Herr talman! Regionalpolitik är svårt, sade Elver
Jonsson. Det kan jag hålla med om. Det borde vara
särskilt svårt för Elver Jonsson, som skall driva mer
och bättre regionalpolitik med mindre pengar. Jag
återkommer litet grand till det sedan.
Herr talman! Låt mig från början säga att jag står
bakom samtliga reservationer som Vänsterpartiet har
undertecknat, men också reservation 45, där Vänster-
partiet ramlade bort i den allmänna hanteringen i
utskottet. Reservationen handlar om möjlighet att
avskriva studiemedelsskulder, och i den bifalles ett
motionsyrkande från Vänsterpartiet.
Jag yrkar bifall till reservationerna 4, 13, 67, 107
och 124. Jag nöjer mig med dem.
Låt mig först konstatera att utflyttningsmönstret,
de regionala obalanserna och arbetslöshetens fördel-
ning är katastrofala ur regional synpunkt. Jag tror att
alla är medvetna om detta - var man än bor och vilket
parti man än tillhör. För Vänsterpartiets del är detta
en fråga om långsiktiga strukturella misstag. Vi har
tidigare pekat på att saneringspolitiken entydigt har
slagit mot regionalt utsatta områden. Vi har pekat på
att avreglering av statliga myndigheters verksamhet
kan ha medfört vissa fördelar i vissa delar av landet,
men entydigt har inneburit nackdelar för regionalt
utsatta områden.
Marknadsutsättning på flera områden, avreglering
inom post och tele, EU-anpassning på många områ-
den, omläggning av skatteutjämningen kommuner
emellan och statsbidragssystemets konstruktion till
kommuner och landsting - allt missgynnar områden
med svag befolkningsutveckling och hög arbetslöshet.
Man kan ju fundera över vad det innebär med ett
betänkande som har 130 reservationer. Innebär det att
det finns så kolossalt många förslag från regeringen,
så att det finns så många andra alternativa uppfatt-
ningar om hur man skulle kunna lägga ut förslagen?
Nej, det gör det inte. Det finns väldigt få förslag. På
många områden finns det inga förslag alls - det gäller
t.ex. landsbygds- och glesbygdsområdena - trots att
statens egna myndigheter har väckt utomordentligt bra
förslag och gjort välgrundade analyser som har
kommit politikerna till del. Det är på det sättet be-
klämmande. Men å andra sidan kan man säga att 130
reservationer inte är något vidare gott betyg för det
politiska systemet. Hur kan det bli så? Jag tror att det
beror på att detta är ett svårt område, som Elver Jons-
son sade. Det är dels ett eget sakområde med egna
anslag, dels också ett perspektiv på politiken - hur
helhetspolitiken klarar att fördela resurser, skapa
utvecklingskraft och skaffa infrastruktur, som är en
förutsättning för utveckling. Det gör att det finns en
tråkig egenskap i den regionalpolitiska diskussionen,
nämligen att det blir allmänna önskelistor. Det finns
mycket i denna proposition som innebär att man helt
enkelt bara går in på t.ex. kommunikationsområdet,
tidigarelägger något beslut som redan är fattat eller
rycker ut någon detalj. Sedan kommer en störtsjö med
motioner inom det området, men någon seriös och
saklig behandling sker ju naturligtvis inte av kommu-
nikationsfrågorna med anledning av den regionalpoli-
tiska propositionen.
Vänsterpartiets huvuduppfattning är att staten har
ett övergripande ansvar när det gäller att fördela ut-
vecklingsresurser. Staten har ett övergripande ansvar
när det gäller att se till att samhällsservice finns i hela
landet på likvärdiga villkor. Och statens ansvar är
mycket stort när det gäller att skaffa förutsättningar
för utvecklingskraft i olika delar av landet. Vi har
sedan länge velat ha en omläggning av regionalpoliti-
ken som hade inneburit mer beslutskraft och mer
resurser ut i regionerna, länen och kommunerna och
låtit färre beslut fattas på statlig nivå. Vi hade velat ha
mindre av passivt driftstöd i olika regionalpolitiska
stödformer och mer av stöd till infrastrukturella förut-
sättningar för regional utvecklingskraft. Och vi står
kvar vid den uppfattningen, och det är en grundbult i
våra synpunkter när det gäller mål och inriktning.
Låt mig först slå fast att den utredning som aldrig
kom till, vilket jag verkligen beklagar, ser jag fram
emot, eftersom jag förutsätter att den kommer som
den parlamentariska utredning som Vänsterpartiet har
krävt i flera år och som finns fastnaglad som förstayr-
kande i vår partimotion. Jag gläder mig åt att utskottet
på s. 18 har tagit flera av våra formuleringar i vilka
det talas om att nuvarande regionalpolitiska problem
framstår som oförändrade. En betydande befolk-
ningsminskning har ägt rum i de prioriterade regio-
nerna. Vi behöver en strategi för regional balans som
vidare bör utarbetas. Vi måste ha en bred inriktning.
