Fru talman! Att få ett hållbart fiske och jordbruk
handlar om att skapa en långsiktig balans mellan
resurser och utnyttjande. Tyvärr, Gudrun Lindvall,
kan detta inte ske över en natt. Man kan inte bygga ett
hållbart Sverige över en natt, som Miljöpartiet kanske
många gånger tror.
Jag vill kort beskriva innehållet i det betänkande
vi har framför oss som mat, miljö och människor. Det
handlar om maten som vi alla behöver, maten som vi
fångar i vattnen eller brukar i jordarna. Det handlar
om miljön som fisken lever i och grödorna växer i.
Det handlar också om människor, vi konsumenter som
köper maten men också de människor som fiskar eller
odlar. Det handlar om ett gemensamt ansvar, ett åta-
gande från lokalt till globalt, med alla de mellanregi-
oner som finns i det här arbetet.
Låt oss titta på fiskeområdet: Vad vill vi göra, och
vad kan vi göra? Om visionen är ett hållbart fiske kan
man säga att målen är följande, som också finns som
en röd tråd i utskottets betänkande. Det handlar om att
utveckla miljömålen, att tillämpa försiktighetsprinci-
pen och att förstärka sektorsansvaret. Det är tre frågor
som genomgående finns med i betänkandet. Jag vågar
påstå att vi i den här kammaren är överens om de här
målen, men när vi börjar hantera medlen brukar vi
vanligtvis ro åt alla möjliga håll. Men det är ju egent-
ligen det som är politikens dynamik. Det är nämligen
ingen som äger sanningen, fastän det finns några i den
här kammaren som tror det.
Jag skall kort ta upp det globala perspektivet, ef-
tersom Maggi Mikaelsson var inne på vikten av det
globala arbetet inom fisket. De nationella visionerna
måste naturligtvis vara desamma som de internationel-
la, globala visionerna. Det finns hotbilder, nämligen
överfiskningen och vattenbruket. Det är framför allt
inom FN och FAO som vi har möjlighet att fortsätta
diskutera de här frågorna, för att även för kommande
generationer garantera möjligheten att få näringsrika
livsmedel till hyfsade priser. Så är det ju inte i dag.
Jag håller alltså med Maggi Mikaelsson i den be-
skrivning hon gör av problematiken.
Som medlemmar i EU delar vi också den gemen-
samma fiskeripolitiken och dess mål. Några talare har
tidigare i debatten nämnt att man skall göra en om-
prövning av detta till år 2002 för att säkerställa fiske-
näringens framtid. Men för mig är det viktigt att vi
från Sveriges sida i det fortsatta arbetet även tar upp
miljön och konsumenterna, precis på samma sätt som
vi gör på jordbrukets område.
Det finns all anledning för oss att aktivt delta i det
pågående Agenda 2000-arbetet. De stora frågorna är
naturligtvis östutvidgningen och jordbruket. Men
eftersom diskussionen om strukturfonderna, som t.ex.
kristdemokraterna tog upp här, finns med i Agen-
da 2000 finns det all anledning att vara observant på
föreslagna förändringar även på fiskets område. Det
kan påverka oss i de fortsatta planeringarna.
Jag tyckte att Maggi Mikaelsson sade att det inte
fanns något nationellt arbete. Men i Fiskeriverkets
aktionsplan för biologisk mångfald ingår utarbetande
av långsiktiga skötselplaner för svenskt fiske. Det här
måste naturligtvis hänga ihop med det arbete som vi
gör inom EU. Det som vi nationellt tror på som lång-
siktigt hållbart måste också överföras till EU-
diskussionen för att få acceptans där. Jag förutsätter
som arbetsordning att dessa diskussioner kommer
tillbaka till denna kammare och att vi då kan diskutera
litet mer detaljerat, inte som i dag den långsiktiga
planeringen.
Jag nämnde tidigare att sektorsansvaret är en för-
utsättning och ett av våra mål för ett framåtsyftande
arbete på fiskets område. Det skall tillämpas i en
fortlöpande dialog med miljöns företrädare. Det måste
vara sektorns miljöansvar som är grunden för det
framtida miljöarbetet. Vad är då sektorn i detta fall?
