Fru talman! Vi befinner oss i en situation där en
majoritet av partierna är positiva till ett EU-
medlemskap medan folket, som vi ju skall
representera, i huvudsak är emot. Vi skall nu gå ut
i en kampanj där vi skall diskutera för- och
nackdelar. Men det finns också i riksdagen
företrädare för nej-sidan. Jag vill påpeka det,
eftersom vi har blivit uppmanade att gå ut och
övertyga folket. Möjligen är det så att folket
kommer att övertyga sina företrädare i det här
huset.
När vi nu skall gå ut i den här kampanjen är det
oerhört viktigt att vi har ett faktaunderlag som vi är
överens om. Jag har med mig Maastrichtfördraget
här. Min fråga är: Gäller detta fördrag?
Maastrichtfördraget är mycket användbart i
folkkampanjen för eller emot och faktiskt mycket
lättläst.
Jag har så en konkret fråga som gäller den
monetära unionen och det ekonomiska samarbetet.
I artikel 104 c. talas det om vad som skall göras med
de medlemsstater som har stora offentliga
underskott. Det finns en mängd punkter här. Jag
skall inte läsa upp allt, därför att det inte finns tid
för det. Men jag rekommenderar alla att läsa vad
som står skrivet under dessa punkter. Man baxnar
när man läser detta.
Gäller Maastrichtfördraget för oss om vi blir
medlemmar i unionen, eller kommer det att vara så
att det inte gäller på några punkter? Vet vi i så fall
vilka punkter det är fråga om?
Jag har hört att vi själva har sagt att vi förbehåller
oss rätten att ta ställning till om vi skall vara med
när det gäller det tredje steget. Jag har också hört
kommentarer om att man inte kan göra så -- är man
med, så är man med. Jag är väl litet för luthersk, så
jag tror på att det som är skrivet gäller.
Gäller alltså Maastrichtfördraget och då framför
allt beträffande det ekonomiska området? Gäller
det som står skrivet om banken? Gäller det som står
skrivet om vad kommissionen har rätt att göra med
länder som inte rättar till detta med offentliga
underskott?