Herr talman! Det här är ett mycket viktigt betän-
kande, som handlar om regeringens proposition om
regionalpolitik, riksdagens revisorers förslag samt en
mängd motioner i anslutning till propositionen och
från den allmänna motionstiden.
I betänkandet behandlas många olika områden.
Det innehåller dessutom 130 reservationer. Tiden för
handläggningen i utskottet var mycket kort. I annat
fall kanske man skulle ha processat bort en del av
reservationerna, men nu är de många.
Som vi alla har kunnat bevittna har urbaniseringen
pågått ganska länge. Människor har flyttat från lands-
bygden in till de stora städerna. Under några få perio-
der har urbaniseringen dock bromsats upp. Men under
de senaste två tre åren har utflyttningen från gles- och
landsbygden ånyo tagit fart. Bara under det senaste
året minskade skogslänens befolkning med ca 14 000
personer. Flyttningen skedde framför allt till de stora
tillväxtcentrumen.
Det är naturligtvis allvarligt med en utglesning av
områden som redan tidigare var glesa. Bostäder töms,
skolor töms, daghem likaså. Det är ett slöseri med
samhällsresurser. Samtidigt måste det byggas bostä-
der, skolor, daghem, vägar och annan infrastruktur i
de områden som får inflyttning. Alla skulle tjäna på
en bättre regional balans. Det är alltså samhällseko-
nomiskt lönsamt med en riktig regionalpolitik.
Orsakerna till utflyttningen är naturligtvis flera.
Men en stor orsak är självfallet den stora arbetslöshe-
ten under senare år och svårigheterna för människor
att få arbete på hemorten.
En annan orsak är att ungdomar söker sig till ut-
bildning. En tredje är den bristande infrastrukturen i
övrigt. Därför behöver man vidta åtgärder som ger
människor möjlighet att bo och leva i hela det här
landet.
Man kan fråga sig om den tidigare regionalpoliti-
ken inte varit verkningsfull. En del påstår att den har
varit helt verkningslös. Jag tycker att en del av den
bedrivna regionalpolitiken har varit till stor nytta. Den
lilla regionalpolitiken har omfattat ca 3,7 miljarder.
Sett i förhållande till hela statsbudgeten är det ingen
stor summa. Jag såg en uppgift i morse om de regio-
nalpolitiska medlens fördelning. Jag vet inte riktigt
hur man räknat fram den, men det är inte det viktigas-
te. Det viktiga är hur hela statsbudgetens fördelning
ser ut och var pengarna finns koncentrerade. Då ser
bilden helt annorlunda ut.
De åtgärder som vidtagits inom den lilla regional-
politiken har varit bl.a. stimulans till företag som
startats eller expanderat i regionalpolitiskt prioritera-
de områden. Det har också varit projketmedel för
insatser i glesbygd. Jag vill påstå att detta i det stora
hela har varit riktiga satsningar. Många företag har
etablerat sig och expanderat i dessa områden tack
vare den stimulans som detta har inneburit. Om dessa
stöd inte hade funnits hade det sett mycket värre ut i
olika bygder än vad det nu gör. Därför vill jag säga att
den förda regionalpolitiken har varit bra i vissa styck-
en, men den har varit långt ifrån tillräcklig.
Det som framför allt har varit bristfälligt är den
stora regionalpolitiken, dvs. satsningen på infrastruk-
tur såsom kommunikationer, utbildning, forskning
m.m. Den satsningen har inte varit tillräcklig. Statliga
myndigheters och statliga företags neddragningar på
sina verksamheter har också förvärrat situationen. Det
gäller även de näringspolitiska insatserna i övrigt.
Därför var det med stor förväntan som jag såg
fram emot regeringens proposition om regionalpoliti-
ken. Nu ligger den på kammarens bord efter utskottets
behandling. Inriktning och ansats är någorlunda, men
de är långt ifrån tillräckliga. Ambitionerna borde ha
varit mycket större. Sedan finns det vissa delar som
jag anser vara rent dåliga, men dem skall jag åter-
komma till.
