Fru talman! Den första timmen fick vi höra ganska
mycket retorik om Europasamarbetet. När vi som
parlamentariker nu får börja ställa frågor, blir
diskussionen litet mera konkret, och vi får fram litet
mer av vad avtalet egentligen innehåller.
När jag träffar våra kolleger i Europaparlamentet,
säger en del till mig så här: Vi lämnade ifrån oss
makten hemma i våra parlament och vi fick den
aldrig tillbaka när vi kom hit till
Europaparlamentet. Det är ett uttryck för det
demokratiska underskottet i det här
Europasamarbetet.
De säger att man inte får ordentligt
beslutsunderlag. Man får nöja sig med muntliga
föredragningar från tjänstemän som har berett
ärendet -- under icke offentlighet naturligtvis -- som
experter under kommissionen, som har monopol
på beredningen. Ni kommer som parlamentariker
successivt också i Sverige att upptäcka att ni dras in
i ett likadant system. Vad har ni t.ex. nu för
inflytande över beredningen och utvecklingen av
den aquis som tas inom ramen för EES-systemet?
Det pratades en del om offentlighetsprincipen här.
Jag tycker att vi har anledning att fundera litet
grand över den. Det har gång på gång försäkrats att
svensk lagstiftning om offentlighetsprincip gäller i
Sverige, och i EG gäller den som har beslutats där.
Nu säger en företrädare för det nya organet ESA i
ett anförande vid Norrbottens handelskammare att
när de skickar handlingar från ESA till
Konkurrensverket i Sverige så gäller i Sverige EU:s
offentlighetslagstiftning.
Det är alltså ett exempel på hur den information
som vi tidigare har fått är vilseledande. Naturligtvis
kommer den lagstiftning som utarbetas i EU också
i det här avseendet att påverka förhållandena hos
våra myndigheter. Det här är ett problem som
borde ha lösts på ett annat sätt än vad som nu
kommer att ske.