Fru talman! Jag kommer inte att låta lika
optimistisk som de andra. Men jag kan gratulera till
att förhandlingarna är slutförda. Jag tror säkert att
ni har gjort ett bra jobb. Jag är också övertygad om
att det finns delar av förhandlingsresultatet som är
bra. Kanske har de blivit bättre än väntat. Andra
delar kan ha blivit sämre än väntat. Hittills har inte
någon av oss sett förhandlingsresultatet. Det är
bara några få som har fått se det än så länge.
Uppgifterna finns ju inte på bordet i tillräcklig
omfattning för att vi här och nu skall kunna göra
någon helhetsbedömning.
Men för att i denna stund i kammaren vara litet
saklig är det intressant att konstatera att det som
hittills framkommit är att Sverige i förhandlingarna
inte fått några juridiskt bindande undantag på
några punkter, utom när det gäller snuset. I övrigt
handlar det om övergångsbestämmelser med nya
förhandlingar om två, tre eller fyra år och i någon
fråga om fem år.
Vi vet också att flera av de överenskommelser som
träffats under förhandlingarnas gång kan komma
att ifrågasättas av EU-domstolen. Förmodligen
kommer de att ifrågasättas när det blir anmälningar
i frågor som bl.a. Systembolagets vara eller inte
vara. Flera av de politiska överenskommelser som
är gjorda inom ramen för förhandlingarna kommer
alltså att överprövas av den europeiska unionens
domstol, och besluten kommer till syvende och sist
att fattas av de jurister som sitter där.
Men det mest intressanta är ju de frågor som över
huvud taget inte har förhandlats. De stora och
avgörande frågorna har ju inte varit uppe till
förhandling. Den första frågan gäller den
ekonomiska och monetära unionen. I den frågan
har Sveriges förhandlare inte begärt några
undantag från några delar av den ekonomiska och
monetära unionen. Det innebär att Sverige genom
att säga ja till ett medlemskap säger ja till en
gemensam valuta, en gemensam centralbank med
målsättningen inflationsbekämpning och
prisstabilitet för den ekonomiska politiken.
I dagens konjunkturläge går det helt på tvärs med
målet full sysselsättning. Detta förbinder sig
Sverige vid ett medlemskap att arbeta för, dvs.
inflationsbekämpning i stället för full
sysselsättning. Vi lyfter besluten om den
ekonomiska politiken från denna församling,
Sveriges riksdag, över till en riksbank som skall stå
fri från allt inflytande och all kontroll över
folkvalda församlingar -- en separation av
ekonomin från politiken. Frågan om inflytandet
över den ekonomiska politiken är mycket
avgörande för många människor i Sverige. Detta
har det inte förhandlats om!
Den andra stora frågan som inte varit uppe till
förhandling gäller Sveriges medverkan i den
utrikes-, säkerhets- och försvarspolitiska
gemenskapen. Förhandlarna säger helt enkelt att vi
träder in i detta och förbinder oss att medverka till
utvecklingen av en gemensam utrikes- och
säkerhetspolitik inklusive en försvarspolitik. Det
innebär för de flesta uttolkare -- utom en del
förhandlare och politiska företrädare -- att Sverige
säger upp sin alliansfrihet och träder in i ett
försvarspolitiskt och ett utrikespolitiskt samarbete
som omöjliggör en egen röst för Sverige i
utrikespolitiken. Det omöjliggör även för Sverige
att föra en annan utrikespolitik än den man
kommer överens om i ministerrådet.
Dessa två stora och avgörande frågor, nämligen
frågorna om det militära samarbetet och om vem
som skall bestämma om den ekonomiska politiken,
har inte varit uppe till förhandlingar. Dessa frågor
är de frågor som i dag bildar grunden för det
motstånd mot ett medlemskap i den europeiska
unionen som finns så rikligt företrätt i Sverige i dag,
utanför denna kammare.
Den grundläggande frågan är faktiskt inte, som
Ingvar Carlsson sade -- om jag inte missminner
mig -- om vi skall delta eller inte. Nej, den
grundläggande frågan är: På vilka villkor skall
Sverige i framtiden samarbeta med de 12
västeuropeiska länder som i dag utgör unionen?
Vänsterpartiets inställning är att grunden för vårt
samarbete skall vara nationell suveränitet,
självbestämmanderätt, i förhållande till unionens
medlemsländer och övriga europeiska länder samt
i förhållande till de andra länder, makter och pakter
som finns i världen i övrigt. Ett nationellt
självbestämmande som grund i det internationella,
nödvändiga, samarbetet möjliggör en röst också för
små länder, i stället för att de enbart skall behöva
rätta sig efter stormakterna. Vår position innebär
ett ja till en utvidgad demokrati och ett
självbestämmande.
(Applåder)