Regional tillväxt - för arbete och välfärd

Herr talman! Det är ingen tillfällighet att rubriken

på den regionalpolitiska proposition är just "Regional

tillväxt - för arbete och välfärd". Det är arbete och

arbetstillfällen som skapar förutsättningar för välfärd i

hela vårt land.

Den "lilla" regionalpolitiken är ett viktigt instru-

ment, men det råder numera bred enighet om att sta-

tens åtgärder på en rad andra områden, den "stora"

regionalpolitiken, många gånger är viktigare. Och

allra viktigast är naturligtvis vilken politik för arbete

och företagande som förs. Om den går fel kan regio-

nalpolitiken bara putsa i kanten.

Och ingenstans är det i dag så tydligt att den åter-

ställarpolitik som regeringen med Vänsterns stöd

genomförde efter valet 1994 och därefter har förvaltat

tillsammans med Centern slagit så fel som just i de

delar av landet som berörs av den traditionella regio-

nalpolitiken. Där har vi färre människor i jobb än när

socialdemokraterna tog över makten för fyra år sedan.

Då är facit inte mer välfärd utan mindre välfärd.

Herr talman! Det röda Gävleborg blöder. Det är

inte bara så att jag kan mitt eget hemlän bättre, Gäv-

leborg är faktiskt det mest tydliga exemplet. Och jag

tänker i dag tala om hur det är i verkligheten och inte i

allmänna termer. Trots långvarigt socialdemokratiskt

maktinnehav i kommuner och landsting hör Gävle-

borg alltjämt till de största förlorarna vad gäller ar-

betslöshet och befolkningsminskning, särskilt när

socialdemokraterna styr landet.

Utvecklingen är mycket klar sedan valet 1994.

Redan 1990, mer än ett år innan den borgerliga rege-

ringen, Berit Andnor, började utvecklingen vända allt

kraftigare nedåt i Gävleborg med alltfler konkurser

och alltfler arbetslösa. Gävleborg låg tidigt i botten.

Hösten 1994 var förvisso arbetslösheten alltjämt hög,

men den hade börjat sjunka på allvar, och Gävleborg

låg inte längre i botten. I dag, fyra år senare, är färre

gävleborgare i jobb, och länet ligger åter i botten. Inte

ens med två socialdemokratiska statsråd - finansmi-

nistern och biträdande arbetsmarknadsministern - i

topp på riksdagsvalssedeln för Gävleborg i höst tycks

denna utveckling kunna vända.

I SCB:s senaste kvartalsredovisning ligger Gävle-

borg också i botten, förstås. Jämfört med när rege-

ringen tog över i oktober 1994 är nästan 15 000 färre

gävleborgare i arbete. Här kan varken den lilla eller

den stora regionalpolitiken kompensera vad en före-

tagarfientlig politik ställt till. Av dem är det nästan

10 000 färre kvinnor i arbete i Gävleborg än när so-

cialdemokraterna tog över för fyra år sedan. Ingen-

stans i landet är det lika illa. Och så är det i Gävle-

borg, där biträdande arbetsmarknadsministern, tillika

jämställdhetsministern, står på årets valsedel. Det är

vare sig mer välfärd eller mer jämställdhet - det är

mindre, mycket mindre.

Gävleborg ligger sämst till också i regeringens eg-

na tillväxtprognoser för den framtida sysselsättningen

i landet, de prognoser som regeringen själv redovisar

i sin proposition.

Det är bara i regeringens mest optimistiska syssel-

sättningsprognos, dvs. om Sverige de kommande 20

åren får en ekonomisk tillväxt klart högre än jämför-

bara OECD-länder, som Gävleborg klarar sig något så

när jämfört med andra län. Och de senaste 20 åren har

Sverige legat klart under genomsnittet. I alla andra

tillväxtprognoser, även de där tillväxten jämfört med

senare år stigit till genomsnittet för OECD-länderna,

hamnar Gävleborg sist i den socialdemokratiska re-

geringens prognos.