Vad jag menar är att vad utskottet i klartext säger är
att propositionen inte räckte till. Propositionen var för
tunnsådd på förslag. Det krävs ett rejält grepp, och för
det behövs det en samlad parlamentarisk utredning.
Jag är glad att vi till slut har landat vid den ståndpunk-
ten, men det är ju litet bedrövligt att det kommer efter
det att regeringen har lagt fram sitt förslag.
En viktig punkt för oss har handlat om jämställd-
heten. Frågor om resurscentrum - nationella och
sådana som finns ute i regionerna - tycker jag inte har
blivit bra lösta i propositionen. Vi kräver nu som
tidigare mer resurser på central nivå - 10 miljoner
kronor. Och vi kräver att man öronmärker en del av
de regionalpolitiska medlen ut till länen för regionala
resurscentrum. Det är en för liten kraftsamling på
kvinnors deltagande i regionalpolitiken, trots att kvin-
norna ofta är motorerna ute i bygderna. Det är ofta
kvinnor som man möter med de framåtsyftande idéer-
na och med det verkliga engagemanget i deltagandet
när man är ute i regionalt utsatta områden.
Jämställdhetsexperterna på många länsstyrelser
har det kämpigt. I några fall har de fått halvera sina
insatser på sitt eget område och dela det med andra
områden. Vi menar att jämställdhetsexperter skall
finnas i varje län. Vi tycker inte att det är övermaga
av riksdagen att slå fast detta. Vi ser att det finns stora
olikheter länen emellan när det gäller kvinnors delta-
gande, både i myndigheter och i regionalt projektarbe-
te. Jämtland tillhör i vanlig ordning de bästa när det
gäller kvinnor och regionalpolitik, och det gläder mig.
Men många andra län ligger mycket sämre till. Jag
tror att Blekinge hör till de sämre.
Vi anser att man skall använda de regionala stöden
som en hävstång för att öka jämställdhetsarbetet och
kvinnors deltagande. Det kan man göra genom att
kräva godkända jämställdhetsplaner och strategier för
att få in ett jämställt tänkande när man fördelar peng-
ar. Jag återkommer till det. Det är en metod som jag
tycker att man bör använda när det gäller miljösyn-
punkter och kvalitetstänkande i företagens arbete.
Vi har i reservation 4 om mål och inriktning också
betonat vikten av att det finns resurser. Vi har under
de närmaste åren föreslagit 800 miljoner, och om tre
år ytterligare 1 miljard kronor för regionala utveck-
lingsinsatser i första hand för att förstärka den in-
frastruktur som är grunden för en god företagsutveck-
ling, alltså näringspolitiska insatser som innebär ut-
vecklingskraft snarare än passivt bidragsstöd till in-
dustrier som i dag finns inom området.
Låt mig på denna punkt rikta frågan till både Mo-
deraterna och Folkpartiet: Hur har ni tänkt driva den-
na aktiva regionala politik, när er politik i själva ver-
ket innebär sänkta anslag för den regionalpolitik som
specifikt skulle stödja utarmade regioner? Ni vill
sänka skatten generellt, och Moderaterna säger att det
är särskilt viktigt att sänka den för låg- och medelin-
komsttagare för att i nästa mening säga att all värns-
katt skall avskaffas. Men det är ju trots allt en skatt
som drabbar höginkomsttagarna. Detta är ju något
som avlövar det offentliga systemet - kommuner och
landsting men även det statliga systemet. Att tala om
att man vill ha mer insatser och bättre resurser för att i
nästa andetag föreslå minskad resurstilldelning till
regionalpolitik, tycker jag är hyckleri och dubbelmo-
ral.
Vänsterpartiet menar att regionalt kapital är avgö-
rande. I dag finns det för stora resurser i storstäderna
som om de skulle vara intresserade kan fördelas över
landet. Vi menar att det är oerhört viktigt att regionalt
kapital finns i utsatta regioner. Norrlandsfonden har
gjort god nytta. Vi menar, för att ta några exempel, att
man till skogslänen bör återföra en del av vatten-
kraftsvinsterna. I fråga om detta har vi en gemensam
reservation med Centerpartiet. Ett exempel på att
utvidga det regionala kapitalet är att skapa regionala
börser för småföretagsutveckling. NUTEK har
kommit med flera förslag åt det hållet. Men regering-
en har inte nappat. Vi har själva föreslagit en bergs-
lagsfond. Bergslagen är som näringspolitiskt område
ett oerhört utsatt område och omfattar sex län. Och
det finns ett starkt behov av att öka riskkapitalet för
att förnya näringslivet i den del av landet som var
industrins vagga, men som i dag naturligtvis är in-
dustriellt ganska ålderdomligt. Utvecklingen av be-
fintlig industri i detta område innebär normalt färre
sysselsättningstillfällen. 200 miljoner kronor till en
bergslagfond är ett av våra förslag.
