Regional tillväxt - för arbete och välfärd

Herr talman! God morgon! Och god morgon, öv-

riga ledamöter här i kammaren! Vi skall i dag behand-

la 360 förslag inom regionalpolitiken. 347 yrkanden

har framförts i motioner av olika slag, från partimo-

tioner till enskilda yrkanden. Regeringen står endast

för 13 relativt uddlösa förslag genom propositionen

Regional tillväxt - för arbete och välfärd, som omfat-

tar drygt 300 sidor. Man skulle utan överdrift kunna

påstå att regeringens mångordighet vida överstiger

dess handlingskraft.

Ett förslag har ett enigt arbetsmarknadsutskott fört

fram, nämligen ett förslag om en parlamentarisk ut-

redning. Resterande yrkanden avslås av utskottet. Av

alla idéer och tankar som ligger bakom motionerna

har ingen fallit arbetsmarknadsutskottets majoritet på

läppen. Det finns tydligen inga förslag från de olika

riksdagspartierna eller enskilda ledamöter som kan

accepteras av regeringens företrädare i arbetsmark-

nadsutskottet.

Med detta som bakgrund kanske kammarens so-

cialdemokratiska ledamöter kan förstå oppositionens

starka och berättigade krav på att man genomför en

bred utredning för att få till stånd en förändring i de

svaga regionerna. Där går flyttlassen i en strid ström -

från inland till kust, från land till stad. Detta är inte

beroende på att människor vill flytta, utan på att förut-

sättningarna för att stanna kvar har försämrats genom

socialdemokratisk politik. När arbetstillfällena för-

svinner, när servicen urholkas och när välfärden för-

sämras tvingas människor att flytta.

Allt färre återkommer till sina hemregioner, efter-

som de nya och framtidsinriktade arbetstillfällena inte

fått fäste där. Den bidragspolitik som skulle erbjuda

människor arbete har visat sig inte fungera. I stället

för att bygder har utvecklats har de avvecklats. De

företagsinriktade stöden, det höga skattetrycket och

ett dåligt företagsklimat har i stort sett gjort att de nya

framtidsjobben inte kommit till stånd i den utsträck-

ning som skulle ha kunnat ske med en annan politik.

Det skulle vara en politik för företag och företagare,

som vi moderater förordar. Nej, i stället har bidragen

konserverat befintliga strukturer, och de nya, kun-

skapsintensiva arbetena har i stort uteblivit.

Den utveckling som sker i de svaga regionerna,

där företag upphör, stagnerar eller flyttar, kan jämfö-

ras med utvecklingen i Sverige i stort. Sverige halkar

efter alltmer, inte på grund av att vi skulle ha sämre

förutsättningar än andra länder, utan för att en social-

demokratiskt ledd regering inte förmår ta itu med

grundläggande strukturförändringar. Företag flyttar

utomlands, och produktionen förläggs där förutsätt-

ningarna och kompetensen är bättre.

Samma sak sker inom landet. Är produktionsskat-

terna för höga, infrastrukturen dåligt utbyggd, kompe-

tenskraven inte tillgodosedda eller de allmänna villko-

ren för företagande inte tillräckligt gott, så påverkar

detta i första hand de regioner där marginalerna redan

är små.

Det stora antalet regler och lagar som styr företa-

gande i Sverige måste minska. I betänkandet Bättre

och enklare regler, från Småföretagardelegationen

visar man att det går att förenkla krånglet och byrå-

kratin för företag. Några exempel är enklare registre-

ringar, enklare självdeklarationer för företag, lättna-

der i uppgiftslämnandet, m.m. Vi ställer oss bakom

förslagen och avser att genomföra dem vid ett rege-

ringsskifte.

Skall Sverige klara välståndet är det ett oeftergiv-

ligt krav att fler kan ges möjlighet att arbeta i företa-

gen. Går inte detta kommer de ekonomiska och socia-

la problem som vårt land brottas med att förstärkas.

Den socialdemokratiska regeringen har gruvligt

misslyckats med förutsättningarna för ökat antal ar-

betstillfällen.

Jag beklagar att utredningen med parlamentariskt

inflytande, som det heter i betänkandet, inte har

kommit till stånd tidigare. Jag välkomnar dock att

Kjell Ericsson och Centern nu har anslutit sig till den

övriga oppositionen, om än sent. Hade Centern slutit

upp redan för något år sedan hade vi i dag förhopp-

ningsvis sluppit att debattera denna urvattnade soppa

till regionalpolitik och i stället haft en regionalpolitik

värd namnet.

Min förhoppning är att vi får till stånd en utred-

ning som bl.a. grundligt analyserar orsakerna till att

vissa regioner har en svag utveckling. Det finns

mycket material redan nu om företagsutveckling, om

de regionala stödens effekter, om demografiska för-

hållanden, om infrastrukturens betydelse, om den nya

informationstekniken och dess förutsättningar, om den

ekonomiska tillväxten och om EU:s regionalpolitik.

