Fru talman! I den här debatten skall vi behandla
två ganska olika områden, nämligen frågan om ett
hållbart fiske och frågan om ett hållbart jordbruk. Det
finns visserligen likheter; det handlar t.ex. om mat
och om hur vi hushållar med naturresurser. Men jag är
överens med Ingvar Eriksson om att vi skulle ha delat
upp debatten i två olika debatter, så att det hade blivit
en ordentlig diskussion både om fiskefrågorna och om
jordbruksfrågorna. Egentligen förstår jag inte riktigt
nu varför jag inte drev den frågan hårdare när den var
uppe i utskottet. Jag beklagar att debatten inte delades
upp. I andra utskott har man ju delat upp debatten i
olika avsnitt.
Jag kommer att koncentrera mig en hel del på fis-
kefrågorna i den här delen av debatten. Jag kommer
kanske inte att klara tidsmarginalen, men jag lovar att
i så fall ge tillbaka den i nästa debatt.
Fisk och fiske har stor betydelse för global livs-
medelsförsörjning. 20 miljoner människor får sin
utkomst av fiske, och i många länder är det den domi-
nerande näringen. Fisk och andra livsmedel från havet
står för en stor del av proteinintaget i världen. Därför
är det viktigt att nyttjandet av denna naturresurs sker
på ett ekologiskt hållbart sätt. Så är det inte i dag. I
dag tar man ut mer fisk än tillväxten ger. Det går
förstås inte i längden. Det finns många orsaker till
detta; man har fått allt effektivare fiskemetoder, man
har ett alltmer storskaligt fiske, man har en överka-
pacitet av fiskefartyg i förhållande till vad som är
möjligt att ta ut osv.
En annan orsak är miljöförstöring. Miljöförore-
ningar som sprids till haven och förstörda livsmiljöer
vid havskusterna bidrar till att åtskilliga miljoner ton
ätbar fisk går förlorad varje år. Detta får i sin tur
väldigt dramatiska effekter för de människor som
lever av fiske. Det gäller vattenregleringar, damm-
byggnationer och utdikningar av vattenområden m.m.
Listan kan göras lång på de hot som finns och som har
lett till en minskad fiskproduktion i världshaven i dag.
Detta gör också att det behövs en svensk strategi
för den gemensamma fiskeripolitiken. På samma sätt
som Sverige är en del av EU:s jordbrukspolitik är
Sverige en del av EU:s fiskeripolitik. Det första yr-
kandet i Vänsterpartiets motion om ett hållbart fiske
handlar om detta. Vänsterpartiet tycker att det är bra
att regeringen i propositionen, och även utskottet,
aviserar en ambition om ett miljömål i den gemen-
samma fiskeripolitiken. Det behövs också en helhets-
syn på samma sätt som för jordbrukets område.
En översyn av fiskeripolitiken skall göras år 2002.
Därför finns det ännu tid för regeringen att återkom-
ma med ett förslag till en svensk strategi för en ge-
mensam fiskeripolitik. Det bör vara självklart att
målet för den är ett ekologiskt hållbart fiske. I dag
finns styrmedel i form av TAC-kvoter, tekniska åtgär-
der, dimensionering av fiskeflottan osv.
Det Vänsterpartiet tycker är viktigt i en svensk
strategi är att utveckla det kustnära fisket på bekost-
nad av den storhavsbaserade fiskeflottan. Man skall
skapa bättre förutsättningar för det småskaliga fisket
vilket också skulle gynna många av de människor som
lever av fiske. Vänsterpartiet tycker inte att det är
riktigt att man bara baserar fördelningsnycklarna på
vad man traditionellt har fiskat i de olika länderna.
Fördelningen bör i stället göras utifrån en bedömning
av varje enskild nations behov. Man bör ställa krav på
att återskapa fiske inom de egna kustområdena. Man
bör titta på sambandet mellan näringsläckage och
vattnets ekosystem, som är särskilt viktigt.
Utskottsmajoriteten har ett väldigt konstigt motiv
för att avslå yrkandet. På s. 18 i betänkandet skriver
man: Å ena sidan krävs det ytterligare överväganden
för att Sverige skall kunna presentera en genomtänkt
strategi inför den översyn som skall ske år 2002. Å
andra sidan är det svårt att bedöma om den löpande
information som utskottet kan få skall kompletteras
med en särskild redovisning från regeringens sida.
Jag skulle vilja ställa en fråga till Sinikka Bohlin,
som företräder utskottsmajoriteten i dag. Varför är det
inte viktigt med en svensk strategi för fisket när det är
viktigt för jordbruket?
