Regional tillväxt - för arbete och välfärd

Herr talman! Få politikområden har varit föremål

för så vackra ord och höga mål men också grusade

förhoppningar som just regionalpolitiken. Trots att

regeringen rubricerar sin regionalpolitiska proposition

Regional tillväxt - för arbete och välfärd, konstateras

att det i många avseenden är fråga om på stället

marsch och i andra sammanhang en kraftig tillbaka-

gång.

Regeringen är ett halvår försenad med sin propo-

sition. Den trängdes in i vårens slutspurt, vilket gjorde

utskottsarbetet så pressat att den produkt som utskot-

tet presterar, precis som propositionen, känns mycket

ofullgången. Antalet reservationer, 130 stycken, hade

säkerligen kunnat vara färre om beredningstiden varit

rimligare. Propositionen är, trots omfång och ord-

mängd, bara ett hopplock som inte löser svåra regio-

nalpolitiska problem.

Utskottet begär enhälligt en förutsättningslös

översyn och utredning av hela regionalpolitiken. Det

är så viktigt anser utskottet, både socialdemokrater

och oppositionsföreträdare, att det bör ske i parlamen-

tarisk hägn och med parlamentariskt inflytande. Där-

med tillgodoses ett flerårigt folkpartistiskt krav om att

se över regionalpolitiken utifrån nya förutsättningar.

Jag har flera gånger i regionalpolitiska debatter

påstått att regionalpolitik är svårt, bl.a. därför att det

inte finns något facit. Alla länder kämpar, mer eller

mindre, med regionalpolitiska problem. Målet för

regionalpolitiken är ju att ge den en enskilde medbor-

garen frihet att välja arbete och bostadsort och att det

kan ske under goda kulturella och miljöpolitiska för-

hållanden.

Från Folkpartiets sida har vi under många år för-

sökt att driva på för en förändring av regionalpoliti-

ken, så att olika bygders och regioners unika förut-

sättningar ges en rättmätig chans. Under 1960- och

1970-talen dominerade ju framför allt lokaliserings-

politiken. Regional balans skulle åstadkommas genom

centrala beslut som avgjorde framtiden för starkt

problemdrabbade regioner. Det fanns en övertro, ofta

socialistiskt präglad, på att man genom myndigheters

beslut kunde planera fram sysselsättning.

Den förändring som vi förespråkar är en övergång

till mobiliseringspolitik där regionalpolitiska mål

uppnås genom att man satsar på människor och deras

förmåga till skapande. Tyngdpunkten måste ligga på

decentralisering av både verksamhet och beslut. Ny-

etableringar, småföretag, lokal samverkan och gene-

rella regler underlättar nyföretagande och lokal till-

växt.

Det sägs i propositionen att Sverige har en eko-

nomisk utveckling som är beroende av processer och

politik på en internationell nivå. Man slår fast en

ovedersäglig sanning, att nationell och regional före-

tagsmiljö spelar en stor roll för näringslivets förut-

sättningar att utvecklas. Vidare sägs att "endast vid en

hög nationell, ekonomisk tillväxt ökar också syssel-

sättningen i de svagare regionerna".

Utifrån dessa klara och raka sanningar konstaterar

regeringen att det har varit ett stort bortfall av ar-

betstillfällen i de svaga regionerna. Det har bl.a. varit

en nedgång i handel och kommunikation samt bortfall

av arbetstillfällen inom vård och omsorg. En sektor

som socialdemokraterna sagt sig främst värna om,

dvs. den offentliga, har inte minst i regionalpolitiskt

utsatta områden fått ta kraftiga smällar de senaste

åren.

Man kan ifrågasätta den sakligt sett tveksamma,

men elegant formulerade, meningen i propositionen,

där man talar om att en viss återhämtning sker. Stor-

stadslänen är tillsammans med några enstaka län de

enda som nu expanderar, medan i princip samtliga

län, särskilt skogslänen, har en utomordentligt svår

åderlåtning av såväl befolkning som arbetstillfällen.

