Fru talman! Vi har framför oss ett betänkande som
handlar om mycket. Precis som Maggi Mikaelsson
sade hade det kanske varit lämpligt att dela upp debat-
ten.
Jag tänker börja med fisket och säga att det vi i
våra motioner framför allt har skrivit om handlar om
laxfisket. Den frågan har diskuterats mycket i den här
kammaren.
Sverige bedriver i dag laxfiske ute i Östersjön på
uppväxtplatserna trots att all kunskap säger att det
inte är så man skall bedriva ett långsiktigt ekologiskt
hållbart fiske. Här sker alltså ett fiske när fisken är
liten. Man använder dieselolja på båtarna för att ta
den i land i stället för att vänta tills laxen har vuxit
klart och själv går upp till kusten där man kan ta upp
den. Då får man större fiskar, och man slipper vara
ute till havs och använda mycket dieselolja. Det vi
framför allt kan göra är att bedriva ett fiske på den
odlade laxen, inte som i dag på ett blandat bestånd
och framför allt på den vilda laxen, som i dag utgör
7-10 % av den totala laxförekomsten och som riske-
rar att försvinna.
Det här är mycket allvarligt, men jag kan ändå se
en viss ljusning i det mörka läget därför att det börjar
finnas en större acceptans i riksdagen i dag för att vi
måste ändra laxfisket. Vi kan se att alltmer av fisket
flyttas upp till kusten, vilket är mycket positivt, efter-
som man där bara kan fiska odlad lax, inte den vilda.
Det börjar finnas en liten acceptans för att man kriti-
serar drivgarnsfisket. Sverige har drivit en fråga som
är mycket märklig. Sverige har nämligen, trots den
FN-konvention från 1991 som säger att man inte skall
ha längre än 2 ½ kilometer drivgarn, ändå drivit på
och fått ett undantag för Östersjön. Det innebär att vi
kan ha 21 kilometer drivgarn per båt. I FN-
konventionen sägs att man kan acceptera detta om de
långa drivgarnen inte utgör ett ekologiskt hot. Men
det gör de i Östersjön. Dels hotar de naturligtvis den
vilda laxen eftersom fisket sker på uppväxtområdena
på ett blandat bestånd, dels vet vi att vi har tumlaren i
Östersjön som är ekologiskt unik här och som fastnar
i drivgarnen.
Vi hade på gång en bra skrivning i utskottet. Ty-
värr försvagades den vid det senaste utskottssamman-
trädet, men det känns ändå som att det börjar finnas
en liten öppning i den här frågan. Är det något land
som skall driva det här i EU är det Sverige, eftersom
det är vi som har sett till att vi fått det olyckliga un-
dantaget. Egentligen borde FN-resolutionen också
gälla Östersjön. Det skulle innebära att det blir väldigt
svårt att få lönsamhet på fisket ute i Östersjön på det
fria vattnet på blandade bestånd. Det skulle alltså
innebära att fisket hamnade där det skall vara, nämli-
gen ut efter kusten där det kan bedrivas utan att hota
den vilda laxen. Att vi behöver ett fiske på den odlade
laxen är vi helt överens om. Den odlade laxen har
många ekologiska fördelar framför den vilda, t.ex.
kan man behandla dess yngel med tiamin, vilket gör
att den inte samma utsträckning som den vilda faller
offer för miljösjukdomen M 74 som drabbar laxyngel
och som beror på någon miljöfaktor, vad vet man inte
än.
Vi kommer säkert att återkomma till diskussionen
om den vilda laxen. Här kan man verkligen visa att
man menar allvar med ekologisk hållbarhet. Här finns
det möjlighet för Sveriges regering att gå från ord till
handling, och det är bråttom. Alla de rådgivande
organ som finns både i Fiskerikommissionen och i EU
har entydigt sagt att man måste upphöra med fisket på
blandade bestånd. Skam till sägandes är det väldigt få
länder som bedriver ett fiske på blandade bestånd på
uppväxtområdena. Här har Sverige stor anledning att
tänka om.
När det gäller jordbruket hanteras även här en stor
mängd frågor i betänkandet. Jag kommer inte att
kunna hinna gå in på allt, utan en del kommer jag att
ta upp i anförandet under nästa avsnitt som handlar
om budgeten. En del skall jag försöka hinna med.