En annan sak som vi har tagit upp i vår motion är
det problem som dumpade och borttappade fiskered-
skap skapar. Det är ju känt att vanliga fiskgarn och
andra redskap fortsätter att fiska om man tappar dem i
havet. Det kallas för spökfiske, dvs. när näten finns
kvar i havet. Detta är ett stort problem, det skadar
fisken och annat. Därför tycker vi att man bör förbju-
da dumpning av fiskeredskap. Man borde också utre-
da hur stort detta problem är i svenska fiskevatten och
vilket ansvar producenterna har.
I dagens fiske går mycket fisk till spillo, dels be-
roende på att fiskemetoderna inte är tillräckligt selek-
tiva, dels beroende på att fisk och fiskrens dumpas
över bord. När det gäller Östersjön, som är ett hotat
hav, finns det risk för att dumpningen av fiskrens
bidrar till att öka koncentrationen av miljögifter. Teo-
retiskt sett skulle ett förbud att dumpa fiskrens från
t.ex. torsk, som ju lagrar klororganiska föreningar i
inälvorna, kunna användas för att minska miljögifter-
na i Östersjön. Det borde man också studera litet mer
noggrant.
Ett annat område som vi har lyft fram i en särskild
motion och som inte berörs i regeringens proposition
är vattenbruket. Jag tycker att det är ganska oroande
att man både från svensk sida och inom EU har för
avsikt att satsa mycket aktivt på att främja investe-
ringar i kommersiell odling av fisk, kräftdjur och
blötdjur. Det är oroande eftersom vattenbruk i den
form som det bedrivs i dag medför många mil-
jöproblem som inte är lösta. Man kan inte säga att
vattenbruket i dag är ekologiskt hållbart. Det finns
många exempel på negativ miljöpåverkan, både på
den fysiska miljön och på olika fiskarter. Man använ-
der kemikalier och antibiotika i en mängd som jag
inte visste att man gjorde förrän jag började studera
den här frågan. Riskerna med detta är inte klarlagda.
Spridning av sjukdomar, främmande arter och upp-
komsten av vilda hybrider är inte heller tillräckligt
kända.
I ett internationellt perspektiv utgör också vatten-
bruket ett hot mot de ekologiska systemen. I dag be-
räknar man att vattenbruket utgör 25 % av de globala
fiskfångsterna år 2000. Det är alltså ganska mycket.
Det betyder att stora områden som i dag utgör barn-
kammare och uppväxtområden för havets fisk skövlas
för bl.a. produktion av fisk i olika typer av vatten-
bruk. Ett exempel är de s.k. tigerräkorna. Jag skulle
vilja uppmana kammarens ledamöter och de som läser
protokollet från denna debatt att sluta äta tigerräkor,
eller åtminstone äta mindre av dem. Tigerräkor pro-
duceras oftast i Asien och importeras till Sverige.
Odlingen av tigerräkor har blivit ett av de allvarligas-
te hoten mot jordens kvarvarande mangroveträsk, och
mangroveträsken är mycket viktiga som uppväxtom-
råden för många av de arter som finns i haven. Det
mesta av tigerräkorna går på export till i-länderna.
Men vi kan faktiskt välja andra alternativ, vilket
skulle göra att vi bidrar till att inte slå ut förutsätt-
ningarna för de fiskare som lever av fiske i dessa
områden.
Sverige har mycket vatten, och rätt använt kan
vattenbruk bli en framtidsnäring också. Men än så
länge är detta inte någon stor verksamhet i Sverige.
Sverige har utarbetat en strukturplan i vilken det
sägs att Sverige har unika möjligheter att utveckla
vattenbruk i olika former. Man föreslår en ökad sats-
ning på odling av regnbågslax i såväl insjöar som hav.
Man vill bredda verksamheten för vattenbruk till nya
arter. Detta tycker jag är oroande, eftersom vi i dag
inte har någon bra kontroll över de problem som
vattenbruket orsakar.
Rent generellt kan man säga att vattenbruk där fo-
der tillförs ger en negativ miljöpåverkan. Förorening-
arna består i huvudsak av tillförsel av fosfor, kväve
och organiskt material. Det är ämnen som bidrar till
övergödning av sjöar och vattendrag. Men så enkelt är
det inte heller. I vissa vatten kan de ha motsatt effekt.
De kan faktiskt bidra till att förbättra vattentillståndet.
