Fru talman! Regionalpolitikens uppgift är att bidra
till livsviktiga och livskraftiga regioner i hela landet.
Det kräver en aktiv generell regionalpolitik där nä-
ringsliv och offentlig sektor i glesbygd kompenseras
för långa avstånd, små lokala marknader, brist på
utbildad personal, sämre kringservice etc. En medve-
ten och effektiv regionalpolitik måste utformas som
kan stoppa flyttlassen och hindra de negativa följder
för olika landsdelar som avfolkning medför och där-
med lägga en bättre grund för en positiv utveckling i
hela landet.
Tyvärr har regionalpolitiska frågor under senare år
alltmer kommit i skymundan i den politiska debatten;
detta trots en kraftig omvälvning då flyttlassen gått
allt tätare från glesbygdsområden till storstäder.
Flyttlassen fortsätter att rulla. Bara i mitt hemlän
Dalarna har antalet masar och kullor minskat med
omkring 6 000 personer under de senaste tre åren och
med drygt 500 under första kvartalet i år. Avsaknaden
av regionalpolitiska hänsynstaganden har varit tydlig
när den socialdemokratiska regeringen tillsammans
med Centerpartiet genomfört en hårdhänt besparings-
politik.
Vi kristdemokrater har konsekvent avvisat dessa
besparingar. Det gäller även de besparingar som fått
oönskade effekter på det jordbrukspolitiska området.
Med dessa senare års dystra resultat som utgångs-
läge var det med spänning som vi, alltför länge, tving-
ades invänta den regionalpolitiska proposition som vi
nu har på bordet. De vackra proklamationerna från
arbetsmarknadsminister Anders Sundström och Cen-
terns Per-Ola Eriksson, bl.a. på lansbygdsriksdagen i
Avesta 1996, blev det inte mycket av. Inte heller finns
det så mycket nytt att hämta i den här propositionen
trots att ytterligare en landsbygdsriksdag har passerat.
Förhoppningen var ju att man nu verkligen skulle ta
radikala tag när det gäller de regionalpolitiska frågor-
na.
Utan att en parlamentarisk utredning gavs möjlig-
het att genomlysa hela det regionalpolitiska fältet
kommer så propositionen med den ambitiösa titeln
Regional tillväxt - för arbete och välfärd. Redan i
arbetsmarknadsutskottets betänkande om regional-
politiken hösten 1996 stod följande att läsa:
"Sammanfattningsvis anser utskottet det vara na-
turligt med en översyn för det fall att stora föränd-
ringar av den nationella regionalpolitiken är påkalla-
de. Det kan likaledes vara lämpligt att en sådan ge-
nomförs inom ramen för en parlamentarisk utred-
ning." Av detta blev intet!
Propositionen lades fram utan att denna tydliga
markering från utskottet följdes. Vilket resultat kan
man då förvänta sig av ett sådant agerande? I dag vet
vi svaret. Någonting nytt måste nu fram. Ingen är
enligt betänkandet riktigt nöjd med propositionen.
Inte mindre än 360 motionsyrkanden och 130 reser-
vationer har fogats till betänkandet. Det blev ett
misslyckande.
I ett tillkännagivande till regeringen anser nu ut-
skottet att en utredning med parlamentariskt inflytan-
de bör tillsättas för att studera effekterna av dagens
regionalpolitik och för att utarbeta en strategi för
regional balans. Utredningsarbetet skall ha en bred
inriktning och innefatta glesbygds- och landsbygds-
frågor. Äntligen!
Fru talman! Centerpartiet har hittills i stor ut-
sträckning varit parhäst till Socialdemokraterna. Man
har talat vackert men handlat litet otydligt. Nu märks
det att man ser framåt med nya självständigare ögon.
Efter att tidigare ha sparat på regionalpolitikens om-
råde satsas det nu betydligt mer än tidigare utöver
regeringens satsningar.
Välkommen tillbaka i gänget, Kjell Ericsson! Ge-
mensamt kan vi kämpa för en ljusare framtid för
landsbygdens folk. Tillsammans har vi dessutom ett
antal reservationer i det här betänkandet. För övrigt är
det intressant att notera att de tre mittenpartierna står
för ett stort antal gemensamma reservationer. Ibland
finns också Miljöpartiet med.
