Herr talman! Jag tycker att Patrik Norinder blan-
dar bort korten, och det kanske jag också skulle göra
om jag vore i hans kläder. Jag tror inte att Patrik
Norinder har det så lätt i dag, när han skall vara med
och höja arbetsgivareavgifterna. Han blandar in sane-
ringsprogrammet, som har varit nödvändigt för att få
Sverige på fötter. I saneringsprogrammet har ingått ett
antal skattehöjningar men framför allt besparingar.
Patrik Norinder säger att han ser till helheten i
politiken. Men nog haltar väl den där helheten ganska
betydligt, därför att vad ni tänker göra är att höja
arbetsgivareavgifter i den del av landet som har den
högsta arbetslösheten, de längsta avstånden, det kal-
laste klimatet, den lägsta befolkningsandelen och ett
fåtal företag.
Sedan säger Patrik Norinder att det inte är bi-
dragsberoende han vill ha utan ett sparande. Men ni
har ju lagt fram förslag om sänkta arbetsgivareavgifter
i andra sammanhang. Jag vill då fråga: Är det att
räkna som bidrag att ha lägre arbetsgivareavgifter?
När ni har föreslagit lägre arbetsgivareavgifter i andra
verksamheter, har det då varit fråga om att skapa ett
bidragsberoende? Menar Patrik Norinder på fullt
allvar att lägre arbetsgivareavgifter är att skapa ett
bidragsberoende? I så fall är det en helt ny definition
av lägre skatt på arbete. Patrik Norinder sitter trångt
till i dag. Jag avundas honom inte.