Sverige ansöker nu om pengar till ett nytt REKO-
stöd, resurshushållande konventionellt lantbruk. Det
är ett mycket viktigt stöd. Vi hade gärna sett att det
hade kommit direkt när vi kom med i EU. Det fanns
ett förslag i den SOU som föregick miljöstöden, ett
förslag som var mycket bra och som hade gjort att vi
hade fått ett resurshushållande jordbruk. Vi hade känt
att vi hade tagit ett steg åt rätt håll. Tyvärr blev det
inte så, utan förslaget avslogs. Det förslag som nu
ligger på riksdagens bord anser vi däremot är dåligt.
Vi kan inte på något sätt se att förslaget skulle leda till
ett resurshushållande jordbruk, utan vi ser det snarare
som ett allmänt stöd till alla jordbrukare som har
giftsprutor. Det är nämligen förutsättningen för att
man skall kunna få det miljöstödet. Det kan bara ges
till det konventionella giftjordbruket. En jordbrukare
med ekologiskt jordbruk kan aldrig söka det stödet.
Det är alltså ett mycket märkligt stöd. Det innebär att
man skall veta hur man hanterar sin sprututrustning.
Svenska lantbrukare slår sig ofta för bröstet och sä-
ger: Vi är på väg mot ett hållbart lantbruk. Då känns
det mycket märkligt att man helt plötsligt skall ha
betalt för att veta hur man hanterar giftsprutan. Man
tycker att sådant borde varje lantbrukare i Sverige
kunna i dag. Man skall gå kurser för att lära sig det
här. Man skall ha samtliga bekämpningsmedel inlåsta
i ett säkert utrymme. Man skall se till att icke längre
godkända bekämpningsmedel destrueras. Man skall
ha kunskap för att få använda bekämpningsmedel
klass 2 L.
Det här känns som krav på någonting som jag
faktiskt trodde att varje lantbrukare i Sverige kunde.
Om jag var lantbrukare och läste det här skulle jag
tycka att det går min ära för när. Vad är detta? Inte
kan väl riksdagen tro att vi inte kan det här? Uppen-
barligen är det här någonting som Centerpartiet och
Socialdemokraterna har förhandlat fram, och jag
förmodar att LRF också varit med på ett hörn och
tittat på det, eftersom man t.o.m. i annonser skryter
med att man har direktkontakt med regeringen.
Vi kan inte stödja det här förslaget. Det är alltså
295 miljoner som skall gå till det. Vi kommer att i
vårt budgetförslag ta bort de pengarna. Vi yrkar av-
slag på det stödet eftersom vi inte på något sätt kan se
att det är resurshushållande. Dessutom kan man kon-
statera att det finns även andra pengar i budgeten, 2
miljoner, för att funktionstesta giftsprutor. Samtidigt
vet vi alla att giftjordbruket inte kan få fortgå. Det är
en återvändsgränd. Till skillnad från moderaterna är
jag övertygad om att det finns en framtid efter detta
och att det finns en utveckling av ny teknik även inom
jordbrukssektorn.
Naturligtvis är det inte så att vi har nått ett slags
optimalt tillstånd just nu och att det inte kommer att
ske förändringar i framtiden. Naturligtvis kommer
även det som i dag anses som självklart att kritiseras
hårt i morgon - framför allt eftersom mycket av det
som människan gör i dag orsakar så mycket mil-
jöproblem som kommande generationer får ta hand
om. Vi anser alltså att det här REKO-stödet inte skall
tas fram. Vi yrkar avslag i den frågan.
Vi har också en motion som handlar om lantraser.
Vi menar att det är viktigt att behålla den biologiska
mångfalden i jordbruket. Här är det viktigt att bevara
de gamla lantraserna. I dag får man stöd för idisslare
- inget annat. Samtidigt får hästar, höns, ankor, gäss,
kaniner osv. inte stöd. Det gäller också t.ex. grisar.
Nu föreslår man att finullsfåret och Linderödssvinet
skall få stöd.
Men det märkliga är att i det som sändes till Brys-
sel, yrkade man också att hästarna skulle få detta;
ardennerhäst, nordsvensk brukshäst och russ. För
detta finns det pengar anslagna. Totalt handlar det om
7 miljoner kronor, dvs. en ökning med 3 miljoner.
När proppen kommer har hästarna försvunnit.
