de
senaste åren ser vi däremot att tillväxten ökar. Den
har ökat med 10 %. Det innebär att vi nu långsamt tar
igen den eftersläpning gentemot andra OECD-länder
som skedde under början av 90-talet.
Välfärdssystemet och möjligheterna att ha en regi-
onal utjämning förutsätter att vi har en ekonomisk
tillväxt. Den skada som Sverige åsamkades under
åren i början på 90-talet, då vi inte hade någon till-
växt, kan aldrig överskattas. Den här negativa utveck-
lingen slog naturligtvis särskilt hårt mot regioner som
redan tidigare hade det tufft.
Efter en mycket framgångsrik budgetsanering har
ekonomin stabiliserats. Vi har gynnsamma villkor för
tillväxt och sysselsättning. Vi har låg inflation, låg
ränta och en stabil valuta. Detta gynnar investeringar
och bidrar till att stärka företagens konkurrenskraft i
hela landet.
Utbyggnaden av våra välfärdssystem har bidragit
till att minska regionala skillnader. Genom den om-
fattning som den offentliga sektorn kommit att få har
vi kunnat skapa arbetstillfällen i hela landet. Likaså
har transfereringarna till hushållen bidragit till att
upprätthålla konsumtionen. Offentliga tjänster kan
efterfrågas efter behov och oberoende av inkomster.
Sammantaget bidrar den offentliga sektorn inte bara
till att skapa ett jämlikt samhälle utan också till att
minska skillnader mellan olika regioner när det gäller
sysselsättning, arbetslöshetssiffror och inkomstnivåer.
Det mycket framgångsrika och mycket nödvändi-
ga saneringsarbete som genomförts de senaste åren
har visat hur viktigt det är att ha ordning på ekonomin
och hur viktigt det är att vi har en ekonomi i balans
för att också kunna upprätthålla en regional balans.
Det övergripande målet för regionalpolitiken är att
skapa uthållig tillväxt, rättvisa och välfärd så att lik-
värdiga levnadsvillkor kan skapas för medborgare i
hela landet. Regionalpolitiken bidrar till att vi får ett
effektivare utnyttjande av det samhällskapital som vi
har. Vi får en jämnare fördelning av välfärden och
ökad valfrihet för enskilda individer när det gäller
arbete och boende.
De regionalpolitiska insatserna behöver förstärkas,
framför allt inom det som vi kallar den stora regional-
politiken. Det syftar till att skapa goda förutsättningar
i hela landet för att vi skall få ett långsiktigt väl funge-
rande näringsliv. Det kräver också särskilda insatser i
de mest utsatta regionerna av vårt land för att under-
lätta expansion och nyetablering och också för att
underlätta en nödvändig strukturomvandling.
Utöver tillväxt och sund ekonomi, som ju är en av
de viktigaste grunderna för en framgångsrik politik
för regional balans, är det också viktigt att skapa en
helhetssyn och en förbättrad samordning mellan de
olika politikområdena. De resurser som finns måste
samordnas på ett bättre sätt. Det regionalpolitiska
perspektivet måste genomsyra allt beslutsfattande på
ett bättre sätt. Därför hälsar jag med stor tillfredsstäl-
lelse att regeringen nu kommer att precisera kraven på
regionalpolitiska hänsyn i myndigheternas arbete.
Eftersom de olika politikområdena påverkar var-
andra, går in i varandra och samverkar med varandra
måste det ske en bättre sektorssamordning på alla
nivåer, såväl på central och regional som på lokal
nivå.
De nya krav som utvecklingen ställer, och som jag
refererade till inledningsvis, ställer också krav på att
vi får en bättre dialog mellan de olika nivåerna i sam-
hället. Det räcker inte med en sektorssamordning,
utan vi måste också se till att de olika beslutsnivåerna
samverkar. Den nya regionala näringspolitiken har sin
grund i detta förhållningssätt. De regionala tillväxtav-
talen, som länen och regionerna nu erbjuds att sluta,
ger stora möjligheter att använda de mycket betydan-
de resurser som varje län eller region tilldelas varje år
på ett bättre sätt för regionerna. Det gör det möjligt att
stimulera tillväxt och sysselsättning på ett mer effek-
tivt sätt än tidigare.
Genom ett partnerskap skall man arbeta fram ut-
vecklingsstrategier. Där kan det växa fram åtgärder
som är bättre anpassade efter varje regions specifika
förutsättningar. Jag tror att vi därmed också får ett
både bättre och effektivare resursutnyttjande. I det
sammanhanget finns det också möjligheter för de
olika länen att komma med förslag till de olika för-
bättringar och förenklingar i regelsystem och medels-
användning som man skulle önska. Det är ju en fan-
tastisk möjlighet som våra län och regioner nu er-
bjuds. Jag tror att det kommer att bli oerhört positivt
och att vi kommer att få se bättre förutsättningar för
fler och växande företag och fler jobb.
Det innebär också att vi samtidigt stärker det loka-
la och regionala inflytandet och att vi får ett bättre
underifrånperspektiv i beslutsfattandet. Ett sådant
planeringssätt och arbetssätt ger oss också bättre
möjlighet att stärka kvinnors ställning och integrera
ett jämställdhetsperspektiv även inom regionalpoliti-
ken och i de tillväxtavtal som växer fram.