Det finns många reservationer till detta betänkan-
de. Jag skall inte ta upp alla men ändå beröra några av
dem som Centern står bakom. Och jag vill då börja
med frågan om mål och riktlinjer för regionalpoliti-
ken.
Att hela Sverige skall leva måste vara ledstjärnan
för en politik som syftar till regional rättvisa och
utveckling. För att nå detta måste man sätta upp kon-
kreta mål. Likvärdig service måste finnas tillgänglig i
hela landet.
Lika förutsättningar måste tillskapas så att män
och kvinnor, barn och ungdomar kan och vill leva och
bo på landsbygden. Människors inflytande över sitt
lokalsamhälle måste också bli större.
Nuvarande sektorspolitik måste brytas och sam-
ordningen måste öka på alla nivåer. Som det varit
hittills har de statliga verken och myndigheterna age-
rat strikt utifrån sina verk utan att ta nödvändiga regi-
onalpolitiska hänsyn. Därför måste det bli en åt-
stramning så att verk och myndigheter verkligen tar
sitt ansvar.
Eftersom den kommunala servicen är oerhört vik-
tig är det också nödvändigt att den kommunala skat-
teutjämningen revideras så att det blir någorlunda
likvärdiga möjligheter till en bra kommunal service i
hela landet. Det gäller allt ifrån vård och omsorg till
utbildning och det kulturella utbudet. Det förstärk-
ningar som har gjorts av statsbidragen till kommuner-
na har varit nödvändiga, men det behövs ändå en viss
förändring av skatteutjämningssystemet. Det gäller
bl.a. faktorer såsom individ- och familjeomsorg, kol-
lektivtrafik och befolkningsminskning.
En annan övergripande fråga är hur vårt företa-
garklimat ser ut. Där är det väsentligt att den privata
sektorn får stabila och gynnsamma villkor. Detta
gäller näringslivet i allmänhet, men de små och me-
delstora företagen i synnerhet. Det är fem områden
som jag ser som särskilt viktiga i detta avseende:
främjandet av det personliga ägandet, minskningen av
byråkratin, sänkningen av skatter och avgifter, främ-
jandet av kunskap och kompetens samt en bättre
riskkapitalförsörjning.
Här måste understrykas att det måste till en atti-
tydförändring så att fler människor ser det som natur-
ligt att starta företag. Entreprenören är och skall vara
väl ansedd i samhället. Det måste vara tillåtet att tjäna
pengar. Det måste vara tillåtet att lyckas. Det finns i
dag en attityd att om du vinner miljoner på Bingolotto
så blir du en hjälte. Det är inte lika acceptabelt att
tjäna pengar som företagare. Här måste det till en
attitydförändring.
Företagsbeskattningen måste reformeras så att det
blir lättare att bygga upp ett eget kapital. Fåmansbo-
lagsreglerna måste förbättras. Åtgärder måste vidtas
för att underlätta för att få fler företag i tjänstesektorn,
och här vill jag att även de hushållsnära tjänsterna
beaktas. Vi vill också införa en möjlighet till skatte-
fritt sparande för att starta eget. Dessutom vill vi från
Centern anslå ytterligare 500 miljoner till bl.a. småfö-
retagsutveckling.
Arbetslöshetsförsäkringen måste utformas så att
den inte missgynnar deltidsarbetande, eftersom del-
tidsarbete många gånger är det enda arbete som står
till buds på mindre orter. Regelverket för företagen
måste också förenklas. Där tycker jag att Småföreta-
gardelegationens förslag i stort sett är mycket bra, och
jag hoppas att så många förslag som möjligt av dessa
kommer att genomföras.
Kommunikationsfrågorna i deras vidaste mening
är oerhört viktiga för regionalpolitiken. Vägar, järn-
vägar, flyg och IT är alla mycket väsentliga. Proposi-
tionen berör en del av detta, men den innehåller få
konkreta förslag.
