Fru talman! Jag reagerar mot Gudrun Lindvalls
sätt att här i debatten försöka ta heder och ära av hårt
jobbande svenska jordbrukare. Hon talar om att de
bär sig väldigt galet åt. Det är ju inte så. Vi har ett
jordbruk i Sverige som baserar sig på en rimlig eko-
logisk grund. Vi använder betydligt mindre gifter och
gödningsmedel än vad man gör i jordbruk på andra
håll. Det är i och för sig inte automatiskt ett försvar
och klartecken på att det är okej. Men inriktningen är
att klara både den biologiska mångfalden och miljön.
Sedan säger Gudrun Lindvall att det är lönsamt
med ekologiskt jordbruk. Jag tror faktiskt att det är
det. Det är det bl.a. tack vare att vi har lagt in ett
ordentligt stöd till ekologiskt jordbruk i det miljöstöd
vi har till jordbruket. Det har vi gjort därför att vi
tycker att det är viktigt. Vi har en målsättning som vi
vill försöka att nå. Nu har vi i Centerpartiet tyckt att
det är rimligt att man utvecklar det här och höjer
målsättningen. Men efter allt prat orkar Miljöpartiet
inte ens stödja det.
Jag håller med Gudrun Lindvall om att dessa häst-
raser borde ha funnits med också i det slutliga försla-
get. Men det var ju inte möjligt att få någon majoritet
för det i utskottet. Det är bara att konstatera att det var
så. Men vi lyckade ändå med att få en skrivning i det
betänkande som vi nu behandlar där det står att i
likhet med vad som anförts i motionerna anser utskot-
tet det angeläget att regeringen beaktar situationen för
de svenska hästraserna, särskilt ardenner, nordsvensk
häst och gotlandsruss. Utskottet förutsätter att rege-
ringen inför budgetåret 1999 verkar för en utvidgning
av miljöprogrammet så att även de utrotningshotade
hästarna omfattas.
Vi kom faktiskt ganska långt, men vi kom inte än-
da fram.