Herr talman! Sinikka Bohlin berörde både fiske
och jordbruk, precis som vi andra. Om jag uppfattade
henne rätt hade hon en liten plädering för någon typ
av allmän fiskevårdsavgift. Det är en fråga som har
varit uppe några gånger och som fått ramla tillbaka
därför att det inte funnits någon majoritet som har
velat ha det på det sättet.
Problemet med fiskevården uppstod genom ett
riksdagsbeslut. Staten tog över, eller man kan kanske
säga exproprierade fiskerätten för många utefter Ös-
tersjökusten och i de stora sjöarna. Därmed tog man
också över ansvaret för fiskevården i de här vattnen
men tillsköt inga medel för det.
Nu har det kommit 20 miljoner i år, och det är ju
bra. Men det räcker naturligtvis inte. När man nu
tänker sig en ny sådan här runda med att ta in pengar
genom en avgift måste det, som jag ser det, gälla de
vatten där staten har ansvar för fiskevården, inte de
vatten där fiskevårdsföreningar av olika slag på ett
bra sätt sköter vattnen genom att ta ut en avgift för
dem som fiskar.
Så till EU:s jordbrukspolitik. Den tycker inte Si-
nikka Bohlin att vi skall diskutera här i dag. Det är en
åsikt som jag tycker är rimlig och riktig eftersom det
ju pågår ett arbete inom departementet. Regeringen
har inte varit lika klok. Man har talat om vilken poli-
tik man tycker att Sverige skall ha, vilken inställning
man skall ha. Det är litet synd.
Men Sinikka Bohlin sade ändå att både miljön,
konsumenterna och producenterna är intressanta och
viktiga i det här sammanhanget. Jag hoppas att jag
kan få ett understrykande från Sinikka Bohlin att det
faktiskt är viktigt att ge producenterna rimliga villkor
och förutsättningar för att kunna jobba vidare. Jag tror
inte att marknaden enbart löser det problemet.