Fru talman! Det ligger i sakens natur att det aldrig
går att göra absolut säkra kalkyler. Det kan alla f.d.
finansministrar, kandidater eller nuvarande
finansminister som är närvarande i denna kammare
intyga. Vad vi kan bedöma är hur förändringarna i
förutsättningarna för ekonomin påverkar
förutsättningarna för tillväxt. Inte minst de kalkyler
som Margareta Winberg har tagit del av i
konsekvensutredningen visar att förutsättningarna
för tillväxt förbättras högst avsevärt med ett
medlemskap, i förhållande till med ett EES-avtal.
Skillnaden blir ännu tydligare om man skulle riva
upp EES-avtalet. Då handlar det om ett recept för
en betydande ekonomisk nedgång.
När det gäller kvantifierandet skall man nog hålla
sig till illustrationen. Men låt oss ta den illustration
som gäller de beräkningar som har gjorts i
konsekvensutredningarna och som Margareta
Winberg åberopar, dvs. 0,5 % ökad tillväxt per år.
Det ger mycket pengar. På fem år ger det väl i
storleksordningen 35 miljarder. På tio år, procent
på procent, är vi säkert uppe i väl över 100
miljarder kronor i ökade tillgångar för det samlade
folkhushållet.
Sedan har Margareta Winberg och jag, hoppas jag,
olika uppfattningar om hur högt skattetryck vi skall
ha i framtiden. Men även med det moderata lägre
skattetrycket hamnar en betydande del av dessa
ytterligare tillgångar som kommer till hela
folkhushållet i den offentliga budgeten. Jag har
mycket svårt att se att det ens med uppbåd av
betydande skepsis, gränsande till illvilja, skulle gå
att få fram någon kalkyl av ett medlemskap som
med fem- eller tioårsperspektivet slutade i något
annat än ett mycket massivt plus för Sverige
samhällsekonomiskt och offentligekonomiskt.