Socialdemokraterna måste, för att ge några exem-
pel, ta hjälp av Moderaterna för att lyckas få bort de
nedsatta socialavgifterna på 8 % inom jord- och
skogsbruket i stödområdena. Likaså hjälper Modera-
terna regeringen med att plocka bort transportstödets
zon 1-bidrag från företag i stödområdena. Detta är
ingenting annat än att gå på tvärs mot företagande i
glesbygden, att inte acceptera att någorlunda lika
villkor skall gälla i hela landet. Man tycks vara för-
blindad i en sorts storstadstänkande. Vi går med skär-
pa emot detta feltänkande. Det gör vi i fempartireser-
vationen nr 68 och i trepartireservationen nr 69.
Trots att antalet jordbruk dramatiskt har minskat
under de senaste decennierna utgör just jord- och
skogsbruken en betydande del av småföretagen i
glesbygd och på landsbygden. Basen för sysselsätt-
ning och boende på landsbygden är fortfarande kon-
kurrenskraftiga jordbruks- och livsmedelsföretag.
Skatter, som ur konkurrenssynvinkel slår hårt mot
dessa företag, måste bort. Ett exempel på detta är den
orättfärdiga el- och dieselskatten, som är högre än i
våra konkurrentländer. Detta tar vi tillsammans med
Folkpartiet upp i reservation nr 114.
Vi kristdemokrater kommer också att verka för att
förslagen i betänkandet En livsmedelsstrategi för
Sverige omsätts i politiska beslut.
Ur regionalpolitisk synvinkel utgör också en livs-
kraftig fiskenäring en viktig förutsättning för en le-
vande skärgård och glesbygd. Vi behöver formulera
en nationell skärgårdspolitik genom en vidareutveck-
ling av det strategiska handlingsprogram som utarbe-
tats av Glesbygdsverket. Det bör även inrymma en
vidgning av skärgårdsbegreppet inom EU så att kom-
mande strukturprogram kan omfatta hela skärgården.
Skärgårdspolitiken tar vi tillsammans med Centerpar-
tiet upp i reservation nr 83.
Den statliga sektorspolitiken måste ta regionalpo-
litiska hänsyn. Det måste finnas med i de statliga
instruktionerna till de olika sektorernas verksamheter
att man skall sträva efter en helhetssyn där de regiona-
la faktorerna vägs in i beslutsfattandet. För att under-
lätta detta beslutsfattande bör regionalpolitiska kon-
sekvensanalyser upprättas innan beslut tas som påtag-
ligt kan komma att förändra förutsättningarna i områ-
den som är beroende av en aktiv regionalpolitik.
När det gäller stödområdesfrågorna anser vi att
riksdagen även fortsättningsvis måste avgöra vilka
områden som skall ingå i långsiktiga stödområden.
Den frågan är av så stor vikt att det inte är rimligt att
riksdagen överlämnar den att avgöras i förhandling
mellan regeringen och EU-organ. Detta trycker vi på i
reservation nr 62 tillsammans med Folkpartiet, Miljö-
partiet, Vänsterpartiet och Centern. Glädjande är att
också Moderaterna nu vill vara med.
En framgångsrik ekonomisk politik för hela landet
får positiva konsekvenser även för den regionala
utvecklingen. Nya arbetstillfällen på landsbygd och i
glesbygd måste i huvudsak tillkomma inom småföre-
tagen. Det är viktigt att villkoren för ny- och småföre-
tagande är gynnsamma. Helt nödvändigt är nu - och
det var också budskapet från årets landsbygdsriksdag
- att förenkla regelverket för nyföretagande.
Mycket talar för att turismen är en av de viktigaste
framtida näringarna för landsbygd och glesbygd.
Landsbygdsturismen bygger på ett lokalt engage-
mang. Naturen, kulturen och människorna är de
främsta resurserna för en utvecklad turism.
För att möjliggöra en positiv utveckling är också
fungerande transporter helt avgörande. Vägarnas
standard betyder mycket. De små turistanläggningarna
ligger ofta vid sidan av de stora vägarna. Tjälskador
kan ställa till med stora problem för dem som skall
färdas på vägen.
Järnvägstransporter är det klart miljövänligaste
alternativet. De behöver byggas ut. Det finns mycket
som talar för att järnvägskapaciteten måste anpassas
till variationer i säsongerna. Kombinationer med
utökade godstransporter på järnväg skapar ofta också
goda förutsättningar för person- och turisttrafik.