I sin proposition försöker regeringen ge sken av

handlingskraft också vad gäller Gävleborg. Vad som

döljer sig bakom retoriken är fortfarande höljt i dun-

kel. Näringsministern tycks såvitt jag ser, eller snarare

inte ser, vara höljd i samma dunkel i dag. Några nya

ekonomiska resurser redovisas inte, de finns nog inte.

Det räcker därför inte att regeringen vill låta länet på

försök få använda de traditionella arbetmarknadspoli-

tiska medlen friare. Nu krävs rejäla lättnader för

främst de små företagen när det gäller att anställa

framför allt ungdomar på nya jobb.

En ny regering i valet i höst, som sänker skatten

på företagande och moderniserar arbetsliv och arbets-

rätt, kan ge småföretagare - gamla och nya - fram-

tidstro att våga anställa nya människor i nya jobb. Så

som de började göra 1994, som en följd av det för-

bättrade företagarklimat som den borgerliga regering-

en under stort motstånd från socialdemokraterna lade

grunden för. Dessa reformer revs snabbt upp av den

nya regeringen, och arbetslösheten rakade åter i skyn

- allra mest i Gävleborg.

Herr talman! Jag vet inte hur många gånger jag

har stått här i talarstolen den här mandatperioden och

sagt samma sak. När massarbetslösheten växer fast

måste varje sten vändas i strävan att hitta åtgärder

som kan bryta utvecklingen och skapa nya jobb och

arbetstillfällen. Då står all ideologisk dogmatism och

byråkratisk stelbenthet i vägen för nya möjligheter.

Då finns inte en åtgärd, utan ett batteri som var och en

kan ge sin pusselbit när det gäller att lösa sysselsätt-

ningsproblemet. Var finns det socialdemokratiska

omtänkandet?

Våren 1997 gick Folkpartiet i Gävleborg ut i en

enkät till småföretagare i länet. I enkäten ställdes

frågan om hur de såg på möjligheten att anställa nya

människor, särskilt ungdomar. Svaren var nedslående.

Man hänvisade bl.a. till de direkt småföretagarfientli-

ga följderna av de sjuklöneförändringar som drivits

igenom i riksdagen.

På samma sätt ansågs återställaren inom arbetsrät-

ten slå hårt mot just småföretagare. Av enkäten fram-

gick dock klart att nya möjligheter att anställa exem-

pelvis ungdomar skulle öppnas om t.ex. arbetsgivar-

avgiften slopades.

För att pröva effekterna av en sådan åtgärd, och i

avvaktan på generellt sänkta arbetsgivaravgifter inom

tjänstesektorn vid en borgerlig regering, föreslog jag i

en motion i höstas att en försöksverksamhet med

avskaffad arbetsgivaravgift för ungdomar skulle prö-

vas i ett hårt arbetslöshetsdrabbat län, t.ex. Gävle-

borg. Arbetsgivaravgiften skulle avskaffas för ung-

dom mellan 18 och 24 år som nyanställs.

I utskottets betänkande sade sig utskottet inte vara

främmande för geografiska och tidsmässiga försök,

men var då inte berett att tillstyrka motionen. Mot

bakgrund av den fortsatt höga ungdomsarbetslösheten

bl.a. i Gävleborg tycker jag att det vore hög tid att nu

pröva det här förslaget. Arbetslösa ungdomar har inte

råd med att det inte prövas. Varför inte göra t.ex.

Gävleborgs län till ett frilän för nya jobb för ungdo-

mar?

Herr talman! Gävleborgs län är en region med en

förhållandevis svag företagartradition. Trösklarna för

en nyföretagarvåg är därför högre än på många andra

håll. Det handlar väldigt mycket om de signaler som

statsmakterna ger människor.

Det är därför helt fel signal när regeringen föreslår

att man skall ta bort de nedsatta sociala avgifterna i

Norrlands inland. Det är inte politikerna som avgör

var nya jobb kommer att skapas i Norrlands inland.

Nya jobb är lika välkomna inom varje sektor.

Likaså bör riksdagen även fortsättningsvis be-

stämma vilka områden som skall ingå i de regional-

politiska stödområdena. Det är däremot sedan länge

dags att se över den nuvarande stödområdesindel-

ningen bl.a. mot bakgrund av de strukturellt långsikti-

ga problem som inte minst flera av kommunerna i mitt

län med åtskilliga år av tillfällig inplacering i stödom-

rådet har.