Med säkerhet kommer dock mycket att materialet att

behöva uppdateras.

Att dagens regionalpolitik inte fungerar visar med

tydlighet utvecklingen i framför allt skogslänen. I

utredningsarbetet kommer det att behövas stor öppen-

het för nya lösningar, och det är nödvändigt att man

släpper låsningar till en politik som inte är giltig i en

ny tid av globalisering och en galopperande utveck-

ling av ny informationsteknik. Utredningen är ett

angeläget arbete, som förhoppningsvis kommer att

leda till att de tillväxtmöjligheter som otvetydigt finns

i de nu svaga regionerna tas till vara.

När regeringen presenterade sin regionalpolitiska

proposition var den allmänna uppfattningen att den

var en stor besvikelse. Som så ofta i regeringens age-

rande hade betydande förväntningar byggts upp i

stora delar av landet på grund av utfästelser. Det var

löften som regeringen inte förmår leva upp till.

Den som läser sammanfattningen i arbetsmark-

nadsutskottets betänkande slås av hur fattig på idéer

regeringen är när det gäller att åstadkomma en regio-

nal tillväxt. Titeln på propositionen är Regional till-

växt - för arbete och välfärd. Men de förslag som

förs fram är endast smärre justeringar av den nu förda

politiken, som inte har gett och inte kommer att ge

vare sig tillväxt eller mer arbete i svaga regioner.

Regeringens yrkanden kommer inte att få flyttlassen

att vända.

Ett första skäl till detta är att andra åtgärder som

regeringen redan vidtagit har så starka negativa regio-

nala effekter att de svårligen kan motverkas med

regionalpolitiska åtgärder. Hit hör bl.a. försämringar-

na av företagsklimatet, chockhöjningen av produk-

tionsskatten på el, den beslutade kärnkraftsavveck-

lingen och höjningen av skatten på bensin och diesel.

Ett andra skäl är att regeringen i grunden förordar

en fortsättning på den bidragspolitik som hittills visat

sig ge så dåliga resultat. Bidragen grupperas om där

de i stället borde ha ersatts med sänkta skatter.

Herr talman! Vi har i vår motion förordat en mål-

medveten omläggning av regionalpolitiken i fem led.

Det första ledet är ett undanröjande av de regio-

nalt mest skadliga förändringarna som genomförts de

senaste åren. T.ex. bör skatten på bensin sänkas med

25 öre och kärnkraftsavvecklingen avbrytas. Produk-

tionsskatten på el bör på sikt tas bort, något som även

sju socialdemokratiska kommunalråd i Bergslagslä-

nen har instämt i genom en debattartikel i Dagens

Nyheter: "Den nya elskatten leder till ökad arbetslös-

het", skriver de. Det är bara att instämma. Lägg därtill

vad den förtida kärnkraftsavvecklingen kommer att

innebära för många kommuner med elintensiv verk-

samhet.

Det andra ledet avser väsentliga förbättringar av

företagsklimatet. Det har särskild betydelse i mer

utsatta regioner där marginalerna är minst och finan-

sieringsmöjligheterna sämre. Utan företagare - inga

företag. Utan företag - inga arbetstillfällen.

Det tredje ledet tar sikte på betydelsen av god in-

formationsteknisk infrastruktur i hela landet.

Det fjärde ledet utgörs av bättre villkor för en in-

dividualiserad utbildning på distans.

Slutligen är det femte ledet inriktat på att undanrö-

ja bristen på arbetskraft. En kraftig utbyggnad av

kvalificerad eftergymnasial yrkesutbildning föreslås

där regionalt betingade brister bör vara en utgångs-

punkt vid utbyggnad i en första etapp. Arbetsmarkna-

den bör inriktas mot kvalificerad yrkesutbildning för

att möta behoven.

Inget av dessa förslag tilltalar regeringspartiet utan

avstyrks rakt av.

Herr talman! Trots de minst sagt fattiga dokument

som propositionen och betänkandet utgör finns det

anledning att göra några kommentarer.

Vad gäller infrastruktur för kommunikationer

finns inga förslag till beslut utan endast allmänt prat

om att åtgärder vidtas kontinuerligt. Detta kan vara

värt att notera. De förslag som regeringen tar upp är

redan i stor utsträckning tillgodosedda i Vägverkets

vägplan och i Banverkets stomnätsplan. Och det som

kallas åtgärder är ofta i realiteten tandlösa ofinansie-

rade förslag.