Menar man allvar med att man skall bevara lantra-
serna, så menar vi att alla skall djur bevaras. Då är
naturligtvis de gener som finns hos hönan lika viktiga
som de gener som finns hos korna. Då måste samtliga
de hotade gamla lantraser vi har ges stöd. Det kan
antingen ges per djurenhet eller till genbanksbesätt-
ning. Men att stöd skall utgå till samtliga tycker vi är
en självklarhet om man verkligen menar allvar med
att det här är viktigt att bevara.
Hästarna har alltså diskuterats mycket, och det är
beklämmande att de har försvunnit i dag. Jag vet inte
riktigt hur man har tänkt sig att använda de pengar
som man har ansökt om.
Vi kan också se att det behövs stöd till föreningar-
na. De gör ett mycket bra jobb i dag. Det utgår en del
stöd, men inte till själva bevarandearbetet. Det är
förvånande att vi i Miljöpartiet inte har fått stöd för de
här motionerna eftersom det finns andra partier som
tidigare har sagt sig vara intresserade av detta. Men
det här kanske också är en uppgörelse som jag inte
riktigt vet hur den ser ut i slutändan. Nu finns det en
reservation att stödja för dem som anser att hästarna
skall ha stöd.
Det finns all anledning att oroa sig för framtiden.
Vi kan se att EU håller på att se över de bekämp-
ningsmedel som finns. Det finns en stor risk att för-
bjudna bekämpningsmedel kommer att bli tillåtna
igen. Bland de tre som just nu testas märks särskild
två, med beteckningarna aldicarb och paraquat. Det
ena har varit förbjudet sedan 1991, det andra sedan
1983. Båda föreslås bli godkända. Det innebär att vi
kan få tillbaka många av de bekämpningsmedel som
vi tidigare har haft och som vi i dag börjar finna i vårt
dricksvatten. Det är naturligtvis fullständigt oaccepta-
belt.
Vi anser att från Miljöpartiets sida att det här
skulle innebära att vi börjar ta de steg tillbaka när det
gäller miljön som vi inte vill se. Vi menar att Sverige
skall vara konsekvent här. Vi skall säga: Finns det
någon miljögaranti värd namnet så skall vi kunna
fortsätta att förbjuda de här medlen.
Aldicarb var ett medel som förbjöds på grund av
hög akut giftighet. Det var ett jorddesinfektionsmedel.
Paraquat var ett ogräsmedel som var så giftigt att man
ansåg att ingen människa skulle hantera det. Ändå
föreslås de bli godkända.
I det här betänkandet talas det mycket om ekolo-
gisk hållbarhet. Vi menar att det jordbruk vi har i dag
inte är ett optimalt jordbruk. I begreppet ekologisk
hållbarhet måste det också finnas en möjlighet för ett
framtida jordbruk. Därför har vi föreslagit att man
faktiskt skall titta på en avvecklingsplan för det kon-
ventionella lantbruket, dvs. för giftjordbruket. Och vi
gör det inte utifrån annat än kunskap.
Tittar vi på vad som händer i det svenska lantbru-
ket i dag, ser vi att de bekämpningsmedel som an-
vänds, framför allt insektsbekämpningsmedel och
ogräsbekämpningsmedel, totalt slår sönder den bio-
logiska mångfald vi har haft i det öppna jordbruk-
slandskapet. Den tysta vår som Rachel Carson skrev
om på 60-talet - det handlade om DDT-preparaten -
är här nu. Den nedgång som vi har nu när det gäller
de arter som finns i jordbrukslandskapet är mycket
större än den som Rachel Carson beskrev.
Det är svårt att titta på alla insekter och göra såda-
na studier, men det är lätt att titta på dem som lever på
insekter, alltså fåglar. Där kan vi se att tofsvipa har
gått ned med 48 %. Sånglärka har gått ned med 27 %.
Ladusvala har minskat med 38 %. Stare har minskat
med 46 %.
I England har man gjort en studie som verkligen
tittar specifikt på jordbrukslandskapet. I den kan vi se
att siffrorna är lika höga. Där vet man också när det
här börjar. Det börjar när vi får de här nya bekämp-
ningsmedlen, de som brukar kallas för lågdospreparat
men som borde kallas för höggiftspreparat. De slår
faktiskt ut de ogräs och insekter som de här fåglarna
lever på. Jag menar att man inte kan prata om ett
långsiktigt hållbart lantbruk om vi håller på att skapa
en odlingsöken. Det är inte långsiktigt hållbart, för i
den långsiktiga hållbarheten måste också ingå att den
biologiska mångfalden inte slås ut.