Man säger t.ex. att riksväg 45 skall rustas upp,
men man nöjer sig med att detta skall gälla från Da-
lagränsen. Det finns också mycket stora behov söder
om denna gräns. Grusvägnätet är synnerligen under-
måligt, inte minst i norra Dalsland och i alla de sju
skogslänen. Här krävs det en mycket stor och mål-
medveten satsning om man någonsin skall komma till
rätta med dessa vägar.
Under den senaste vintern har det varit bedrövligt.
Tjällossningen kom på vissa ställen både i februari
och i april. Och det har förekommit att bilar har måst
bärgas för att de fastnat i tjälskador på allmän väg.
Självfallet är det bristfälliga vägnätet till stort men för
de boende utefter dessa vägar. Och vad de dåliga
vägarna betyder för skogsnäringen är lätt att förstå. Vi
från Centern vill att det skall upprättas en tioårig plan
för att man skall kunna hårdbelägga vägar med mer än
150 dygnsfordon.
Beträffande kommuniaktionsområdet måste jag
även beröra vikten av att utbyggnaden att IT, tele och
data sker över hela landet och med samma anslut-
ningsavgifter var man är bor någonstans.
När det gäller utbildningens betydelse för den re-
gionala utvecklingen kan denna inte nog understrykas.
Inte sällan är utbildningsnivån lägre på glesbygden.
Detta gör också att det är svårare för företagen att
rekrytera kompetent personal.
Därför tycker jag att det är positivt att det föreslås
1 500 platser för distansundervisningen, men det är ett
för litet antal. Av de 15 000 högskoleplatser som ännu
inte är fördelade borde faktiskt huvudparten av dessa
platser gå till distansundervisning. Det bör också ingå
i högskolans ansvar att anordna utlokaliserad utbild-
ning. Därför bör resursdelningssystemet ses över så
att distansutbildningen underlättas.
När det sedan gäller den statliga verksamheten är
det viktigt att den kan fördelas över landet. De statliga
arbetstillfällena är viktiga och breddar också den
lokala arbetsmarknaden. Som det har varit under de
senaste åren är det de statliga arbetsplatserna som
ligger mest perifert som har rationaliserats bort. Vi
från Centern anser att staten borde ha en kraftfull plan
över hur man kan utlokalisera statliga verksamheter.
Alla verk och myndigheter borde ha i uppdrag att
förlägga åtminstone 10 % av sina verksamheter till
stödområden.
Beträffande beslutanderätten angående långsiktiga
stödområden anser jag och de andra som har skrivit
under reservation nr 62 att denna även framdeles skall
ligga på riksdagen.
Den långsiktiga stödområdesindelningen är en
fråga av sådan vikt att den inte enbart skall avgöras
mellan regeringen och EU-organ, utan riksdagen bör
även framgent bestämma vilka områden som skall
ingå i stödområde 1 och 2. Det är bra att Patrik
Norinder nu har anslutit sig till denna uppfattning.
Turistnäringen är en näring som har en stor bety-
delse och stora utvecklingsmöjligheter i regionalpoli-
tiskt prioriterade områden. Här finns en rad åtgärder
som kan vidtas. En åtgärd är att möjliggöra för de små
företagen att få tillgång till en relevant utbildning. En
annan är att samordningen mellan olika aktörer och
myndigheter måste förbättras.
Marknadsföringen måste underlättas, och då vill
jag nämna svårigheterna med att få skylta om sin
verksamhet. Vi ger för närvarande stimulans till att
starta verksamheter på landsbygden och ofta inom
turistnäringen. Men när man sedan skall sätta upp en
skylt för att tala om var verksamheten är belägen är
det mycket svårt att få Vägverkets tillstånd. Detta
borde ju vara en enkel fråga att lösa, men än så länge
har det varit svårt.
