Fru talman! Jag kommer alltid att minnas den
välkomsthälsning i ord och applåder som
företrädare för den europeiska unionen riktade till
vår förhandlingsdelegation när vi efter långa
nattmanglingar kunde konstatera att vi nått en
överenskommelse.
Den hälsningen präglades av en uppriktig glädje
och värme, som så klart visade att Sverige är
välkommet som medlem i den europeiska unionen.
Det fanns ett klart uttryck för att man hoppades att
Sverige, genom att snart komma in i EU-kretsen,
skulle bli del av den europeiska familjen.
Fru talman! Jag har i olika sammanhang varit med
i förhandlingar om EEC, EG och EU under loppet
av 25 år. Den första gången, under
frihandelsförhandlingarna 1970--1972, var jag
portföljbärare åt den dåvarande chefsförhandlaren
Sverker Åström. Den andra gången var jag
chefsförhandlare under EEC-förhandlingarna,
förhandlingar som ledde fram till ett avtal år 1991.
Nu, den senaste gången, handlade min medverkan
om medlemskap i EU.
Alla gånger har jag känt den härliga
tillfredsställelse som man känner efter att ha lyckats
nå fram till en allomfattande överenskommelse
efter långvariga förhandlingar. Ändå tyckte jag att
det jämfört med tidigare tillfällen förelåg en
skillnad i går.
Tidigare har det mer handlat om en förhandling
med en motpart. Det har varit fråga om ett
samarbete med andra parter. Denna gång handlade
förhandlingarna mer om att delta som likställd och
på likvärdiga villkor i ett brett internationellt
samarbete. Det kändes!
Fru talman! Efter ett års förhandlingar har vi nått
en uppgörelse om ett avtal med EU. När
förhandlingarna inleddes i februari 1993 var det
många som hävdade att vår tidtabell var alltför
optimistisk. Visst är det så, att det inte finns några
garantier i någon förhandling, i synnerhet inte om
man i alla lägen skulle ställa sakfrågorna i fokus,
vilket vi var helt inställda på. Visst visste vi att det
skulle bli tufft. Ett år är en kort tid och
förhandlingarna har varit omfattande, i synnerhet
som de omfattat alla delar av alla fördrag som det
europeiska samarbetet bygger på. Vi har gått
igenom rättsakt för rättsakt.
Nu har vi trots allt kunnat hålla tidsplanen. Det är
en tidsplan som vi och EU-länderna haft
gemensamt. Det är resultatet av ett målmedvetet
arbete från alla inblandade länders sida och av inte
minst en stark politisk vilja.
Ibland har den bild som tecknats av
förhandlingarna och förhandlingsledningen
kommit att fokuseras på förhandlingsledningen.
Det vet jag, men ni förstår säkert att den bilden i
grunden är felaktig. Utan de fantastiska och mycket
engagerade insatser och det enorma lagarbete som
har gjorts av ett stort antal människor som har varit
inblandade i förhandlingarna -- det må gälla
regering och riksdag, departement och
myndigheter, vår Brysseldelegation eller andra
utlandsmyndigheter -- hade vi i dag inte varit där vi
är. Det tack som har riktats till mig och vår
förhandlingsdelegation tillkommer var och en som
har varit inblandad i dessa förhandlingar. Och jag
vill framföra ett tack på mina egna och deras
vägnar.
I det sammanhanget vill jag också säga att den
breda politiska enighet som har funnits bakom
förhandlarna under hela förhandlingarna fram till
dess att de avslutades har varit en stor styrka och
verksamt bidragit till ett bra förhandlingsresultat.
Fru talman! Statsministern sade i sitt anförande att
detta är det viktigaste avtal som Sverige har uppnått
under detta århundrade. Jag håller med om det.
Eftersom jag vid tidigare informationer har
redogjort för de resultat som Sverige har uppnått i
förhandlingarna, skall jag här inskränka mig till att
i allra största korthet redovisa de viktigaste
elementen.
När det gäller regionalpolitiken nådde vi i
slutförhandlingarna -- och jag begränsar mig till
dessa -- överenskommelser som avspeglar svenska
priorioteringar och möjliggör en fortsatt aktiv
regionalpolitik. Dessutom har vi tillförsäkrat oss ett
rejält tillskott från EU:s strukturfonder på 2,4
miljarder per år. Det ger möjligheter till förstärkta
insatser i särskilt utsatta områden.