Jag kommer som Maggi Mikaelsson att be att få
några minuter av mitt nästa anförande till det här
anförandet. Vi hanterar frågorna på de sättet.
Vi menar alltså att det som måste göras är att läg-
ga om det konventionella lantbruket till ett ekologisk
lantbruk. Är det då möjligt? Ja, det är de faktiskt. Vi
kan se att det i den miljöbalk som kommer att komma
står att man skall använda bästa möjliga teknik. Och
det finns en ekologisk teknik framtagen. Här har det
skett en stor utveckling de sista åren. De försök som
har gjorts på flera lantbruksskolor, bl.a. Öjebyn utan-
för Piteå, visar att det inte bara går att återskapa den
biologiska mångfald som vi har förlorat. Det är fak-
tiskt också lönsammare i dag att odla ekologiskt än att
odla konventionellt.
Tekniken är framtagen. Det handlar inte alls om
att gå tillbaka till det jordbruk som vi hade i början av
1900-talet eller slutet av 1800-talet. Här har man lärt
sig mer. Det är det som är det intressanta med teknik
och utveckling; man kan lära sig nya saker. Uppen-
barligen existerar inte sådana möjligheter i modera-
ternas värld, men i verkligheten är det så.
På Öjebyn mjölkar de kor som är ekologiskt håll-
na mer än de kor som får produkter från giftjordbru-
ket. Den minskning i spannmålsskördar som man
hade räknat med skulle bli 20 % blev i stället 7 %.
Men eftersom man inte har utgifter för bekämpnings-
medel och handelsgödsel, och eftersom man har
ekostödet och får ett mervärde för produkten, är det
mer lönsamt att odla ekologiskt.
Det är intressant att se på många av dem som i dag
går över till ekologisk odling. De gör det naturligtvis
av ett intresse. De känner att det är fel att hantera
gifter på det sätt som man har gjort under många år.
Det är fel att producera mat som innehåller små
mängder av bekämpningsmedel. Men när man också
upptäcker att det finns en stor efterfrågan, större än
vad marknaden kan mätta i dag, går man över till
detta. Då kan man se att man både får glädjen att
slippa hantera gifterna, och ett mer lönsamt jordbruk.
När nu de här möjligheterna existerar, är det ju
konstigt om vi i Sverige inte skall välja den bästa
möjliga tekniken. Den är möjlig. Den är ekonomiskt
lönsammast. Den gör att vi slipper slå ut den biolo-
giska mångfalden och få restsubstanser i jordbruket.
Vi menar alltså allvar med det här. Vi menar att de
procenttal som man laborerar med här, och som inne-
bär att vi skall gå litet långsamt fram, egentligen är för
små. Det finns möjligheter i dag. Låt oss utnyttja dem.
Vi har också i en motion talat om att vi anser att
gentekniken inte hör hemma i det här lantbruket.
Gentekniken som den utvecklas nu är anpassad till
kemikaliejordbruket. Man ser till att grödor är resis-
tenta mot Roundup, ett bekämpningsmedel som fak-
tiskt börjar ifrågasättas mycket, framför allt i Dan-
mark. Där kan man se att man hittar mycket restsub-
stanser i vatten. Det bryts inte alls ned på det sätt som
sägs. Det lagras betydlig längre i jorden. Framför allt
slår det ut den biologiska mångfald vi just talade om.
Jag skulle önska att vi var fler som verkligen tog
de här varningssignalerna på allvar. Hade vi haft en
minister här hade jag velat ställa två frågor till den
ministern. Jag får väl göra det till Sinikka Bohlin i
dag. Hur tänker regeringen hantera det faktum att det
jordbruk vi i dag har gör att den biologiska mångfal-
den så drastiskt minskar? Hur ser den strategi ut som
skall göra att vi kan stoppa den här utvecklingen? Den
andra frågan är: Hur tänker sig regeringen att driva
fiskefrågorna i framtiden? Kommer man att börja
driva att vi bara skall fiska med 2 ½ kilometer driv-
garn i Östersjön?
Det är några av de frågor som jag skulle vilja ha
svar på. Mycket av det som vi har diskuterat här
kommer också upp i nästa debatt. För tids vinnande
kommer jag att yrka bifall till reservationerna 19, 24,
26 och 33. Men vi står naturligtvis bakom samtliga de
reservationer som Miljöpartiet har skrivit under. Det
är inte heller säkert att jag kommer att begära votering
i fråga om samtliga de här reservationerna.