Det som kanske är ett större problem är använd-
ningen av kemikalier och antibiotika. Jag visste inte
att man använder så många olika slag av kemikalier
och antibiotika i fiskodlingar. Man använder kemika-
lier bl.a. för att förbättra vattenkvalitet, för att kontrol-
lera vegetationen, för att impregnera, för att desinfice-
ra, för att skölja och för att bedöva fisk. Formalin är
ett vanligt medel. Malakitgrönoxalat är ett annat me-
del som man använder. Det är förbjudeti USA, efter-
som man misstänker att det kan skada foster, men det
används ändå i Sverige, eftersom det är svårt att hitta
ersättningar. Klorbutol, benzokain och metokain an-
vänds mycket. Dessa ämnen kan spåras i fisken flera
veckor efter behandlingen. Kopparpreparat används
för att minska påväxt av alger och annat på kassarna.
Det är i dag okänt vilka effekter detta har på flora och
fauna. Man vet inte heller hur stor omfattning det har.
Uppskattningar har gjorts av att det för sju-åtta år
sedan användes 20-25 ton formalin och 74-100 ton
malakitgrönoxalat i det svenska vattenbruket.
Man använder också mycket antibiotika. De medel
som man använder är svårnedbrytbara, och de lagras i
bottensediment och i andra marina organismer. Man
har spårat antibiotika i blåmussla, krabba och olika
vilda fiskar. Från tidigare jordbruksdebatter vet vi att
antibiotika som används på ett okontrollerat och
oförsiktigt sätt är ett stort hot som måste tas på stort
allvar. Därför behöver man se över fiskevården på ett
helt annat sätt innan man satsar storskaligt på det i
Sverige.
Det sker också en ökad mängd transporter av fisk
mellan olika odlingar och mellan länder. Detta bety-
der ökad risk för spridning av sjukdomar. Det är ett
problem när det gäller EU:s fiskepolitik, eftersom
man inte kan stoppa införsel av fisk som är smittad
med sjukdomar. Då betraktas det som ett handelshin-
der enligt EU:s regelverk. Det gäller t.ex. de risker för
smitta som vilda öringsstammar utsätts för från för-
rymd regnbågslax, osv.
På grund av detta har vi ställt krav på att det skall
utarbetas en nationell miljöpolicy för vattenbruk. Det
är nämligen uppenbart att de regler som i dag finns
inte räcker till. Majoriteten i utskottet har inte ställt
sig avvisande till detta, men den har hänvisat till en
utredning som SLU gör tillsammans med Fiskeriver-
ket. Utredningen skall inte vara klar förrän 1999. Jag
tycker inte att man kan vänta så länge. Jag tycker att
detta är något som vi borde ha gett regeringen i upp-
drag att arbeta med på en gång.
Vi har skrivit många fler saker om fiskevård, och
jag skall nämna något om detta innan jag övergår till
att tala om jordbruket.
Vi har tagit upp fiskevården. Vi tycker att det är
positivt att det nu anslås 20 miljoner kronor till fiske-
vård. Det är inte någon våldsamt stor satsning, utan
det är en droppe i havet. Men det är bättre än ingen-
ting. Enligt Fiskeriverkets beräkningar skulle det
behövas 65 miljoner kronor per år under många år
framöver.
I vår motion om särskilda arter har vi tagit upp
havsöring och ål. I dag satsar man inte särskilt mycket
på det, trots att det finns ett allvarligt hot. Det finns
inte nu tid för mig att gå in mer på det, utan jag får
hänvisa till den motion som vi har skrivit om detta.
Vi tycker att fiskevårdsmedel skall användas till
fiskevård i fjällen. Där är det framför allt rödingen
som är hotad. Rödingen är en mycket speciell fiskart
som är särskilt anpassad till dessa kalla vatten. Men
det gör också att den är känslig för konkurrens från
andra fiskarter.
Jag skulle vilja säga mycket mer om Östersjölax-
en. Men jag skall nöja mig med att beklaga att betän-
kandetexten har försvagats vid det sista utskottssam-
manträdet. Utskottsmajoriteten vågade inte uttala sig
mot en användning av drivgarn, som är ett av de stora
problemen vid fiske av lax i Östersjön. Det är positivt
att Fiskeriverket nu har fattat beslut som innebär att
man gör en annan fördelning och flyttar mer av lax-
fisket upp till älvmynningarna längs Norrlandskusten.
Det betyder att man kan ha ett betydligt mer selektivt
fiske och i större utsträckning fiska odlad lax och på
det sättet kan spara den vildlevande laxen.
Vi har också krävt en översyn av fritidsfisket. Ett
stort frivilligt arbete görs när det gäller exempelvis
fiskevårdsområden. Men detta är ett känsligt kapitel
eftersom utplanteringen av fisk gör att de naturliga
biologiska systemen rubbas. Detta borde uppmärk-
sammas mera.
Fru talman! Jag yrkar bifall till reservationerna 1,
14 och 26, men jag står naturligtvis också bakom
övriga reservationer som vi i Vänsterpartiet har skrivit
under.