Detta kan ses i ett perspektiv med en arbetslöshet som

under detta decennium har ökat dramatiskt. Fram till

år 1997 var ökningen cirka åtta procentenheter. Den

fortsatta försvagningen i en god konjunktur är närmast

förödande för de regionalpolitiskt svaga områdena.

En rak beskrivning av läget skulle kunna vara: Tap-

pen är ryckt ur tunnans botten.

Den grupp som drabbats hårdast av neddragning-

arna på vård- och omsorgssidan är kvinnorna. Denna

arbetslöshet har ökat katastrofalt, men också för ung-

domarna har det varit utomordentligt svårt. I stödom-

råde 1 var arbetslösheten över 20 %, dvs. att mer än

var femte ungdom var arbetslös. Ungdomsarbetslös-

heten där var nästan dubbelt så hög som i landet i

övrigt. I den mån det skett en återhämtning har det

varit i storstadsområdena. Jag tror, herr talman, att vi

alltför sent har insett svårigheterna att hålla syssel-

sättnings- och befolkningstal uppe i regionalpolitiskt

utsatta områden. Därför är det att beklaga att social-

demokraterna fram till nu har avvisat en ordentlig

genomlysning av situationen när det gäller regional-

politiken och dess förändrade förutsättningar.

Ett uttunnat befolkningsunderlag med stigande ål-

derskurvor rakt över i de regionalpolitiska områdena

har dramatiskt förändrat situationen. I propositionen

talas ju också om trendbrott mot "en väsentligt mer

ogynnsam befolkningsutveckling som skett under

perioden 1995-1997". Yngre människor har flyttat ut,

kvinnor i större utsträckning än männen. Regeringen

konstaterar uppgivet att de långsiktiga regionalpoli-

tiska problemen består och att summan av dem är "ett

allvarligt hot mot en balanserad regional utveckling".

Min synpunkt på regeringens regionalpolitik är

inte att det saknas vilja. Den är säkerligen uppriktig.

Men socialdemokraterna är fast i den byråkratiska och

politiska överambitionen att styra. Man har försvårat

de allmänna förutsättningarna genom att lägga bördor

och hinder på framför allt småföretagen, som är en

väsentlig grupp när det gäller att åstadkomma tillväxt

i näringspolitiskt svaga områden. Det räcker inte att

regeringen via NUTEK har delat in Sverige i 108

lokala arbetsmarknadsregioner för att göra jämförel-

ser och statistiska övningar. Regeringens svaghet i

regionalpolitiken ligger i att tyngdpunkten läggs vid

statistik och analys i stället för att underlätta de ope-

rativa och de vardagsnära frågorna för näringslivets

utveckling.

Jag har, herr talman, upprepat ett antal kriterier för

att en region skall fungera - ett antal K-

förutsättningar:

Kreativitet - samhällets regelsystem skall stimule-

ra till nyföretagande och näringslivets utveckling.

Kunskap - eftergymnasialt utbud inom räckhåll

och pendlingsavstånd.

Kommunikation - det skall vara lätt att ta sig tur

och retur från en ort.

Kvinnor - en arbetsmarknad som ger jobb på nära

håll.

Kapital - tillgängligt för alla företagsformer, sär-

skilt småföretagen.

Kultur - ett utbud av lokal, levande kultur.

Kommunicera - höga staket mellan verk och

myndigheter bryts ned.

Med dessa sju K i inbördes harmoni och aktiv

stimulans finns förutsättningar för levande och funge-

rande regioner. Regeringens proposition sitter dock

alltför mycket fast i traditionellt och stelt tänkande,

som gör att man inte kommer loss i en ny och stark

regionalpolitik.