När det gäller jordbruk och fiske innebär
överenskommelsen att Sverige fullt ut skall
medverka i den gemensamma jordbrukspolitiken.
Detta är en klar fördel, därför att svenskt jordbruk
och svensk livsmedelsindustri är
konkurrenskraftiga på den europeiska marknaden.
När det gäller skyddet mot salmonella har Sverige
fått igenom sina krav på skydd av livsmedel för att
därmed förhindra att livsmedel, foder och levande
djur förs in i landet är salmonellasmittade. Över
huvud taget gäller att de överenskommelser som
har nåtts på olika områden innebär att vi har fått
genomslag för vad som har varit en grundlinje,
nämligen inga sänkta normer och att den fria
rörligheten självfallet inte får innebära en fri
rörlighet för sjukdomar.
När det gäller resandebestämmelser får Sverige
även i fortsättningen ha särskilda regler för införsel
av sprit, vin och tobak. En översyn förutses 1996,
men ändringar förutsätter i grunden enhällighet.
När det gäller fritidsfastigheter har Sverige fått
igenom en femårig övergångsordning för
nuvarande lagstiftning. Den syftar till att förhindra
överexploatering av särskilt utsatta områden. Till
detta fogas dessutom en särskild deklaration i
vilken det konstateras att EU:s regelverk inte
hindrar enskilda medlemsländer att av miljö- och
planeringsskäl vidta icke diskriminerande åtgärder.
När det gäller budgetbidraget har vi åstadkommit
en infasning av vårt bidrag över fyra år, och det är
en reduktion av kostnaderna med nästan 10
miljarder. Det innebär framför allt att
nettokostnaderna för de första två åren kommer att
vara mycket begränsade, sett från
samhällsekonomisk synpunkt.
Fru talman! Nu återstår två frågor. Den första
gäller institutionerna. Hur många röster i
ministerrådet skall Sverige ha? Hur många platser
i Europaparlamentet? I det sammanhanget blir det
också aktuellt att behandla offentlighetsprincipen.
Den andra frågan handlar om att avsluta kapitlet
om EMU, där EU för närvarande har interna
problem som lägger hinder i vägen.
Dessutom återstår det att slutföra arbetet med de
olika legala texterna för att på så sätt kunna
överlämna avtalet till Europaparlamentet för
godkännande samt till riksdagar och parlament för
ratificering.
Nu har också de andra ländrna gått i mål. Det gäller
Finland, Österrike och inom den närmaste tiden
kan vi räkna med att detta också kommer att gälla
Norge. Låt mig säga att samarbetet mellan
kandidatländerna har varit av mycket stort värde i
det här sammanhanget, och det gäller inte minst det
nordiska samarbetet. Jag vill hävda att det nordiska
samarbetet aldrig tidigare har varit så intensivt som
just under de nuvarande förhandlingarna. Ett
medlemskap för de nordiska länderna öppnar
vägen för ett fördjupat nordiskt samarbete.
Fru talman! Nu har förhandlingarna nått sitt slut.
Tiden har kommit för att lyfta blicken till de stora
frågorna. Vi har tillsammans med EG-länderna
arbetat fram ett avtal i en anda som har präglats,
inte av antagonism, inte av att två parter har stått
mot varandra utan av att man gemensamt sökt lösa
problem av gemensamt intresse, och man har tagit
särkild hänsyn till våra speciella problem. Denna
anda har präglat förhandlingarna.
Nu kan vi lyfta blicken och tillsammans med de
andra EU-länderna fundera över de stora frågorna.
Vi kan fundera över vad ett EU-medlemskap
betyder för Sverige, vad det betyder för jobben och
välfärden, för freden och säkerheten i Europa, för
möjligheterna att med gemensamma krafter möta
gemensamma problem, när det gäller ekonomiska,
sociala och politiska områden, när det gäller
miljöproblem, när det gäller knarket och
internationell brottslighet, när det gäller
flyktingfrågor -- för att bara nämna några exempel.
Inte minst kan vi fundera över vad ett medlemskap
i EU betyder för möjligheterna att påverka vår
europeiska omvärld och därmed också vår egen
utveckling.
Fru talman! Låt oss aldrig glömma grundtanken, att
genom ett närmare samarbete mellan Europas
länder och folk trygga freden och friheten i vår del
av världen. En av Europasamarbetets fäder -- och
det var Jean Monnet -- sade en gång att vi bygger
inte koalitioner mellan stater utan vi förenar
människor. Det är detta som det ytterst handlar
om.
(Applåder)