Jag tänkte ägna några minuter av mitt nästa anfö-
rande åt att under det här debattavsnittet säga några
ord om jordbruket. Jordbruksfrågor utgör ju en del av
betänkandet. Det finns självklart mycket att säga om
jordbruket. Det gäller då på global nivå, i ett EU-
perspektiv och i ett svenskt perspektiv. Att livsme-
delsförsörjningen är av avgörande betydelse för
människans överlevnad på jorden vet alla. Däremot
verkar det vara betydligt svårare att göra något. I dag
förstör vi i stor omfattning jordbrukets produktionsre-
surser. Detta är allvarligt. Här gäller det också EU-
perspektivet. Ett hållbart jordbruk bedrivs inte i dag,
vare sig i EU eller i Sverige.
Det finns många hot mot jordbruksverken, men
jag skall inte gå in på dem nu eftersom tiden rinner i
väg. Jag skall bara ta upp några synpunkter på EU:s
jordbrukspolitik. Det är alldeles uppenbart att vi be-
höver reformera jordbrukspolitiken i EU. Det behöver
vi göra av många skäl, bl.a. av produktionsmässiga
skäl. I dag sker nämligen en felaktig produktion. Fel
grödor produceras och man använder för mycket
konstgödsel, bekämpningsmedel och medel för att
bota sjukdomar. Det gäller då antibiotika och andra
typer av metoder som inte är etiskt godtagbara.
EU:s jordbrukspolitik behöver också reformeras
med hänsyn till den utvidgning med nya medlemslän-
der som skall ske. Vidare behöver EU:s jordbruks-
politik reformeras med hänsyn till ekonomin, till
kostnaderna. En orsak till att det har blivit ett så
krångligt system i EU är att handeln med jordbruksva-
ror ses som överordnad produktionen som sådan. Vi i
Vänsterpartiet tycker inte att det är en bra modell.
Ökad handel betyder också ökade risker vad gäller
djur, råvaror och förädlade livsmedel. Det blir också
ökade risker för spridning av smittor och sjukdomar.
Därför tycker vi att man borde verka för en ökad
regional självförsörjning och för minskade transporter
inom EU.
Det som är svårt att lösa när det gäller att åstad-
komma en förändring av EU:s jordbrukspolitik är
frågan om var jordbruksproduktionen skall ligga och
vilken inriktning jordbruksproduktionen skall ha. Jag
kan inte låta bli att något kommentera Ingvar Eriks-
sons fråga om konkurrenskraften. Det är ingen nyhet
att moderaterna talar om sänkta skatter. De vill ha
lägre skatter och höjda stöd.
Det är med bönderna som med oss andra. Det är
skillnad på bönder och bönder. När det gäller EU-
systemet är det de redan välbeställda bönderna som
får den största delen av EU:s bidrag, medan de bönder
som kanske allra mest skulle behöva stöd för att få
bättre möjligheter att överleva inte har samma möjlig-
heter att utnyttja EU-systemet.
När det gäller frågan om en utredning av minera-
loljorna inom jordbruket vet vi att ekonomiska styr-
medel är nödvändiga och bra och att de fungerar.
Vi i Vänsterpartiet tycker att det är nödvändigt att
få ett konventionellt stöd till jordbruket. I dag är näs-
tan 95 % av jordbruket i Sverige inriktat på konven-
tionell odling. Därför är det viktigt med åtgärder där.
Det förslag som regeringen och Centerpartiet till-
sammans har lagt fram är dock väldigt dåligt. Jag
tycker att det är märkligt att man vill ha ett stöd som
innebär att ersättning utbetalas till den som går på en
kurs; detta baserat på jordbruksarealen. Det är också
märkligt att man får ersättning för att man inte destru-
erar förbjudna bekämpningsmedel. Detta är kanske att
ta till de konstigaste reglerna, men systemet är mycket
märkligt. Vi har föreslagit avslag här och att regering-
en skall återkomma med ett bättre förslag. Vi har inte
fått gehör för vårt förslag, vilket jag beklagar. Stödet
ger alltså inte miljönytta för pengarna.
Det är också fel att nu införa ytterligare stöd. Re-
dan i dag finns det tio miljöstöd inom EU. Vi har
föreslagit att man skall avvakta och göra en grundlig
översyn och en utvärdering av befintliga stöd. Det är
ju mycket byråkrati och krångel runt omkring i detta
sammanhang. Inför EU:s nästa femårsperiod tycker vi
att man när det gäller miljöstöden borde ha en hel-
hetssyn på alltihop.
Fru talman! I mitt nästa inlägg under nästa debat-
tavsnitt kommer jag att bl.a. gå in på det ekologiska
jordbruket.