Vi är positiva till tillväxtavtalen. Själva idén att
man samordnat kan utnyttja mer av statliga resurser
och att lägga besluten på den nivå där besluten bör
ligga i regionerna, tycker vi är bra. Vi föreslog detta
redan 1994 när vi väckte vår motion med anledning
av Börje Hörnlunds regionalpolitiska proposition. Vi
föreslog försöksverksamhet. Vi är mycket positiva till
att i enlighet med regionala strategier utveckla en
möjlighet att samordna statligt kapital och fatta regio-
nala beslut. Men om det skall vara möjligt måste det
också ha demokratisk legitimitet, därav förslaget som
finns i en av våra reservationer angående länsparla-
ment.
Vi måste skapa demokratiska institutioner ute i
landet som kan backa upp de regionala besluten om
utvecklingskapital.
Friare arbetsmarknadspolitiska medel är något
som vi har krävt under lång tid. Jag kan inte begripa,
och jag skulle vilja fråga Berit Andnor vad det är som
gör att fyra av skogslänen skall få tillgång till en litet
friare form när samtliga skogslän och i stort sett
samtliga län i Sverige har bett om det. Det viktiga är
ju att upprätthålla de arbetsmarknadspolitiska mål-
sättningarna och kriterierna och att sedan låta friheten
vara så stor som möjligt när det gäller att utnyttja de
resurser som ställs till arbetsmarknadsmyndigheternas
förfogande.
Glesbygds- och landsbygdsutveckling är kanske
den största besvikelsen. Det har kommit en räcka av
förslag från Folkrörelserådet och inte minst från
Glesbygdsverket i en utomordentlig underlagsrapport,
ihop med Konsumentverket när det handlar om servi-
cefrågor. Varför finns det då inga konkreta förslag i
regeringens proposition? Vi har i vår motion lämnat
en lång lista. Vi fick ju också vara någorlunda realis-
tiska när regeringen var passiv, så vi sade: Okej,låt
oss nu få till stånd den utredning vi har begärt. Och så
har vi lagt fram ett 30-tal förslag på vad det kan inne-
bära. Låt mig säga att vi har haft en hel del nytta av
Glesbygdsverkets utredning.
Lägsta stödformer för samhällsservice är en
mycket viktig fråga. Det gäller att hitta former för det.
Ökat lokalt inflytande och initiativrätt när det gäl-
ler planfrågor för byar och kommundelar är också
mycket viktigt.
En fråga som vi tog upp förra gången och som vi
har tagit upp i år igen är möjligheten att få en del av
sina studielån avskrivna. Det är oerhört viktigt.
När det gäller kommunikationsfrågor har vi lyft
fram en serie frågor som handlar om ost-
västförbindelser. Vi har tagit upp Sälenbanan till
Malung-Sälen, som är ett stort turistområde. Vi har
tagit upp frågor om Barentsregionens kommnunika-
tionsplanering. Vi har tagit upp Gotland. Vi har tagit
upp frågor om bil-tågkombinationer. Vi har tagit upp
frågor om Norrlandsvägar och grusvägar.
När det gäller utbildningssidan vill vi återigen
lyfta fram - vilket vi har gjort så ofta - de små och
medelstora högskolornas behov av fasta forskningsre-
surser. Vi anser att det som regeringen säger är
mycket bra, men det är på för låg nivå. Vi har talat om
en fördubbling när det gäller volymen av platser. Vi
ifrågasätter också att redan i det här skedet tala om att
Härnösand bör vara centrum.
När det handlar om EU och stödområdesreglerna
vill vi bibehålla så mycket inflytande som möjligt på
riksdagens bord. Vi vägrar att erkänna att EU skall få
hindra oss att ge regionalpolitiskt stöd till de områden
som vi här i Sverige anser behöver det. Det finns nu
ett flertal sådana beslut där regeringen har tvingats till
förordningsändringar som t.ex. drabbar industriella
omställningsområden på flera håll i landet.
När det gäller frågan om socialavgifter är vår in-
ställning att den bör utredas. Det är delvis ett passivt
driftstöd vars effekter kan ifrågasättas. Regeringen
vill analysera frågan nu. Det är mycket bra. Men
varför då gå före och särskilt skjuta på de branscher
som har stora lönsamhetsproblem och skjuta på de
riktigt små personerna i glesbygden?
Låt mig till sist säga att frågan om regionalt ut-
vecklingsstöd bör användas mer offensivt. Kräv kvali-
tetssäkrade program inom företagen, kräv miljösäkra-
de program inom företagen och kräv jämställdhets-
planer när man delar ut pengar för att understödja en
framtida utveckling. På det sättet kan vi få en offensiv
näringsutveckling. Jag menar också att vi bör öppna
en bredare möjlighet för att stödja tjänsteföretagen.
Fru talman! Jag har redan yrkat bifall till reserva-
tionerna 4, 13, 67, 107 och 124. Jag står naturligtvis
bakom samtliga Vänsterpartiets reservationer.