Herr talman! Jag begär inte av Sinikka Bohlin att
hon skall redovisa regeringens politik i form av en ny
proposition om reformering av EU:s jordbrukspolitik.
För övrigt tror jag nog att vi vet ungefär var vi har
varandra i den frågan.
Men det som är nytt och som Ingvar Eriksson lyfte
fram är att vi har fått en ny utredning. Jag vill vara
litet mera precis i mina frågeställningar. Jag begär
inget heltäckande svar och ingen revolution heller.
Det är nog inte så önskvärt. Men någon form av syn-
punkt vill jag ha. Jag skall citera ett par ställen i den
Björkska utredningen:
"Utredningen har konstaterat att det finns ett nära
och ömsesidigt samband mellan jordbruket och stora
delar av livsmedelsindustrin. Är de svenska jord-
bruksprodukterna inte konkurrenskraftiga, får inte
heller livsmedelsindustrin tillgång till inhemska råva-
ror till ett sådant pris och sådan kvalité som gör in-
dustrins produkter konkurrenskraftiga."
Tidigare har det resonerats om att även om vi
skulle tappa en del av svensk jordbruksproduktion
kan livsmedelsindustrin kompensera sig genom ökad
import. Det pekar inte utredningen på. Tycker Sinikka
Bohlin att det är en riktig slutsats som utredningen
drar att vi måste ha en fortsatt inhemsk jordbrukspro-
duktion som faktiskt försörjer vår livsmedelsindustri?
Så den andra delen. Vi har vissa konkurrensnack-
delar på grund av klimatet. Vi har också skatter och
avgifter som saknas i konkurrentländerna. Man skri-
ver:
"Den allt ökande konkurrensen medför sannolikt
att ett antal svenska jordbruk tvingas avveckla sin
verksamhet."
Är detta rimligt, och skall vi göra något åt det?
Hur ser Sinikka Bohlin på just detta grundproblem i
dag?