Fru talman! Totalt sett är det stora pengar som
strömmar genom de regionalpolitiska kanalerna, ofta
oklart hur. Det sägs i dag t.o.m. att frågan hur detta
faller ut är så känslig att regeringen har valt att inte
redovisa det.
Också när det gäller den lilla regionalpolitiken
handlar det om pengar. Totalt sett berör regionalpoli-
tiken kanske var tionde budgetkrona.
Nu ropar Hans Andersson förskräckt ut i kamma-
ren: Men ni från Folkpartiet vill ju ha mindre pengar!
Ja, det gäller på ett visst anslag, men vi vill framför
allt ha andra pengar. Det som vi vill undvika är påla-
gor och tyngande insatser. Vi vill, som jag sade i mitt
anförande, behålla de nedsatta socialavgifterna i
Norrland för jord- och skogsbruk, trädgårdsskötsel,
jakt och fiske samt annan personlig serviceverksam-
het. Det är för övrigt en tanke som Hans Andersson
har anslutit sig till, och det skall han hållas räkning
för.
Men därtill kommer att vi tycker att det är viktigt
med en utbyggd tjänstesektor, som får nedsatta ar-
betsgivaravgifter, lägre arbetskraftskostnader och en
faktiskt bättre chans till riskvilligt kapital, och att vi
allmänt underlättar för företagandet. Det gäller i hög
grad också för det kvinnliga företagandet. Statliga
myndigheter bör ta ett större regionalpolitiskt ansvar.
Detta är viktiga och rent av bärande inslag i Folk-
partiets regionalpolitik.