I det 300 sidor tjocka betänkandet är det inte möj-

ligt att kommentera varje enskild del. När det gäller

mål och riktlinjer för regionalpolitiken pekar vi på

regionalpolitikens förutsättningar, där varje region

och bygd får visa och tillämpa sin styrka och möjlig-

het. Den lokala mobiliseringen måste ges utrymme.

Politiken måste underlätta särskilt för små- och

nyföretagande.

Produktionsskatter med höjda elkostnader skapar

en betydande osäkerhet om villkoren för investering i

industriell verksamhet också i landets norra delar.

I reservation 7 efterlyser vi ett gott företagsklimat

i hela landet. Vi måste få en politik som skapar förut-

sättningar för att små företag vill och kan bli större.

Förenklade regler, särskilt för småföretagen, är omgå-

ende av nöden. Sänkt skatt på arbete ger en tillväxt av

den viktiga tjänstesektorn, som i vårt land är alltför

liten.

Småföretagardelegationens förslag skulle kunna

genomföras i allt väsentligt. De tillväxthinder som nu

finns för de små och växande företagen ute i regio-

nerna måste undanröjas.

Kommunikationsfrågorna är oerhört viktiga när

det handlar om stora avstånd och glesbygder. En

förbättring längs Norra stambanan med anslutningar

till Arlanda flygplats är av oerhört vital betydelse för

de företag och boplatser som ligger fjärran från de

internationella kontaktnäten.

Vi har i reservation 25 uppmärksammat de spe-

ciellt stora problem som finns i Norrlands inland och

som sträcker sig långt söderut - långt ned till land-

skapet Dalsland i Västra Götalands län. Man måste

åstadkomma en erforderlig förbättring av vägstandar-

den i dessa områden så att näringslivets hinder under

långa tjällossningstider undanröjs.

Det är viktigt att helhetssyn och tvärsektoriella

avvägningar präglar de omstruktureringar som är

oundgängliga. Statliga och regionala myndigheter

måste ta ett regionalpolitiskt ansvar. Trots en sådan

allmän uppmaning iakttas detta alltför sällan. Riksda-

gen bör ge tydliga riktlinjer för hur statlig service ute i

landet skall organiseras. Det är inte minst viktigt var

domstolar och andra myndigheter placeras. De måste

finnas nära människor, och då är centralisering ingen

bra lösning. Därför behöver vårt påpekande i reserva-

tion 55 uppmärksammas.

Regeringen vill få friheten att besluta om stödom-

rådesindelningen. Med tanke på den vikt som dessa

områden praktiskt och politiskt har är det inte rimligt

att riksdagen avhänder sig detta instrument. Regering-

en har blivit alltför bländad av vinkarna från EU om

att det hela skall vara strömlinjeformat. Vi reservanter

menar att riksdagens inflytande tjänar regionalpoliti-

ken bäst. Därför bör reservation 62 bifallas. Det är en

reservation där fem av sex oppositionspartier deltar.

Det sjätte partiet, Moderaterna, ser nu också ut att

ansluta sig.

Också i reservation 68 har fem oppositionspartier

pekat på det orimliga i att regeringen kapar stödet i

form av nedsättning av socialavgifter inom jord- och

skogsbruk. Också trädgårdsskötsel åker med. Jakt och

fiske får samma smäll, och för säkerhets skull sopar

man också bort det som i lagen rubriceras som "annan

personlig serviceverksamhet". Det är mycket märkligt

att på detta sätt peka ut några näringsgrenar som regi-

onalpolitiskt har en oerhört stor betydelse. Det påpe-

kade ju också Kjell Ericsson. Regeringens försvar, att

detta enbart berör regionalområde 1, undanröjer inte

vår starkt kritiska invändning. Också här har Modera-

terna möjlighet att stödja en reservation som skulle

möjliggöra bättre villkor för små företagsenheter, som

ofta är så vitala för de svagaste områdena i landet.

Socialdemokraterna i regering och utskott har över-

gett det allra minsta. Det är att undergräva regional-

politiken. Tala om fel signaler!