För mig handlar det inte enbart om yrkesfisket, även
om det i och för sig är en viktig del i samhället. Det
handlar också om fritidsfisket. Om man yrkesfiskar,
sportfiskar eller bara fritidsfiskar - drar upp någon
abborre eller gädda - har man ett eget miljöansvar.
Detta kräver naturligtvis, herr talman, kunskap om
miljön och om ekologin men också en fortsatt dis-
kussion om framtida finansieringsmöjligheter. Det här
är en fråga som vi har utrett och diskuterat flera gång-
er, men vi måste låta diskussionen fortsätta även i
framtiden.
Frågan är naturligtvis om miljön och fiskevården
får kosta något eller om naturen sköter miljöskulden
själv. I dag betalar vi gärna en hundring för att gå på
Globen och titta på ishockey eller 60 kr för att gå på
bio. Frågan är om vi i framtiden även är beredda att
betala för god fiskemiljö - en möjlighet för komman-
de generationer.
När sektorns ansvar för miljöarbete ökar kan vi
kanske också ändra statens styrmedel. Men låt oss ha
en långsiktig diskussion om den här frågan.
Nu gör vi ändå en ökad satsning med statliga me-
del - inte så mycket, men ändå litet grand - för att
förbättra fiskevården, främst i kustområdena och i de
sjöar där det förekommer fritt fiske. I första hand
skall insatserna för bevarande av hotade arter och
stammar, biotopåtgärder, bildande av fiskevårdsom-
råden - något som har varit uppe i debatten i dag -
samt skärpt fisketillsyn prioriteras.
Ett mångårigt diskussionsämne i denna kammare
har varit Östersjölaxen - en mycket svår fråga som
kommer att vara svår även i framtiden. Genomföran-
det av den internationella aktionsplanen för Östersjö-
laxen, som antagits av Fiskerikommissionen för Ös-
tersjön, har en väldigt hög prioritet i Sverige. Sverige
har ett särskilt ansvar för naturlaxstammarna, efter-
som de flesta kvarvarande naturliga laxbestånden i
Östersjöområdet leker i svenska vattendrag. Detta har
också tagits upp i den här debatten.
Nu har Fiskeriverket fått i uppdrag att utreda och
lämna förslag om hur en begränsning av fisket av
vildlax skall genomföras. Jag tror att vi när detta
förslag kommer får återkomma till diskussionerna om
redskap, om drivgarnsfiske och om alla de andra
frågor vi har haft uppe i debatten.
I uppdraget ingår också att se över hur vi skall
kunna säkerställa genproduktionen för de vilda lax-
stammarna - en svår fråga, som sagt. Problemen kan
inte lösas enbart genom beslut om en mycket låg total
tillåten fångstmängd, eftersom det då bildas ett stort
överskott av odlad lax i de utbyggda älvarna. Därför
måste ett visst fisketryck upprätthållas.
En annan komplicerad fråga är vattenbruket. För-
delarna är givetvis själva produktionen av fisk som
livsmedel, och naturligtvis också arbetstillfällena.
Men nackdelen är, såsom Maggi Mikaelsson tog upp,
eventuella miljöproblem som t.ex. övergödning av
vattenområden. Nu är ändå det här området relativt
välreglerat vad gäller större odlingar, och både till-
stånds- och anmälningspliktsförfarandet borde därför
hindra miljöpåverkan. Men för att vi i framtiden skall
vara säkra på miljöeffekterna har, som Maggi Mika-
elsson också sade, SLU tillsammans med Fiskeriver-
ket fått i uppdrag att utreda denna fråga. Man skall
vara klar år 1999.
Maggi Mikaelsson tyckte att regeringen skulle gö-
ra det här nu. Nu är vi nästan inne i 1998, och det är
alltså inte så långt till 1999. Och frågan är: Vad skulle
regeringen kunna göra just nu?
Herr talman! Förslaget om att långsiktigt klara
också ett hållbart jordbruk handlar om hur vi inom
EU kan förändra jordbrukspolitiken mot en ökad
miljöanpassning. Men det handlar naturligtvis också
om våra egna ansträngningar inom landet, hur vi till-
sammans med sektorn kan ta ansvar för våra egna
miljöfrågor. Kortfattat kan man säga att det gäller att
minska miljöpåverkan samt i framtiden öka den eko-
logiska odlingen. Det handlar alltså om både det kon-
ventionella jordbruket och den ekologiska odlingen.