I det här sammanhanget är det också viktigt att
poängtera det lokala mobiliseringsarbete som pågår
över hela landet. Det är ju en oerhört viktig resurs i
det regionala arbetet. Den lokala initiativkraft som
finns inom byautvecklingsrörelsen och inom nykoope-
rationen är oerhört viktig och måste tas till vara och
stöttas. Jag tror också att detta kan komma att spela en
oerhört viktig roll i utarbetandet av de regionala ut-
vecklingsstrategierna.
Folkrörelserådet Hela Sverige skall leva kommer
att ges större resurser så att de kan utveckla sin verk-
samhet och stötta det lokala arbete som pågår. Likaså
kommer Skärgårdarnas riksförbund att få resurser för
att fördjupa samverkan mellan organisationer i skär-
gården.
Småföretagens utveckling är viktig för att skapa
ny sysselsättning i glesbygd och landsbygd. Det finns
en rad förslag som redovisas i det här betänkande. Jag
skall bara nämna några.
Det gäller ALMI:s utökade möjligheter att ge lå-
negarantier och möjligheten att erbjuda lån med för-
delaktiga villkor till unga företagare. Norrlandsfonden
får ett kapitaltillskott på 200 miljoner. Utbudet av
riskkapital stärks genom att länsstyrelserna får möj-
lighet att använda en del av de regionalpolitiska an-
slagen till s.k. såddkapital. I den nyligen presenterade
vårbudgeten finns det också en rad förslag som syftar
till att stimulera småföretagens arbete. Jag vill särskilt
nämna Småföretagsdelegationens arbete. Det pågår en
beredning av de här förslagen i Regeringskansliet och
man kommer att återkomma till riksdagen.
En annan mycket viktig faktor för den regionala
utvecklingen är att vi har en väl utbyggd infrastruktur
i hela landet. Grundläggande service i form av vägar,
järnvägar, flyg, post och telekommunikationer skall
finnas i hela landet på likvärdiga villkor. Det är också
viktigt att vi vid prioritering mellan olika infrastruk-
turprojekt väger in de regionalpolitiska aspekterna.
I den regionalpolitiska propositionen och i betän-
kandet redogörs för en rad olika förslag som står att
finna i en del särpropositioner. De har också en stor
betydelse för näringslivets utveckling och den regio-
nala utvecklingen. Det innebär att det finns redovisat
en rad åtgärder som tidigareläggs. Det gäller snabb-
tågsanpassning mellan Stockholm och Östersund, som
har nämnts här tidigare. Det gäller förbättringar av
underhåll och bärighetssatsningar på vägnätet, riksväg
45, stöd till kommunala flygplatser och särskilda
insatser i Norrbotten när det gäller flyget på Kallax
och en ny flygplats i Pajala. Det finns också redovisat
insatser inom kulturområdet.
Som jag varit inne på tidigare kommer morgonda-
gens arbetsmarknad att kräva mer kunskap och kom-
petens. Återkommande utbildning, många gånger på
mycket kvalificerad nivå, kommer att få ökad betydel-
se.
Om några år minskar ungdomskullarna, och det
blir färre ungdomar på arbetsmarknaden. De äldre blir
fler. De som har en utbildning som ligger långt tillba-
ka i tiden och som själva är ganska gamla blir fler på
arbetsmarknaden.
Samtidigt ser vi att den tekniska utvecklingen går
allt snabbare. Den teknik vi har är integrerad i vårt
arbete på ett helt annat sätt än tidigare. Det spelar
egentligen ingen roll vilken typ av arbete vi har.
Tekniken är integrerad och byts ut allt snabbare.
Tillgängligheten till utbildning på alla nivåer i
hela landet är en viktig faktor för att stimulera tillväxt,
fler företag och fler jobb. De stora regionala olikheter
som finns i utbildningsnivå måste motverkas.
Det är detta som är bakgrunden till den stora
satsning som vi just nu är mitt uppe i med kunskaps-
lyftet men som också gäller satsningen på våra hög-
skolor, där det sker en kraftig utbyggnad. I den här
propositionen redovisas att 1 500 platser avsätts sär-
skilt för distansutbildning och för decentraliserad
utbildning framför allt inom stödområde 1. Medel
satsas också särskilt för att bygga upp ett distansut-
bildningscentrum i Härnösand, just för att utveckla
pedagogiken, tekniken och läromedel för distansut-
bildning.
Som nämnts tidigare spelar naturligtvis EG:s
strukturfonder en stor roll för regionalpolitiken. Fon-
derna har inneburit ett betydande tillskott för utveck-
lingen av de regionalpolitiskt prioriterade områdena.
Just nu pågår förhandlingar om hur detta kommer att
se ut för nästa period.
