Fru talman! Låt mig först säga till Margareta
Winberg att jag inte har några illusioner om att vi
är eniga med Socialdemokraterna om varje detalj
i den ekonomiska politiken. Jag skall inte utnyttja
detta tillfälle till att polemisera om den saken
ytterligare. Jag hoppas att vi trots allt fortfarande
är eniga om strävan att ha en låginflationspolitik,
hög tillväxt, hög sysselsättning, sanera offentliga
finanser och att ha räntor som inte är högre än vad
de är i andra europeiska länder. Detta är de
principer för den ekonomiska politiken som vi
ånyo -- det har vi redan gjort nationellt -- nu
förpliktigar oss till att följa. Sedan kan vi ha litet,
eller t.o.m. mycket, delade meningar om hur man
gör för att åstadkomma detta. Ibland kan den
populistiska frestelsen leda i väg åt olika håll.
När det gäller medlemsavgiftens storlek säger
Margareta Winberg att det rör sig om väldigt
mycket pengar. Jag skall nu bortse från det som
inträffar under de närmaste åren, då vi har fått
väsentliga reduktioner som högst avsevärt
reducerar problemet, i den mån som man ser det
som ett problem. Men när vi i slutskedet betalar
den fulla medlemsavgiften motsvarar det ungefär
1,2 % av bruttonationalprodukten. Vi har nu
offentliga utgifter som motsvarar väl över 60 % och
t.o.m. har varit över 70 % av BNP. Dessa utgifter
kommer förhoppningsvis inte att vara fullt så stora.
Vi måste ha en överensstämmelse mellan
skattetryck och utgiftstryck. Av detta framgår att
det handlar om en mycket liten del av de offentliga
utgifterna. Det är enstaka procent av de offentliga
utgifterna.
Vad får vi då tillbaka? Framför allt får vi tillbaka en
ekonomi som fungerar bättre, som ger ökad tillväxt
och som därmed ger ökade skatteintäkter. Då
bortser jag från bidrag och subsidier av olika slag,
även om de kan vara betydelsefulla inte minst för
Jämtland, för att ta ett konkret och näraliggande
exempel. Det finns inte en kalkyl som är gjord som
inte visar på plus för Sverige som samhällsekonomi
och som därmed också visar på plus för den svenska
statsbudgeten. Den svenska statsbudgeten, och
detta kan fru finansministern utveckla länge, är
ytterst beroende av att vi har tillväxt i ekonomin.
Om vi inte har tillväxt i ekonomin får vi inga
intäkter. Indirekt är det också svar på den fråga som
Margareta Winberg ställde angående
skattebortfallet. I den utsträckning som vi gör
skatteharmoniseringar gör vi det för att värna
skattebaser. Om vi inte gör skatteharmoniseringen
så försvinner skattebasen och därmed
skatteintäkter. Skatteharmoniseringens syfte är att
bibehålla skattebaserna inom landets gränser. Vi
har inte något större intresse av att driva det som
skall beskattas utomlands. Då betalas det ingen
skatt alls. Därmed är även detta ytterst någonting
som gör att vi skapar förutsättningar för sundare
offentliga finanser. Det finns ingen ekonomisk
kalkyl av medlemskap som kan göras som inte
slutar på annat än mycket betydande plus för
Sverige.