Herr talman! Jag har inte för avsikt att i dag debat-
tera den kommande reformen av CAP eller de svens-
ka ståndpunkterna inför detta arbete. Ärendet bereds i
Regeringskansliet, och jag vill vänta på detta underlag
och ta den debatten när det kommer. Men jag vill
ändå poängtera det som jag sade i början av mitt
anförande, nämligen att både miljö- och konsumen-
taspekterna är lika viktiga som producentperspektivet.
EU:s Agenda 2000 är viktig också i detta samman-
hang. Östutvidgningen och miljöfrågorna måste gå
hand i hand.
Den kanske viktigaste delen i dagens betänkande
är målen för ett utbyggt miljöersättningsprogram,
något som jag ser som ett viktigt styrmedel för en god
miljöanpassning av det svenska jordbruket. Förslaget
att utöka programmet med 700 miljoner kronor inne-
bär en full utbyggnad av miljöprogrammet så att hela
den kostnad på totalt 2,8 miljarder kronor per år som
Sverige erhöll vid medlemskapsförhandlingarna ut-
nyttjas.
Det finns en god uppslutning i utskottet kring det
här förslaget. Det finns dock en reservation från
Vänsterpartiet och Miljöpartiet som säger nej till
delprogrammet för resurshushållande konventionellt
jordbruk som en tidsbegränsad och kompetenshöjande
åtgärd. Jag skall strax återkomma till den reservatio-
nen, herr talman, men jag vill först ta upp den kritik
som återfinns i många motioner och i några reserva-
tioner och som gäller förenklingen av regelsystemen.
Jag tror att vi alla delar dessa synpunkter, både re-
geringen och vi i utskottet. Nu har man försökt hitta
förenklingar under den här mandatperioden, men det
kanske inte är så lätt att under pågående stödperiod
förändra spelreglerna för brukarna. Det som är viktigt
är att till nästa program som vi skall försöka få ihop,
för åren 2000-2004, fortsätta arbetet med att försöka
förenkla regelverket, inte bara inom Sverige utan
också inom EU.
Vad gäller reservationen angående avslag på det
föreslagna delprogrammet för resurshushållande kon-
ventionellt jordbruk - egentligen en beställning som
utskottet gjort tidigare - kan jag bara beklaga att
särskilt Miljöpartiet uttrycker sig på ett väldigt spe-
ciellt sätt. Man säger att det är pinsamt dåligt och att
det är smörja. Jag tycker inte att det är ord som passar
i Sveriges riksdag.
När man läser vidare i Miljöpartiets motioner och
reservationer får man veta att den konventionella
odlingen och djurhållningen i Sverige medför stora
folkhälsoproblem - på vilket sätt, Miljöpartiet?
När Miljöpartiet också kräver att det måste "tas
fram en avvecklingsplan för den konventionella od-
lingen och djurhållningen" funderar man verkligen
över miljöpartisternas realism i samhällsutvecklingen.
De påstår också att en hel yrkeskår, nämligen de
svenska jordbrukarna, har allvarliga kunskapsbrister.
Samtidigt yrkar de i en annan reservation avslag på ett
förslag som syftar till att förbättra jordbrukarnas ut-
bildning vad gäller miljövänliga produktionsmetoder.
Herr talman! Detta kallar jag raka besked till en
näring som ändå räknas som behövlig och en fram-
tidsnäring för att vi skall klara livsmedelsförsörjning-
en. Jag håller med Dan Ericsson om att vi i det här
arbetet inte behöver överord. Det krävs faktiskt tro-
värdighet för att klara av en mycket svår fråga.
Visst måste vi ännu mer betona en miljöinriktning,
men låt oss hitta en linje som är realistisk både för
producenter och konsumenter. För en fortsatt utveck-
ling i rätt riktning behövs förändringar i det konven-
tionella jordbruket och en ökad andel ekologiskt jord-
bruk. Vi har nu nått halvvägs mot vårt 10-procentiga
mål. Låt oss se vad som händer tills vi skall göra ett
nytt program.
Herr talman! Som jag började mitt anförande om
hållbart fiske och jordbruk: Maten, miljön och männi-
skorna måste vara grunden för vårt fortsatta arbete.
Till sist vill jag yrka bifall till utskottets hemstäl-
lan och avslag på samtliga reservationer.