Regionalpolitik är inte bara insatser i landets norra

och inre delar. Också skärgården är regionalpolitiskt

utsatt. Även där gäller det att undanröja hinder och

stimulera samordning. Den lokala mobiliseringen

måste få sin chans. Men det är också viktigt att de

statliga verken inser sitt regionalpolitiska ansvar. När

t.ex. Sjöfartsverket vill spara några få miljoner får

sådana indragningar katastrofala följder på Söderarm,

Sandhamn och Landsort i Stockholms yttre skärgård.

I reservationerna 84, 85 och 90 har vi visat vilka

konsekvenserna kan bli om man underskattar och

missköter villkoren för skärgården och skärgårdsbe-

folkningen. Regeringen bör ta budskapet till sig.

I reservationerna om samordning om målområden

och återflöde av medel har det pekats på att andelen

EG-stöd bör bli större under kommande programperi-

od. Detta är någonting som också revisorerna har tagit

fasta på. Vi tycker över lag inom oppositionen att

regeringen och Socialdemokraterna tar alltför lätt på

tunga påpekanden från riksdagen egna revisorer.

Resurscentrum för kvinnor har i reservation 111

fått stöd från tre partier i utskottet. Vi menar att regi-

onala resurscentrum på länsnivå bör permanentas och

vidareutvecklas genom att särskilda medel avsätts

även på länsnivå.

En fråga av särskild tyngd för kvinnliga blivande

småföretagare är svårigheterna att få startkapital, t.ex.

på den öppna kreditmarknaden. Riskkapital bör

komma till mer användning och därigenom till större

nytta för den regionala utvecklingen. I förlängningen

är ju detta ett led i ett vardagligt praktiskt jämställd-

hetsarbete.

Vi har i reservation 119 pekat på att förmögen-

hetsskatt och beskattning av arbete måste sänkas, och

sparande uppmuntras. Skatt på arbete på den nivå den

har i dagens Sverige är hämmande, och får negativa

följder. Därför bör en justering ske. Folkpartiet har i

sitt budgetalternativ avsatt stora medel för en lägre

arbetskraftskostnad. Detta är någonting som skulle

gynna näringslivet i stort, och inte minst näringslivet i

det regionalpolitiska området.

Folkpartiet föreslår tillsammans med Centern och

Kristdemokraterna en friare användning av arbets-

marknadspolitiska medel. En sådan är god på många

håll. Vi har fått detta till livs både genom utskottsbe-

sök och på annat sätt. Vi vill att man nu går vidare,

och inte bara passivt avvaktar. Detta har vi påtalat i

reservation 123.

Onödig och tung byråkrati behöver tuktas både i

vårt land och inom EU. Hanteringen av bl.a. jord-

bruksstöd förskräcker.

Sammantaget finns det anledning att uppmärk-

samma regeringen på en rad brister i den nu aktuella

regionalpolitiken. Den proposition som har hastats

fram utan föregående parlamentarisk beredning visar

just de brister man kunde befara. Dröjsmålet med

propositionen har säkerligen sin grund i den beslut-

svånda som regeringen ofta brottas med. Den regiona-

la obalansen har närmast accelererat under det halvår

som propositionen har dröjt. Därför är det viktigt att

regionalpolitiken får en sådan utformning att regiona-

la skillnader kan utjämnas.

Herr talman! Regionalpolitik är svårt. Det säger

jag än en gång. Men det hindrar inte att vi måste ha en

förändringsberedskap som tar hänsyn till förändrade

förhållanden. Vi får inte sitta fast i gamla förlegade

tankesätt. Nytänkande måste ges konstruktivt utrym-

me, så att de förutsättningar som behövs i näringsli-

vet, särskilt i regionalpolitiskt utsatta områden, får sin

möjlighet att utvecklas och växa.

Herr talman! Med det som jag nu har sagt vill jag

yrka bifall till reservationerna 3, 7, 8, 25, 62, 68 och

119.