Vi delar den uppfattning som regeringen ger ut-
tryck för, dvs. att det bör ske en koncentration av
insatserna till de ekonomiskt och socialt sett mest
eftersatta regionerna. Strävan bör vara att inom en
minskad totalbudget öka återflödet till Sverige. Det är
också viktigt med en effektivisering, en förenkling
och en decentralisering i samband med att vi går in i
en ny programperiod och får möjlighet att bygga upp
ett nytt system. Det är också viktigt att förbättra sam-
bandet mellan den nationella regionalpolitiken och
EG:s regional- och strukturpolitik.
Riksdagens revisorer har tagit upp en del synpunk-
ter som också förs fram och är väl tillgodosedda i
propositionen. Vi hänvisar till dem i utskottets betän-
kande.
De regionala obalanser som vi ser gör att behovet
av regionalpolitiska insatser är fortsatt stort. De åt-
gärder som vi ser vidtas inom den s.k. lilla regional-
politiken och syftar till att underlätta för näringslivet
inom regionalpolitiskt prioriterade områden. De har
bidragit till ökad sysselsättning och tillväxt. Det är ett
begränsat anslag, och det kan enbart vara ett stöd på
marginalen. Men det är ändock ett oerhört viktigt
stöd.
De regionalpolitiska resurserna skall koncentreras
till de mest utsatta regionerna. Vi måste ha ett system
som innebär att vi har stödområden som vi inte för-
ändrar för ofta utan är stabila.
Vi föreslår att stödområdenas avgränsning skall
beslutas av regeringen. Men vi anser också att det är
viktigt att riksdagen fastslår de principer som skall
ligga till grund för denna avgränsning.
Det föreslås också vissa förändringar i den lilla
regionalpolitiken när det gäller nedsatta socialavgifter
och transportstödet.
Som också har sagts tidigare görs det ett tillkän-
nagivande om en utredning med ett parlamentariskt
inflytande. Det är viktigt att se över de effekter som
dagens regionalpolitik ger. Det är också viktigt att
titta framåt och fundera kring hur en strategi för regi-
onal balans skall utarbetas. Det skall vara en bred
inriktning på utredningen. Den skall också omfatta
gles- och landsbygdsfrågor.
Jag vill slutligen kommentera den s.k. hemliga
listan som DN i dag tar upp. Det finns ingen hemlig
lista. Det redovisas klart och tydligt i det uppdrag som
NUTEK har fått av regeringen. Det är naturligt att
statens insatser per invånare är litet högre i de delar
av landet som är glesare befolkat. Vi lever i ett stort
land där de norra delarna är glest befolkade. Kostna-
derna för en väg eller järnväg blir betydligt mycket
högre per invånare i ett glesbefolkat län än i ett tätbe-
folkat län. Ett annat exempel är t.ex. Botniabanan.
Kostnaderna för den per invånare i Västenorrlands län
blir naturligtvis mycket högre än för kostnaderna för
Mälardalsbanorna utslagna på befolkningen i Mälar-
dalen. Det är ett barockt sätt att mäta på. Det ger
felaktig information. Jag är bekymrad över att en
seriös tidning som Dagens Nyheter ägnar sig åt att
sprida s.k. nyheter som inte har någon som helst rele-
vans. Det är oerhört bekymmersamt. Det är inte till
gagn för en bra debatt om de mycket allvarliga frågor
som avser den regionala balansen i vårt land.
Sedan några kommentarer kring reservationerna.
Det är många reservationer fogade till betänkandet.
Enligt min uppfattning speglar de egentligen inte
någon större kritik gentemot majoritetens förslag.
Trots att det går att få det intrycket, finns det inte
någon uppsjö av goda idéer och uppslag som vi säger
nej till.
Två partier skiljer ut sig på oppositionens sida,
nämligen Moderaterna och Folkpartiet. Deras förslag
till åtgärder för regional utjämning innebär omfattan-
de nedskärningar av anslagen inom regionalpolitikens
område. Det visade man i höstas när det gäller bud-
getpropositionen, och man återkommer nu i samband
med vårpropositionen.
Med ord som modernisering, använt av Modera-
terna, och mobiliseringspolitik, använt av Folkpartiet,
döljer sig förslag om nedskärningar som skulle vara
förödande för Norrlands inland. Det hjälper inte med
nyspråk. Det går inte att dölja den politik som ligger
bakom dessa ord.
De ökade regionala obalanserna som vi har sett de
senaste åren kräver kraftfulla insatser inom en rad
olika områden. Den regionalpolitiska propositionen
och detta betänkande gör inte anspråk på att vara ett
slutligt steg i det som kommer att krävas framöver.
Det är ett steg. Det är ett viktigt steg. Det är ett avgö-
rande steg.
Vi kan konstatera att det mycket framgångsrika
arbetet med att sanera landets ekonomi har varit oer-
hört verkningsfullt. Det finns en ökad tillväxt, och
sysselsättningen går uppåt. Detta är så oerhört viktigt
och har avgörande betydelse för förutsättningarna att
bedriva ett effektivt arbete för en regionalt balanserad
utveckling.
De förslag vi har att behandla i dag är ett av de
viktiga steg som måste tas för att skapa bättre regional
balans och rättvisa och för att hela landet skall få del
av tillväxten och utvecklingen.
Fru talman! Jag yrkar bifall till hemställan i betän-
kande AU11 och avslag på samtliga reservationer.