Dessutom är det viktigt att påpeka att resan i sig
kan utgöra en lika viktig upplevelse som själva resmå-
let. En resa längs Inlandsbanan är ett sådant exempel.
En satsning på förmånliga resepaket av olika kon-
struktion till ett rimligt pris kan underlätta för turist-
näringen i vårt lands glesbygder.
Fru talman! Nyligen erhöll Inlandskommunernas
ekonomiska förening, IEF, Turistrådets och tu-
ristjournalisternas pris för bästa turistbroschyr i sam-
band med TUR 98-mässan i Göteborg. Att IEF fått
detta pris flera år i rad visar på ett mycket unikt och
positivt samarbete som etablerats mellan kommunerna
ända från Vänern i söder till Gällivare i norr med
Inlandsbanan och Inlandsvägen som sammanhållande
band. Det är viktigt att riksdag och regering uppmunt-
rar denna typ av samarbete som så tydligt bidrar till
att skapa nya möjligheter och ny framtidstro i det
svenska inlandet.
Ett särskilt regionalpolitiskt stöd för utveckling av
Inlandsbanans turistiska potential borde ligga helt i
linje med en policy för att stödja utvecklingsbara
projekt i ett typiskt landsbygds- och glesbygdsområ-
de. Likaså skulle en satsning på en vidareutbyggnad
av Västerdalsbanan fram till Sälenfjällen, Skandinavi-
ens största vintersportområde, vara en positiv injek-
tion för hela näringslivet i Västerdalarna.
När vi talar om den yttersta glesbygden vill vi
också uppmärksamma samernas betydelse för en
levande glesbygd. Rennäringen och andra samiska
näringsgrenar behöver stärkas och utvecklas. Ett ut-
vecklat samiskt näringsliv innebär de facto att nya
arbetstillfällen kan skapas i den yttersta glesbygden
med större social trygghet och förbättrad möjlighet
för samebyarna att överleva som följd.
Vidare anser vi att det är önskvärt att kommunerna
får ökat ansvar och inflytande över det regionalpoli-
tiska stödet i samarbete med länsstyrelserna och
Glesbygdsverket, som har det övergripande ansvaret
för samordning av insatserna för glesbygdens utveck-
ling. En viktig förutsättning är att kommuner och
regioner har väl utvecklade landsbygdsprogram ut-
formade nedifrån och upp. Det är viktigt med grupper
som på ett positivt sätt arbetar med att formulera mål
och program för sin bygd på olika platser runt om i
landet.
Det gäller att satsa på småföretagande i männi-
skors hembygd med ett enkelt regelsystem utan onö-
digt krångel. Det kan handla om småskalig teknik
med kombinationssysselsättningar inom jord- och
skogsbruk och kanske inom det lokala fisket. Det kan
också handla om små, effektiva sågar, snickerier för
vidareförädling, slakterier, mejerier, kvarnar och
bagerier. Tjänstesamhället måste få en ny chans - inte
minst på landsbygden. Kanske behöver vi också hitta
möjligheter till en ny egnahemsrörelse på landsbyg-
den.
Tätorter och större städer behöver lands- och
glesbygden. De behöver en glesbygd där människor
bygger sin existens på mångfald och förser tätortsbe-
folkningen med upplevelser i alla former; från tradi-
tionell turism till att kanske tillhandahålla plats och
tillfälle för tystnad, ro och eftertanke.
På sikt kan förhoppningsvis resultaten mätas i
minskad tillförsel av material och energi utifrån, i
minskad arbetslöshet, bättre hälsa, bättre ekonomi och
ökad livskvalitet med en känsla av gemenskap, mål
och mening i livet, med tillit och framtidstro.
Fru talman! Vi kristdemokrater ser fram mot den
parlamentariska utredning som nu skall tillsättas för
att bli startskott till en ny, positiv, långsiktig och ut-
hållig regionalpolitik och utveckling av landsbygden.
Vi vill att hela Sverige skall leva.
Naturligtvis står vi bakom alla våra yrkanden och
reservationer, men jag nöjer mig här med att yrka
bifall till reservationerna nr 6, 8, 62, 68, 83 och 114.