Herr talman! I måndags ordnades en hearing om

tågets framtid i Ljusdal. Snabba och tillgängliga

kommunikationer - järnvägar, vägar, flyg - är av

största betydelse för att stödja näringslivsutvecklingen

i södra Norrland och särskilt dess inland. För länets

långsiktiga utveckling är snabba och tillgängliga

kommunikationer med Uppsala, Arlanda och Stock-

holmsregionen vitala. Kortare restider till Syd-, Väst-

och Mellansverige minskar nackdelarna med det

fysiska avståndet till landets centralare regioner.

En tidigareläggning av snabbtågsanpassningen

hela vägen mellan Stockholm och Östersund vore

därför ytterst välkommen. Kortare restider innebär ett

viktigt stöd, särskilt till näringslivet i kommunerna

längs Norra stambanan. Men snabbtåg, som bara i

ilfart kör fjällturister från Stockholmsområdet till

Storlien, utan att stanna på vägen genom södra Norr-

lands inland, är inget regionalpolitiskt stöd, även om

det står så i en regionalpolitisk proposition. Det ger

inte fler jobb i Gävleborg, förmodligen ännu färre.

Det är därför viktigt att regeringen ger SJ entydigt

och långsiktigt besked om att köra snabbtåg på

sträckan och att tågen skall stanna t.ex. i Gävle, Boll-

näs, Ljusdal och Ånge, liksom också att tågen längs

Norra stambanan skall trafikera Arlandabanan. Här

finns Gävleborgsmotioner från nästan alla partier. Här

finns en utskottsreservation från Folkpartiet och Cen-

terpartiet. Det vore intressant att höra om övriga de-

battdeltagare från länet - och de är ju många i dag -

känner sig lugnade över de bristande beskeden från

kommunikationsministern här i kammaren de senaste

veckorna.

Persontrafik på tåg med god tillgänglighet är en

viktig förutsättning för många kommuners och deras

invånares framtid - inte minst där flyg inte finns som

alternativ. Förändringar av tidtabell och turtäthet är

därför en viktig uppgift, där det krävs ett nära samråd

mellan SJ och berörda kommuner. Tilltron till SJ i det

avseendet påverkas av ständiga förändringar som sker

utan tillräckligt samråd med berörda kommuner.

Vid tidtabellsomläggningen den 5 januari i år hade

t.ex. nattågsförbindelsen till Göteborg/Malmö upphört

för Bollnäs och Ljusdal, trots att nattåget fortsatte att

passera de här stationerna.

Vid ett tillfälligt sammanträffande mellan ett

kommunalråd och SJ:s generaldirektör ändrade den-

ne, alltså generaldirektören, den nya ordningen på

stående fot. Vilket beslut som var mest genomtänkt,

den nya tidtabellen eller stundens ingivelse hos gene-

raldirektören, är fortfarande inte känt.

Herr talman! Detta är bara ett exempel på att riks-

dagen måste ge mer tydliga riktlinjer för hur den

statliga servicen i landet skall organiseras. Fortsatt

centralisering av statliga myndigheter är inte den enda

lösningen på kraven på effektivitet i verksamheten -

det är bara lösningen sedd i ett perspektiv uppifrån.

Riksdagen måste klargöra att det handlar om att också

se det i ett perspektiv underifrån. Då kan tingsrätter,

skatte- och kronofogdemyndigheter och andra statliga

myndigheter, liksom polisen, få fortsätta att finnas

nära människorna.

Slutligen - kultur är också regionalpolitik. Ett le-

vande och kreativt kulturliv har på många håll i lan-

dets glesare befolkade delar visat sig vara ett viktigt

inslag i den lokala mobiliseringen. Regionalpolitiska

stödmedel måste därför kunna användas till att stödja

också den kulturella infrastrukturen, t.ex. länsmusi-

ken.

Herr talman! Jag står givetvis bakom alla reserva-

tioner från Folkpartiet men begränsar mig till att yrka

bifall till reservationerna 20, 55 och 127.