Fru talman! Det här handlar naturligtvis om vilken
acceptans man har för gifter. Jag är yngre än Ingvar
Eriksson och har vuxit i en annan tid där gifter kallas
gifter. Har man själv hanterat gifterna vill man kanske
inte se allvaret med dem. Men sedan vi i allt större
utsträckning har börjat använda gifter, framför allt de
s.k. lågdospreparaten som jag vill kalla höggiftsprepa-
raten, har vi fått den effekten att insekter, ogräs, dvs.
mångfalden i floran, och fåglar faktiskt håller på att
försvinna. Då borde vi ju fundera litet grand. Om de
gifter som vi sprider är så giftiga att hela den biolo-
giska mångfalden slås ut i odlingslandskapet, skall det
då inte leda till någon eftertanke? Skall vi inte då
börja fundera på hur det kan komma sig att om man
odlar ekologiskt några år börjar man få tillbaks detta?
Gifter är gifter. Det är bara så.
Nu har vi en möjlighet att lägga om lantbruket och
behålla den biologiska mångfald som vi anser att vi
vill ha. Vi har en möjlighet att ha öppna landskap som
inte blir odlingsöknar. Att då inte ta den möjligheten
är mycket märkligt. Naturligtvis anser vi i Miljöpar-
tiet att vi skall använda ekonomiska styrmedel. Vi
skall påverka så att lantbruket lägger om till ekologisk
odling. Det är kanske det som skiljer moderater och
miljöpartister. Vi anser att det är bra att bönder själva
får bestämma, men vi anser också att det finns någon-
ting som heter politik där vi skall påverka utveckling-
en. Vi anser nämligen att politik är att driva utveck-
lingen framåt. Här finns det goda möjligheter att ge-
nom ekonomiska styrmedel och på andra sätt, t.ex.
genom bidrag till ekologiskt lantbruk, se till att vi får
en omläggning så att vi slipper gifterna i framtiden.
Då kan vi återfå den biologiska mångfalden och få ett
jordbruk som är ekologiskt långsiktigt hållbart. Det
naturliga steget och LRF har varit överens om att
dagens konventionella jordbruk inte är ekologiskt
långsiktigt hållbart. Varför skall vi då ha kvar det?