Turistnäringen är viktig även som underlag för en
kommersiell service för landsbygden. För att man
skall kunna få en bra utveckling på landsbygden är det
väsentligt att det finns bra både kommunal och kom-
mersiell service. Lanthandel är härvidlag oerhört
viktig. Genom att butiken även kan vara ombud för
apotek, olika spel, bank, post och turistinformation
kan den utgöra en landsbygdens servicecentral.
Runt omkring i våra bygder har det bildats många
byalag, sockenråd och bygdekommittéer. Dessa arbe-
tar ihop med kommuner, länsstyrelser, Folkrörelserå-
det och Glesbygdsverket, och de gör ett mycket bra
jobb. Med det underifrånsperspektiv som det här
arbetet bedrivs gör att det är blir en stor delaktighet
för många. Detta bör ytterligare stimuleras på olika
sätt.
För att inte minst de unga skall trivas på lands-
bygden måste det finnas tillgång till både nöjen och
kultur. Här utför hembygdsföreningar, bygdegårdsfö-
reningar, idrottsföreningar, kyrkor och frikyrkor ett
stort arbete med att anordna olika fritidsaktiviteter.
Föreningslivet förtjänar stort beröm för sitt arbete och
det bör också stödjas och stimuleras.
För att landsbygden skall kunna utvecklas är det
även väsentligt att de areella näringarna får möjlighet
att både överleva och utvecklas. I dag är inte konkur-
rensförhållandena med våra grannländer likvärdiga.
Detta framgår med stor tydlighet av landshövding
Gunnar Björks utredning. Därför är det nödvändigt att
skatten på el och eldningsolja sänks, att det görs in-
satser för forskning och utveckling. En större stimu-
lans till exportsatsningar är nödvändig och att man på
sikt ser över beskattningen av gödselmedel och diesel.
Jag vill också beröra förslaget att höja socialavgif-
terna för jord- och skogsbruk samt trädgårdsskötsel.
Det är för mig fullkomligt obegripligt hur majoriteten
kan höja skatten för den här kategorin av näringsliv,
hur man kan ställa sig bakom ett sådant förslag och
höja avgifter för dem som redan har det svårt. Man
skriver att insatserna bör koncentreras till de näringar
som förväntas expandera.
När det gäller Norrlands inland är det oerhört vä-
sentligt att alla verksamheter får möjlighet att överle-
va. Jord- och skogsbruken finns där, men de lever
oerhört farligt och tål inte ytterligare åderlåtningar för
då kommer de att slås ut. Vad händer med turistnä-
ringen och andra tjänsteföretag om Norrlands inland
växer igen? Per-Ola Eriksson kommer litet längre
fram i debatten att ytterligare belysa det negativa med
förslaget. Det finns en fempartireservation som går
emot förslaget, och jag hoppas att många ansluter sig
till denna reservation.
Jag vill också i korthet kommentera EU:s struktur-
fonder. Det är viktigt att man redan under innevaran-
de programperiod förenklar hanteringen av struktur-
fondsmedlen. I dag är den mycket krånglig, och det är
det många som vittnar om.
Inför kommande programperiod vill jag framhålla
att vi från Centern anser det nödvändigt att de geo-
grafiska områden som i dag omfattas av mål 2, mål 5b
och mål 6 även framdeles skall ingå i de nya målom-
rådena. Det är viktigt att resurserna går till de områ-
den som är i störst behov av dem. Regeringen måste i
förhandlingar med EU kräva att Sverige skall ha
minst samma geografiska målområden som man har i
dag.
Herr talman! Det finns mycket att säga om detta
betänkande, men tiden medger inte mer.
Det är verkligen viktigt att vi tar regionalpolitiken
på allvar och vidtar åtgärder så att det finns möjlighe-
ter att bo, arbeta och leva i hela vårt land. Jag står
självfallet bakom samtliga reservationer som Centern
står bakom i betänkandet, men jag nöjer mig med att
yrka bifall till reservationerna 2, 24, 54, 62, 68 och
96.