Herr talman! Jag har tidigare något berört de regi-

onalpolitiska stöden. Vad gäller transportbidraget och

nedsättningen av socialavgifter har vi accepterat re-

geringens förslag. Möjligen skulle det kunna bifogas

några funderingar kring transportstödet. Regeringen

har tagit bort 100-kilosgränsen och ersatt den med en

gräns på 20 kilo. Tyvärr löser inte detta helt småska-

lighetens problem som många gånger har en hög

förädlingsgrad. Inom hantverk och småskalig livsme-

delsproduktion levereras ofta varorna till kunder med

höga fraktkostnader, vilket allvarligt försämrar pro-

duktionsmöjligheterna. Detta kan vara något att tänka

på för den kommande utredningen.

Vi har konsekvent vänt oss mot de selektiva före-

tagsstöden och gör det nu också. Vid ett flertal tillfäl-

len har vi påpekat att nyttan av dessa inte uppväger

nackdelarna. I stället anser vi att bidrag skall växlas

mot skattesänkningar och förbättrade villkor för före-

tagen. Vi har stöd för detta av såväl företagarnas

organisationer som forskningen.

När vi anser att de selektiva företagsstöden, som

innefattar regionalt utvecklingsbidrag och sysselsätt-

ningsbidrag, inte fyller en långsiktig sysselsättnings-

höjande funktion bortfaller även med dem behovet av

indelning i nationella stödområden. Kvar skulle vara

EU:s målområden samt områden för transportstöd och

nedsättning av socialavgifter.

Herr talman! Då jag inser att vi inte får majoritet

för vårt yrkande om borttagande av de nationella

stödområdena 1 och 2 samt tillfälliga stödområden,

vill jag meddela att vi kommer att stödja den gemen-

samma reservationen 62. Jag anser att det i dag inte

finns någon anledning att överlåta rätten att besluta

om de långsiktiga stödområdena 1 och 2 från riksda-

gen till regeringen om stödområdesindelningen består.

I vår motion A20 har vi tagit upp jordbrukets och

livsmedelsindustrins roll för att arbetstillfällen och

produktion av bra livsmedel skall kunna bibehållas.

Grunden för en livsmedelsproduktion och en levande

landsbygd är att livsmedelsproduktionen får konkur-

rensneutrala villkor mot övriga EU och får en allmänt

sund företagspolitik som innebär sänkta skatter och

avgifter och minskad byråkrati. Vi anser det därför

viktigt att kostnadssänkningarna enligt landshövding

Gunnar Björks förslag genomförs.

Regeringen hotar nu med nya pålagor, som vi

motsätter oss. Jordbruksministern har talat om skatt

på jordbruksmark. Miljöministern har aviserat att

skatt på skog. s.k. skogsvårdsavgift, kan komma att

införas. Höjd elskatt samt höjda avgifter på bekämp-

ningsmedel diskuteras också. Detta är förslag som vi

inte kan acceptera.

Herr talman! Vi har även fört fram ett förslag om

att Glesbygdsverket och Folkrörelserådet Hela Sveri-

ge skall leva läggs samman under NUTEK och har sin

verksamhet i Östersund. På detta sätt anser vi att

glesbygdens frågor skulle stärkas.

I samband med regeringens proposition om regio-

nalpolitik behandlar vi även revisorernas förslag an-

gående regionalpolitiskt stöd efter EU-medlemskapet.

Jag har inte för avsikt att närmare gå in på det, men vi

tillstyrker revisorernas förslag.

Utskottet har också bl.a. behandlat regeringens

förslag om regional näringspolitik och tillstyrkt en

försöksverksamhet med de arbetsmarknadspolitiska

medlen. Jag konstaterar att regeringen ger sig själv

underbetyg vad gäller arbetsmarknadspolitiken. Re-

geringen inser tydligen att volymmålen inte har bi-

dragit till att medverka till en ökad sysselsättning. Vi

har hela tiden påpekat detta förhållande.

I stället för försök som försenar en reformering av

arbetsmarknadsåtgärder förespråkar vi ett helt annat

synsätt. Målet bör vara att förmedla jobb, inte att sätta

upp volymmål för åtgärder.

För att åstadkomma detta anser vi att de arbets-

marknadspolitiska insatserna bör fokuseras på ar-

betsmarknadsutbildning och lärlingsutbildning för

unga arbetslösa. Detta skall göras tillsammans med en

effektiv arbetsförmedling.

Herr talman! Jag har uppehållit mig vid några frå-

gor i betänkandet. Naturligtvis står jag bakom samtli-

ga moderata reservationer. För tids vinnande yrkar jag

dock endast bifall till reservation 1 som gäller mål

och riktlinjer för regionalpolitiken.

Jag har även meddelat att den moderata gruppen

kommer att stödja reservation 62 och därmed avstyrka

utskottets förslag att regeringen övertar riksdagens

beslutanderätt om vilka områden som skall ingå i

stödområdena 1 och 2.