Fru talman! Som jag sade i mitt inledande
anförande tillhör offentlighetsprincipen en av de
frågor som jag räknar med kommer upp i samband
med institutionsfrågan, förmodligen nästa vecka.
Vi har redan tagit upp offentlighetsprincipen i ett
sammanhang. Det var när förhandlingarna
inleddes, då jag avgav en deklaration av
innebörden att offentlighetsprincipen -- och för den
delen även meddelarskyddet -- är en omistlig del av
vårt politiska och kulturella arv. Det vi funderar
över och diskuterar är just att i en eller annan form
upprepa den typen av förklaring på ett sådant sätt --
detta är viktigt, och Ingela Mårtensson var inne på
det -- att det inte därmed uppstår någon
kontraktuell förbindelse av något slag med den
europeiska unionen.
En sak är given, den politik man för när det gäller
offentlighetsprincipen och meddelarskyddet är
varje deltagande lands egen sak. Det finns olika
regler och bestämmelser på det här området i olika
länder. Vi skall inte, lika litet som något annat land,
binda upp oss gentemot EU på ett sådant sätt att
exempelvis EU-domstolen skulle kunna tolka våra
bestämmelser i detta hänseende. Detta är en
nationell fråga och skall så förbli.